Minst skitsnack vinner valet 2026

NÀr de stora elefanterna saknar idéer finns chansen för de smÄ.

Statsministern och oppositionsledaren har makten som enda politisk idé.

Statsministern och oppositionsledaren har makten som enda politisk idé.

Foto: TT

Krönika2024-02-03 07:00
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Socialdemokraterna Ă€r ett idĂ©parti med tvĂ„ idĂ©er – att ta makten och att behĂ„lla den. Vilhelm Mobergs karaktĂ€ristik verkade aningen orĂ€ttvis pĂ„ sin tid. Men efter författarens död 1973 har den blivit mitt i prick.

Sedan tjugo Ă„r tillbaka kör Ă€ven Moderaterna med Groucho Marx-doktrinen: ”Detta Ă€r vĂ„ra principer. Om ni inte gillar dom sĂ„ har vi andra.”

I den första, framgÄngsrika fasen av flexibilitet kom Fredrik Reinfeldts inspiration frÄn Tony Blair i Storbritannien. Moderaterna blev det nya arbetarpartiet genom att ta över sÄdant som var populÀrt hos det gamla arbetarpartiet.

I fas tvÄ, hittills mindre lyckosam, har M tagit över sÄdant som Àr poppis hos Sverigedemokraterna. Vilhelm Moberg nickar igenkÀnnande i sin himmel. Han gillade att ha rÀtt, sÀrskilt om den cyniska överheten i Stockholm.

Den största scenförĂ€ndringen i nutidens politik hade dock gjort Moberg förvirrad. Sverigedemokraternas triumftĂ„g frĂ„n 1,4 procent i valet 2002 till 20,5 procent 2022 – Ă€r det ett folkligt uppror i Engelbrekts och Dackes efterföljd, eller en brun pĂ„minnelse om trettiotalet?

Oavsett magkÀnsla i denna infekterade frÄga kan man konstatera att svensk politik gÄtt frÄn tvÄ poler till tre. Den gamla moderata högern har blivit den nya krympande mitten. De stora elefanternas trio samlar enligt opinionsmÀtningarna mer Àn tre fjÀrdedelar av vÀljarna.

Om S och M har tvĂ„ idĂ©er – att vinna ni-vet-vad och behĂ„lla den – sĂ„ har SD en idĂ©. Ni vet vilken. Till skillnad frĂ„n konkurrenternas Ă€r den principfast, och har fĂ„tt alla pĂ„ defensiven.

S och M skyller massinvandring och integrationsproblem pĂ„ varandra. Likadant med det nedrustade försvaret, avvecklingen av kĂ€rnkraft, bristerna inom skola, vĂ„rd och polis. I verkligheten Ă€r misstag och framgĂ„ngar rĂ€tt jĂ€mnt fördelade – det mesta har skett i samförstĂ„nd, Sverige har tickat pĂ„ minst lika bra som jĂ€mförbara lĂ€nder – men i retoriken handlar allt om att skylla ifrĂ„n sig.

Som om vĂ€ljarna saknade bĂ„de minne och egen tankeförmĂ„ga. Som om Jimmie Åkesson haft rĂ€tt hela tiden om etablissemangets oduglighet.

Inför valet 2026 mÄste vi fÄ en vuxnare debatt om Sveriges förflutna och framtid. Det blir ett gyllene tillfÀlle för alla partier som kÀmpar kring fyraprocentsspÀrren, i mammutarnas skugga. Den som skippar skitsnack, förenklingar och flykt frÄn ansvar kan göra ett kanonval, till och med avgöra regeringsfrÄgan.

Ska det bli en Ebba-effekt, en Johan-effekt, en Murre-effekt eller en MĂ€rta-effekt?

MÄ den Àrligaste upprorsledaren vinna.