Det går aldrig att gardera sig helt mot terror. ”Vårt svar är mer demokrati, större öppenhet och mer humanitet, men aldrig naivitet”. Orden är den norske statsministern Jens Stoltenbergs, i sitt tal två dagar efter attentaten i Oslo och på Utöya 22 juli 2011. Miljoner norrmän gick ut på gatorna den helgen, för att visa att de inte tänkte ändra sitt sätt att leva, vika sig för terrorn.

Nu sitter ännu en leende gärningsman i rättsligt förvar i Norge. Den 21-årige mannen misstänkts ha mördat sin styvsyster i lördags, innan han tungt beväpnad gick till attack mot moskén i den välmående Osloförorten Bärum. Han har ännu inte talat om sina motiv, men bilden som tonat fram känns igen. En tilltagande isolering och verksamhet på nätet, alltmer fientliga åsikter mot kvinnor och invandrare, i synnerhet mot muslimer. Inspirationen för att slutligen skrida till verket tros i första hand ha kommit från terrorattentatet i Christchurch, Nya Zeeland, i mars då 51 besökare i två moskéer dödades.

Likt Brenton Tarrant i Christchurch skulle 21-åringen filma sin attack i Bärum. Precis som för Islamiska staten är syftet för dessa män att både sprida sitt budskap, ofta i form av långa manifest som ska rättfärdiga behovet av ett ras- eller religionskrig, och själva handlingarna. Utförandet ska inspirera efterföljare att göra samma sak. Men 21-åringen kom lyckligtvis aldrig så långt då han övermannades inne i moskén. Lindriga skador för en person var den enda konsekvensen av skottlossningen.

Historien om den 65-årige moskébesökaren som slog ned attacken är bra, kanske alltför bra. Egentligen var nog skälet till att 10 augusti inte blev ett nytt 22 juli i Norge ett nytt kodlås vid moskéns huvudentré. Detta gjorde att 21-åringen fick ta sig in via en nödutgång, framför och alldeles intill besökarna. Hade han kommit via huvudingången hade tragedin varit svår att undvika.

Låset är ett exempel på en säkerhetsbedömning i miljön av extremistiska hot. Även vid svenska moskeer har säkerheten stärkts. Och gågator som Drottninggatan har försetts med betonghinder. Säpo har gripit flera personer som misstänks ha skaffat material för att tillverka bomber, och fyra misstänkta islamistiska hatpredikanter har tagits i förvar av Migrationsverket. Myndigheterna har numera bättre koll på nättrafiken bland de cirka 2 000 islamistiska- och 1 000 högerextremister som kartlagts i Sverige.

I bästa fall har Stoltenbergs ord sjunkit in i de båda nordiska grannländerna. Utöya respektive Drottninggatan var uppvaknanden – om att vi inte på något sätt är fredade och att vi inte får vara naiva. Vi behöver en strategi och ett ständigt förebyggande arbete – det går inte att slappna av. Men vi måste också fortsätta upprätthålla demokratin och rättssäkerheten, fortsätta att umgås, diskutera och roa oss i öppna miljöer. Att vika oss för terrorhot är inte ett alternativ.