Det är inte bara uteserveringar som har drabbats av regeringens förbudshärjningar. Om Kriminalvården får som den vill kommer intagna på svenska häkten och anstalter snart att ha fimpat för gott. Detta enligt en artikel i onsdagens UNT (24/7).

Det föreslagna rökförbudet, såväl som det för uteserveringar som infördes 1 juli, är ett steg på vägen mot regeringens målsättning om ett rökfritt Sverige 2025. Rimliga åtgärder har vidtagits på vägen dit, som att man sedan 2007 inte längre får röka inomhus i fängelser. Varken kriminella eller anställda förtjänar att leva eller jobba i en konstant rökdimma. Men ett totalförbud för rökning även utomhus är att gå alldeles för långt.

Rökning är vanligt i svenska fängelser. Hälften av de intagna röker, jämfört med sju procent av befolkningen i övrigt. Kriminalvården verkar se det här som ett problem, och motiverar sitt förbudsförslag med ”erfarenheter från Storbritannien som visar på hälsovinster”.

Men sen när blev fångar försökskaniner för statliga hälsoexperiment? Förslaget för tanken till ett Sverige som sedan länge sedan borde ha förpassats till historien.

Vad blir nästa steg? Obligatorisk träning och tvångsmatning av spenatsmoothies? Nej, staten ska hålla sig borta från individers livsstilsval, särskilt när de sitter inlåsta och inte har något annat alternativ än att foga sig efter de ramar som sätts för livet bakom lås och bom.

Utöver hälsoargumentet menar Kriminalvården också att ett rökförbud kommer att effektivisera arbetet för de anställda, eftersom cigaretträkning och övervakning av rökpromenader tar mycket tid. Kanske kan man lika gärna börja med sondmatning av de intagna när man ändå håller på, för att ”effektivisera” bort matlagning, disk och servering.

Och visst kan passiv rökning vara en utmaning för både anställda och icke-rökande fångar. Men alla andra arbetsplatser klarar ju av att hitta lösningar för problemet, varför skulle inte häkten och anstalter kunna göra det? Har Kriminalvården inte hört talas om rökrutor?

Kriminalvårdens uppdrag är att verkställa straff och minska återfall i brott. Paternalistiska rökförbud ingår inte i den svenska straffskalan och hör därför inte hemma i vare sig häkten eller på anstalter, oavsett hur goda intentionerna än än må vara.

Ska kriminella lära sig att fungera självständigt kan staten inte sopa undan alla potentiella faror åt dem. Bättre då att satsa pengar på frivilliga program som de intagna som vill sluta röka kan vända sig till.

Ett fängelsestraff är ingen hälsoretreat. Bura gärna in kriminella, men lämna deras cigg i fred.