Sportintresset föddes under tidiga år. Det blev både lite fotboll och handboll. Skidor säger han att han åkte sig trött på efter många besök i den husvagn familjen hade uppställd i Katterjåkk i Riksgränsenfjällen. Men mest handlade uppväxten i Kiruna mycket om rivaliteten på hockeyrinken mellan IFK och AIF. Han hamnade i ”tjänstemännens” klubb IFK (AIF var arbetarnas), men mest av en slump säger han. Och egentligen var inte rivaliteten så stor spelarna emellan som den var i den lappländska staden i stort. När han gjorde sin enda a-lagssäsong i hemstaden var hopslagningen ett faktum. Team Kiruna IF spelade då i allsvenskan. Tornberg beskriver sig som en defensiv center som var en ”jävel på att gneta”. Som ung fick han chansen att spela hockey i USA.

– Efter ettan på gymnasiet hade jag utbytesstudier ett år i Minneapolis. De ville ha dit hockeyspelare till sin skola. Det var ett fantastiskt år, ett år som jag till mycket ser på tiden före och tiden efter, berättar han över en kopp kaffe på ett fik i centrala Uppsala.

När han som 21-åring flyttade till Uppsala träffade han Almtuna men efter att han omnämnts i en UNT-artikel fick Östervåla, seriekonkurrent till Ais i ettan, upp ögonen. Det blev fyra säsonger i ”Våla”.

Artikelbild

| Sirius är en av få föreningar med både herr- och damlag i superligan.

– Det var roliga matcher mot Almtuna, minns han.

Den egna aktiva karriären var över i 25-årsåldern.

Innebandy hade han då inte haft någon större kontakt med mer än på skolan och några natturneringar med kompisarna. Men kontakter gjorde att han kort efter hockeykarriären plötsligt var tränare för JT97:s (föregångaren till Sirius innebandy) damer tillsammans med Tomas Israelsson. Det blev en säsong i elitserien innan han var tillbaka på hockeysidan som assisterande tränare i Uppsala Hockey. Det var när stadens andra hockeylag tog sig upp i allsvenskan. Sen har det mest varit Sirius och innebandy för hela slanten. Först blev han fystränare, sedan styrelseledamot och sedan 2011 är han alltså ordförande för föreningen med runt 700 spelare.

– Jag har alltid haft ett intresse för fysträning och började att fysträna herrlaget. Där växte ett nytt engagemang, berättar han.

Artikelbild

| Sirius jobbar hårt med jämställdheten och på försäsongen tränare herr- och damlaget tillsammans.

Och engagemanget för Sirius har alltså blivit långvarigt.

Vilka är dina styrkor?

– Det ska du egentligen fråga andra men jag är nog ganska duktig på att entusiasmera och engagera människor. Sedan är jag prestigelös vilket är viktig i en förening. De egenskaperna leder till att jag är duktig på att rekrytera nytt folk. Jag gillar att skapa en struktur som ger förutsättningar.

Vad är det roligaste?

– Att vara delaktig i något som är mycket större än en sig själv. Och när jag går in på IFU mår jag så bra. Sen är det givetvis tävlingsaspekten, att vilja bli bättre.

Är ni (Sirius) där ni vill vara?

– Nej, vi är ständigt på väg framåt. Vi är på ett bra ställe men vi är på intet sätt nöjda. Vi vill ta ytterligare steg.

En sak Sirius satsat på, och prisats för, är deras jämställdhetsarbete. Blåsvart har kommit långt på den biten men vill bli ännu bättre.

– Vi vill vara en jämställd förening och gå i bräschen för det. Vi vill vara en förebild.

Sedan samgåendet med FBC Uppsala på damsidan är Sirius en av blott fyra klubbar i superligan som har både herr- och damlag. Herrlaget har visat den här säsongen att de är att räkna med. Damerna har haft det kämpigare men är nu på gång. På sikt ska bottenstrid inte vara något alternativ.

Vad är nästa steg?

– Pengar styr ens förutsättningar och vår fortsatta utveckling beror på hur vi lyckats med vår marknadssida. Det gäller att skapa förutsättningar att få fram egna spelare och vi vill gärna utveckla budgeten för herr- och damjuniorverksamheten. Och vi vill etablera oss som topplag på herr- och damsidan.

Att man delar stad och arena med Sveriges bästa lag på herrsidan är mer något som sporrar än är ett bekymrar, säger Tornberg. Och man är beredda att ta upp kampen med Storvreta.

– Vi vill gärna ta över den platsen.

Han stortrivs i Uppsala säger han. Mycket på grund av att det är lagom stort och det går att cykla nästan överallt. Stockholm har aldrig lockat. ”Hem” till Kiruna har han inte varit på sex år sedan föräldrarna flyttade därifrån.

– Man får åka dit som turist och visa barnen var man växte upp.