Brev till ledarsidan På UNT:s ledarsida (5/7) kommenteras polisens villkorstrappa för åskådare vid fotbollsmatcher. Supportrarnas oro för att flaggförbud och tömda läktare drabbar oskyldiga viftas där bort med frasen “den som har rent mjöl i påsen kan knappast ha några invändningar”.

Låt oss, som två engagerade supportrar med mycket rena mjölpåsar, resa ett par sådana. Ingen av oss har någonsin smugglat in pyroteknik, bidragit till skadegörelse eller ens tänt en cigarett på läktaren. Vi stöttar Sirius genom sång, flaggor och oväsen. Förutom att detta hjälper laget ger det vår egen tillvaro ett värde som är svårt att överdriva. Spänningen, glädjen och kamratskapet med nya och gamla kompisar är något vi unnar alla. Inte minst har supporterskapet givit oss vänner från andra stadsdelar, samhällsklasser och ålderskategorier vi aldrig hade lärt känna annars. Med de nya reglerna kan detta tas ifrån oss på grund av gärningar vi inte har ansvar för, utförda av människor vi inte vet vilka de är. Hur är det rättvist?

Idén att människor på en läktare har ansvar för varandras handlingar är lika orimlig som det vore att straffa oss för att våra grannar fuskar med rotavdrag. Ändå stöter vi ofta på föreställningen att ståplatsåskådare, klack och supporterförening är samma sak och att det därför finns ett gemensamt ansvar. Låt oss därför klargöra några fakta. Det är arrangören, inte åskådarna, som är ansvarig för säkerheten. Det ansvaret sträcker sig dock inte längre än till att försöka stoppa ordningsstörningar. En fullständig garanti för att något inte smugglas in går inte att uppnå. Om detta skett är det sedan en sekunds verk att exempelvis släppa en rökfackla. Det är då svårt för andra åskådare att veta exakt vem som är skyldig. Inte ens om orent mjöl syftar även på dem som skyddar förövare är påståendet alltså rimligt.

Det borde vara självklart att var och en hålls ansvarig för sina egna gärningar, inte för att befinna sig på en plats där andra bryter mot regler. Så snälla, dra oss inte över en kam. Vi är knegare och professorer, kvinnor och män, gamla och unga. Vi är på läktaren för att vi håller på Sirius - och det vill vi ha möjlighet att fortsätta göra.

 

Svar:

Säkerheten på ett evenemang måste vara överordnad möjligheten att stötta sitt lag på alla sätt. Om det är så att vissa maskerar sig för att undgå upptäckt kommer det att drabba även andra på läktaren. Men inte supportrar för andra klubbar som genom kontroller, avstängningar och dialog med fansen prioriterat säkerheten högt. Ingen har heller opponerat sig mot sång eller oväsen på läktaren, bara mot våld, skadegörelse och pyroteknik.

Red av UNT