I Nya Zeeland tar sig Whanganui fridsamt framåt. Förut var det en flod. Nu är det en person. För lite över två år sedan upphöjde landets lagstiftande församling Whanganui till en juridisk person. Whanganui ligger inom ett område där en stam med samma namn hållit till i nästan tusen år. De betraktar floden som sin heliga anfader. När européer anlände till öarna utanför Australien på 1800-talet fick detta inget gehör bland kolonialstyret.

I stället byggdes fördämningar och kraftstationer för att nyttja Whanganuis vatten till energiproduktion. Flodens övre delar – som stammen betraktar som Whanganuis huvud och därmed dess heligaste del – blev i praktiken avhugget när det naturliga flödet bröts.

Det här är inte enda exemplet på hur naturliga element erkänns som en likvärdig motpart till människan. Sedan Whanganui blev en person har även en nationalpark och ett berg i Nya Zeeland givits samma status.

I Indien har de heliga floderna Ganges och Yamuna i praktiken blivit personer eftersom nedsmutsning av dem numer är åtalbart. I den lilla staden Toledo i den amerikanska delstaten Ohio röstade befolkningen tidigare i år för att ge en av de stora sjöarna, Lake Erie, ställning som fullvärdig medborgare. Men på andra ställen är vattensituationen helt annorlunda. I delstaterna Arizona, Kalifornien och Nevada är tillgången på vatten väldigt ansträngd. De har några av världens största och mest avancerade system för omledning av vatten. Exempelvis ligger tre fjärdedelar av allt tillgängligt dricksvatten i Kaliforniens nordligaste tredjedel, medan över 80 procent av efterfrågan finns i de mellersta och södra tredjedelarna av den avlånga delstaten.

Det här är också delstater med gräns mot Mexiko som har höga nivåer av invandring. Kaliforniens ekonomi är en av världens största, och är till stor del beroende av invandrad arbetskraft. Delstaten är också en traditionell förkämpe för mer öppna gränser och friare invandring – ofta med argumentet att det är moraliskt rätt och ekonomiskt nödvändigt. Det kan nog stämma. Men vad som sällan kommer upp i diskussioner om invandring, såväl i USA som här på hemmaplan, är hur våra naturresurser är dimensionerade. I vattenbristens västra USA blir detta väldigt tydligt.

Coloradofloden är den viktigaste vattenkällan för sex delstater, däribland Arizona, Kalifornien, Nevada, samt amerikanska urbefolkningsstammar och delar av Mexiko. Men allt vatten som floden för med sig är redan hårt reglerat och uppdelat mellan delstaterna. Det är i princip olagligt att ens samla regnvatten i dessa områden, eftersom det hindrar den naturliga vattencykelns flöde och därmed Coloradoflodens potentiella volym – volymer som alltså redan är avsatta för människor längre nedströms. Men vad händer om våra institutioner, såväl fysiska som finansiella, inte räcker till? Alla resurser är begränsade och måste därför fördelas. Miljöns begränsningar att förse fler människor med vatten är rigida.

Vi lever i öppna ekonomier med god tillgång till marknader utanför vår egen. Kan vi inte vända oss dit då? Jo, i teorin så kan vi köpa in vatten från andra länder. Men klimatförändringar gör det varmare och torrare i folkrika delar av världen. Därtill rör sig alltså fler länder mot en situation där floder och andra naturresurser är personer. I dag tillåter vi vare sig uppdelning eller försäljning av personer. Över tid kommer det leda till ett högre tryck på länder med god tillgång på exempelvis vatten att antingen exportera sina resurser eller ta in fler människor i behov av dem. Det måste vi hantera.

Institutionerna utvecklas som ett svar på naturliga flöden, av folk såväl som vatten. Men om de överbelastas påverkas deras processeringsförmåga. En för hög exploatering av en resurs leder till permanenta förändringar i den. Politiska institutioner kan ofta anpassas eller anpassa sig med hjälp av val, folkomröstningar eller medborgarinitiativ. Det går inte med våra naturresurser. Vi kan inte rösta fram högre grundvattennivåer. Men vi måste ofrånkomligen svara på frågan om vi ska behålla vårt vatten och se fler som nyttjar systemet, eller till vilket pris vi kan tänka oss att sälja det.