Signerat Gustav Juntti “No alcohol, no weed. No cigarettes, no E’s”. Västeråsbördige anarkisten och rapparen Mårten ”Promoe” Edh har varit med mig i femton år. Jag har också bott fyra år i Umeå, svensk huvudstad för militant nykterism och hela straight edge-trenden. Ändå har alkohol varit en konstant faktor i mitt liv i över ett decennium.

Detta fladdrar förbi när jag läser UNT:s reportage om nykterhet bland unga och äldre (30/5). Personer över 65 år har de senaste femton åren ökat sin konsumtion mest, omräknat till antal liter ren alkohol per person. Samtidigt har alkoholkonsumtionen minskat med 26 procent i gruppen 17-29 år.

Enligt EU:s drogmyndighet EMCDDA är Sveriges ungdomar några av Europas nyktraste. Det sägs bero på tidsbrist. Familj, vänner, träning och skola slukar denna enda strikt demokratiska resurs.

Artikelbild

| En symbol för tankens frihet eller förtryck?

Demokratibristen sammanfaller dock med två andra sociala fenomen: vi sitter mer än någonsin och vi ägnar varje dag 100 000 år på Facebook. Den uppöppnade, inhämtande världen är nu den slutna och stilla.

Allt detta är dåligt, tror jag. Inte för individen men för människan.

I den ålder då ungdomar medvetandegörs om gränserna för ens existens, väljer alltså fler att begränsa sig. Med ännu inte så stora sociala kontaktytor hämmas de för stunden. Det förskjuter även stadiet i ens psykologiska utveckling då man ska börja resonera med sig själv och omgivningen om flera saker.

Exempelvis vilka reaktioner som är rimliga i förhållande till handlingen, vilka sammanhang som får en att känna sig sedd, glad, spänd, orolig, nyfiken, rusig, och hur man själv reagerar på omgivningens reaktioner. Tittar han på mig eller någon bakom? De sätt som en vuxenblivande skaffar sig emotionell läskunnighet reduceras.

För ett år sedan bestämde jag mig för att avstå alkohol. Inte ibland, utan alltid. Jag satte ingen bortre tidsgräns för min renlevnad. Detta har förargat många i min omgivning, och deras reaktioner har förvirrat mig.

Jag förstod inte att våra sociala relationer är så starkt knutna till bedövning.Varje gång jag beställer en alkoholfri öl kommer frågan: Varför? Bara de med sjukdomsintyg eller alkoholproblem undslipper konsumtion.

Men att vara fri i sin konsumtion innebär att valet styrs av mina preferenser, inte kollektivets förväntningar. Det senaste året har dock stärkt min tro att vi inte vill klara av oss själva och varandra utan alkohol. Vill vi verkligen bara leva i avdomnade kollektiv?

Jag oroas för den lilla personen när andra vägrar förstå att de måste förstå de odruckna. Och jag oroas för människan när individen tynar. Jag tänker på Björn Ceder i Sara Lidmans roman ”Bära mistel”. Först frågar han vad klockan på väggen visar. Kvart i fyra, blir svaret. Vad betyder det, undrar Björn som förstår klockan men inte tiden.

Så här konfunderande kan vår tillvaro och ens liv vara. Det jag själv gör är rätt för mig men när alla gör det som är rätt för sig så går vi fel ihop.