Det är svårt att föreställa sig Uppsalapolitiker som Erik Pelling (S) eller Therez Almerfors (M) i nationellt blåsväder på landets kultur- och debattsidor. Men så sticker Moderaternas kommunalråd i Norrköping Sophia Jarl minst sagt ut.
I veckan har hon, för sin kulturpolitiska linje, fått hård kritik från kulturskribenter och politiska motståndare. Artisten Tomas Andersson Wij uppmanade andra artister att bojkotta Norrköping framöver, då Sophia Jarl enligt honom skulle ha ”bestämt att kultur i Norrköping inte ska få kosta staden någonting”. Kulturnyheternas redaktör Per Andersson hävdade att det är en "spektakulär radikalisering" på gång i den moderata kulturpolitiken (SVT, 24/8).
Allra längst gick i vanlig ordning Dagens Nyheters kulturskribent Stefan Jonsson, som påstod att detta är "blåbrun kulturpolitik" i praktiken och att man skulle ha "avskaffat kulturen". Jonsson bjöd på begrepp som ”nyfascism” och ”nyliberalism”, och insinuerade att en kulturchef skulle bli avsatt för att hon tagit avstånd från nazism. I P4 Östergötland kunde man höra Jonsson även säga "diktatur".
Det är obehagligt och skrämmande, det som sker i Norrköping, fyllde DN:s kulturchef Björn Wiman i.
Sophia Jarl tänkte kanske "if they go low, I go low" och svarade med att kalla kritikerna för "bortskämda" och för "kultureliten" (Expressen, 23/8). Den mer diplomatiskt lagda partikollegan kulturminister Parisa Liljestrand gick snabbt ut på Instagram med ett förtydligande: "Att beskriva kultursektorn och dess företrädare som bortskämda, eller som en kulturelit som försvarar sina privilegier, är inte ett rimligt eller respektfullt sätt att uttrycka sig" (24/8).
Politikers ordval kan förstås diskuteras. Men vad är det politiskt som sker i Norrköping? På socialdemokratiska Folkbladets ledarsida har Widar Andersson kommit med det lugnande beskedet att "Norrköping är faktiskt ingen fascistisk kommun" (23/8).
Att kulturen "avskaffas" i staden stämmer inte, har många redan hunnit meddela.
Styret i Norrköping, ett Tidö-styre, vill mycket riktigt göra en omorganisering. Kultur- och fritidskontorets verksamheter ska in under andra avdelningar. Flera direktörer – däribland kulturdirektören – ska ersättas med en "tillväxt- och utvecklingsdirektör". Det är inte första gången det stökas om i förvaltningar. Liknande skedde på Gotland för några år sedan, och även i region Norrbotten sorterar kulturfrågorna numera under ”utvecklingsnämnden” som också har hand om tillväxt och andra frågor. Så varför uppståndelse nu? Skillnaden är att det i Norrköping är M, KD och L, med stöd av SD, som styr.
Dessutom trycker Sofia Jarl på att den lokala symfoniorkestern – "en symfoniorkester där över 90 procent av biljettpriset betalas av skattekollektivet" – behöver öka sin självfiansiering och bättre nå ut till publiken. Addera på det att det tillsattes en utredning för att se om konserthuset Louis De Geer-hallen kan drivas av kommersiella aktörer.
Kommunalrådet understryker att "det är skillnad på blått och rött". Det är inte så att Jarl har hemlighållit sina åsikter. Hennes parti har, hör och häpna, en annan kulturpolitisk inriktning än Vänsterpartiet. Att det får genomslag i praktisk politik är inte, som DN kulturs Stefan Jonsson verkar tro, "diktatur".
Om kulturlivet i Norrköping nu skulle saboteras av det nuvarande styrets eventuellt usla beslut finns stora möjligheter för den politiska oppositionen om drygt tre år.