Elsa kÀnner lycka över att vara levande

Elsa vaknade upp pÄ sjukhuset efter ett allvarligt sjÀlvmordsförsök. Nu kÀnner hon lycka och glÀdje över att leva.

Efter sjÀlvmordsförsöket har Elsa kÀmpat sig tillbaka till livet och ser nu ljust pÄ tillvaron. Men frÄn början var det en dag i sÀnder och hon fick kÀmpa för att hitta tillbaka till den person som hon Àr nu.

Efter sjÀlvmordsförsöket har Elsa kÀmpat sig tillbaka till livet och ser nu ljust pÄ tillvaron. Men frÄn början var det en dag i sÀnder och hon fick kÀmpa för att hitta tillbaka till den person som hon Àr nu.

Foto: Staffan Claesson

Uppsala kommun2019-11-24 21:00

– Jag var deprimerad och orkade inte leva lĂ€ngre, sĂ€ger Elsa. 

Vi trĂ€ffas pĂ„ konditori Brantingstorg. LĂ€ngst bort i ett hörn sprakar en brasa hemtrevligt och utanför fönstren förvandlas novemberdiset till mörker. Elsa, som Ă€r 21 Ă„r, Ă€r förvĂ€ntansfull. Hon skiner upp, tycker intervjun ska bli spĂ€nnande och sĂ€ger att hon har ett budskap som Ă€r viktigt. Vid varje bord sitter folk. Elsa talar högt och tydligt och för alla som vill lyssna Ă€r det varsĂ„god. 

Det var i Ă„rskurs Ă„tta som hon började mĂ„ dĂ„ligt. Ingen speciell yttre hĂ€ndelse pĂ„verkade Elsa. En specialpedagog tyckte att hon skulle utredas för adhd. 

– Jag var arg och inĂ„tvĂ€nd, och gick in i mig sjĂ€lv. Jag ville inte ta emot hjĂ€lp frĂ„n nĂ„gon eller prata om hur jag mĂ„dde utan höll uppe en glad fasad. Men inuti kĂ€nde jag mig trasig och som om jag aldrig hörde hemma nĂ„gonstans. Jag kĂ€nde mig sĂ„ fel hela tiden, sĂ€ger Elsa.

Hon vill vara halvanonym i den hĂ€r artikeln. Ämnet Ă€r jobbigt och privat, och hon vet inte vilka fördomar som hon kan mötas av i framtiden. 

undefined
Efter sjÀlvmordsförsöket har Elsa kÀmpat sig tillbaka till livet och ser nu ljust pÄ tillvaron. Men frÄn början var det en dag i sÀnder och hon fick kÀmpa för att hitta tillbaka till den person som hon Àr nu.

– Jag hade en depression och var verkligen jĂ€ttesjuk. Det Ă€r som om det inte var jag. Fast jag kĂ€nner respekt för alla som har sjĂ€lvmordstankar, jag vet hur det Ă€r nĂ€r allt Ă€r ett enda stort mörker och man kĂ€nner sig trasig inombords. Men sjĂ€lvmord Ă€r aldrig en utvĂ€g, sĂ€ger Elsa flera gĂ„nger under intervjun. 

Hon hĂ„ller ihop sina hĂ€nder pĂ„ bordet bredvid saffranstryffeln som hon nyss valt. NĂ„gra fingertoppar rör sig över ena handflatan. 

– Jag tyckte aldrig att jag rĂ€ckte till och hade svĂ„rt att sitta stilla. Trots att jag kĂ€nde mig alldeles död inombords tog jag pĂ„ mig min mask, ville ju inte visa att jag egentligen var ledsen. Jag gick alltid till skolan, annars hade nĂ„gon kunnat bli misstĂ€nksam och dessutom blev tankarna vĂ€rre hemma. 

Elsa trodde inte att det syntes hur hon mÄdde, men hon hade fel.

– Mamma sĂ€ger att jag strĂ„lar nu, i jĂ€mförelse med skalet som jag var dĂ„. Och mina kompisar har pĂ„pekat att hĂ„ret har fĂ„tt tillbaka sin lyster, sĂ€ger Elsa. 

Skalet, som hon pratar om, var hennes fasad. Det som hon byggt upp för att ingen skulle förstĂ„ hur dĂ„ligt hon mĂ„dde inombords. 

– Jag ville inte prata med nĂ„gon, varken vuxen eller kompis. PĂ„ kvĂ€llarna grĂ€t jag i timmar. Mamma tvingade mig att gĂ„ till en psykolog. Hon skjutsade dit mig och kollade att jag gick in genom dörren för att jag inte skulle fly dĂ€rifrĂ„n. Det var bra att hon gjorde det, Ă€ven om jag inte ville prata med psykologen heller, sĂ€ger Elsa.  

Hon kĂ€nde ilska, vĂ€ldigt mycket gentemot dem som försökte prata med henne om hur hon mĂ„dde. Men nu uppskattar hon deras tĂ„lamod och att de inte gav upp. 

– Mina förĂ€ldrar Ă€r vĂ€rldens bĂ€sta. Som förĂ€lder Ă€r det bĂ€ttre att vara jobbig och sĂ€ga klumpiga saker Ă€n att inte reagera alls, sĂ€ger hon. 

Det var pĂ„ sommaren Ă„r 2017, inte lĂ„ngt efter att hon tagit studenten, som mörkret blev totalt för Elsa. Hon orkade inte hĂ€rda ut lĂ€ngre och försökte begĂ„ sjĂ€lvmord. Inte ett ord till nĂ„gon om sin plan. Hon var inte rĂ€dd för döden. 

undefined
"Jag kÀnner mig starkare för varje dag som gÄr," sÀger Elsa.

– Jag hade redan checkat ut och var lugn. Jag kĂ€nde inget hopp om att situationen skulle förbĂ€ttras. Men jag ville inte dö, jag orkade bara inte med livet, sĂ€ger hon. 

Efter sjĂ€lvmordsförsöket vaknade hon upp pĂ„ sjukhuset och sĂ„g sin familj sitta bredvid hennes sĂ€ng. 

– Det var som att fĂ„ en kĂ€ftsmĂ€ll att trĂ€ffa min syster. Hon Ă€r mitt allt och hon sa: "Du fĂ„r aldrig lĂ€mna mig igen!" Det lovade jag henne förstĂ„s, sĂ€ger Elsa. 

Uppvaknandet blev en stund av starka kĂ€nslor; hon insĂ„g att Ă€ven om hon mĂ„dde dĂ„ligt mĂ„ste hon fortsĂ€tta leva. 

– Samtidigt gav det mig styrka. Jag tĂ€nker att om jag kunde överleva sjĂ€lvmordsförsöket, kan jag överleva allt annat ocksĂ„, sĂ€ger Elsa. 

Hon konstaterar att familjen och vĂ€nnerna Ă€r livsviktiga för hennes existens. Nu, drygt tvĂ„ Ă„r efter sjĂ€lvmordsförsöket, har hon steg för steg byggt upp sig sjĂ€lv. Hon kĂ€nner att hon har ett eget vĂ€rde och vill leva för sin egen skull. Inte bara leva för att inte skada andra mĂ€nniskor. 

– Efter uppvaknandet var ingenting sig likt. Till en början mĂ„dde jag skitdĂ„ligt och varje dag var en överlevnadskamp. Jag fick kĂ€mpa mot mina egna tankar och hade skamkĂ€nslor gentemot min familj. Jag mĂ„ste hitta till den som Ă€r det nya jag. Det var tufft, sĂ€ger hon. 

Elsa fortsĂ€tter gĂ„ till psykologen och tar sin medicin mot adhd:n som hon fick diagnostiserad nĂ€r hon var 18 Ă„r. Men lika viktigt Ă€r att hon har börjat söka efter det som Ă€r roligt i livet. Ibland fĂ„r hon tvinga sig, som till exempel att ta kontakt med vĂ€nnerna fast det kĂ€ndes lĂ€skigt efter sjĂ€lvmordsförsöket, men hon gjorde det. EfterĂ„t kĂ€ndes det jĂ€ttebra. 

– Jag blir starkare för varje dag. Jag har valt att leva och kĂ€nner framtidstro. NĂ€r jag vaknar pĂ„ morgonen ser jag fram mot den nya dagen. Inte jĂ€mt sĂ„klart, men det gör vĂ€l ingen. 

undefined
Ung kvinna som gjort ett sjÀlvmordsförsök, anonyma bilder.

Just nu jobbar Elsa men efter jul funderar hon pÄ att börja plugga. Hon vill ha ett arbete som ger henne möjlighet att jobba med mÀnniskor.

– Nu vĂ„gar jag vara lycklig utan att direkt tĂ€nka att det tar nog slut snabbt. Men jag vet ocksĂ„ att ingen mĂ€nniska Ă€r lycklig hela tiden. De som sĂ€ger det Ă€r jag rĂ€dd för.

Elsa har slutat med sociala medier. Det ger ingenting lÀngre. Hon var sjÀlv en av dem som visade en lyckad fasad pÄ Instagram, Facebook och Snapchat.

– Munnen log pĂ„ alla mina bilder pĂ„ sociala medier. Men inte jag. Nu sĂ€ger kompisarna att de mĂ€rker att hela jag ler nĂ€r de trĂ€ffar mig i verkligheten, sĂ€ger hon. 

Ibland har hon fortfarande Ă„ngest men hon har lĂ€rt sig verktyg för att hantera den kĂ€nslan. Till exempel vet hon att springa gör att hon mĂ„r bra efterĂ„t. Ute i skogen kĂ€nner hon sig 100 procent levande liksom om hon umgĂ„s med vĂ€nner och familj. Alkohol undviker hon. Att skriva om sina kĂ€nslor hjĂ€lper henne ocksĂ„. 

Humor Ă€r ocksĂ„ ett verktyg. Elsa har en inre bild av att hon har en liten figur pĂ„ varje axel. Den ena Ă€r döden, den andra Ă€r livet och de tvĂ„ talar med henne och de tjafsar. Hon tar till sig vad livet sĂ€ger.  

– Jag skrattar mycket och har lĂ€rt mig att leva. Som om jag Ă€r pĂ„nyttfödd. Jag Ă€r sĂ„ tacksam att jag överlevde; det nĂ€stan sĂ„ varje dag. Det var inte min tid att dö. Mitt liv har precis bara börjat. 

FrĂ„n att ha varit nere pĂ„ djupaste botten kĂ€nner Elsa numera framtidstro. Hon vet att det finns en vĂ€g ut och skulle göra allt hon nĂ„gonsin kunde om hon fick veta att nĂ„gon person gick omkring med sjĂ€lvmordsplaner.  

– DĂ€rför mĂ„ste vi prata om sjĂ€lvmord och inte hĂ„lla tyst som jag gjorde.  

Vill du har mer lokal kvalitetsjournalistik? Bli prenumerant hÀr.

Elsa har slutat med sociala medier för det ger henne ingenting. En promenad i naturen dÀremot gör att hon mÄr bra.
Elsa har slutat med sociala medier för det ger henne ingenting. En promenad i naturen dÀremot gör att hon mÄr bra.
HÀr finns hjÀlp

Har du sjĂ€lvmordstankar? Prata med nĂ„gon! Har du ingen anhörig/vĂ€n att prata med kan du kontakta en stödlinje, t ex SjĂ€lvmordslinjen pĂ„ tel 90101 eller mind.se/sjalvmordslinjen, HjĂ€lplinjen pĂ„ tel 0771-220060 eller BRIS pĂ„ tel 116 111.

Är du nĂ€rstĂ„ende? VĂ„ga frĂ„ga, lyssna, visa empati och döm inte. SjĂ€lvmordsnĂ€ra mĂ€nniskor Ă€r ofta ambivalenta in i det sista, de gĂ„r att pĂ„verka. En sjĂ€lvmordsnĂ€ra person behöver trĂ€ffa nĂ„gon frĂ„n psykiatrin pĂ„ en gĂ„ng: ring 112 eller Ă„k till en akutmottagning.

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!