Nyamko Sabuni meddelar i Liberalernas tidning ”Tidningen Nu” att hon kandiderar till posten som partiledare. Ny ledare ska väljas i juni, och om det finns fler kandidater - Erik Ullenhag? - är det hög tid att träda fram. Så kan nästa kapitel i partiets historia snart ta fart.

Politiska vindar kommer och går, och väljarna står sällan stilla. Politiskt hattande straffar sig. Att däremot stå stadigt, även i motvind, skapar förtroende. Motvind är något som Sabuni verkligen har erfarenhet av. Hon var tidigt ute i ämnen som hedersförtryck, religiös extremism och segregerande arbetslöshet.

För det utsattes hon, som ny minister 2006, för hårda attacker. Rasistiska uttryck som ”husneger” och ”onkel Tom” kastades efter henne, och hon fick höra att hon som svart och muslim inte ska tycka vissa saker. På DN:s kultursida kunde man till exempel läsa att Sabuni var ”det perfekta alibit” som skulle ”sätta invandrarna på plats”. Som om kampen mot hedersförtryck och bättre integration hade dunkla motiv, och som om Sabuni inte var en tänkande och självständig människa. Hur hårda angreppen än var stod Sabuni på sig. När Lars Leijonborg lämnade över partiledarskapet till Jan Björklund ersattes Sabuni av Ullenhag på integrationsministerposten. Med anledning av det tackade hon senare för sig. Medan många andra hade svalt stoltheten och klamrat sig kvar i toppolitiken valde hon att lämna.

Sabuni är politisk integritet personifierad. Hon har också sagt att hon alltid har varit övertygad om att hon ”en dag kommer att få rätt”. Som hon själv skriver i Tidningen Nu: ”Störst konflikt blev det när jag ville begränsa möjligheten för ny­anlända invandrare att ta ut föräldraförsäkring retroaktivt. För mig var det inget annat än en kvinnofälla. Sedermera genomfördes förslaget i bred enighet av Löfvenregeringen.”

Det som beskrevs som rena ondskan på Sabunis tid blev alltså senare en självklarhet för en rödgrön regering. På liknande sätt har det låtit i frågan om religiös extremism.

Debatten om Januariavtalet, och diskussionen om kommande partiledarval, visar att Liberalerna är ett splittrat parti. Äventyras mittensamarbetet med Sabuni? Hon meddelar själv att ”avtal ska hållas”, och att Liberalerna bör fullfölja Januariavtalet. Det är klokt. I höstas argumenterade Sabuni för en Annie Lööf-ledd regering. När det kommer till ”det politiska spelet” får Sabuni sägas vara en pragmatiker. Att hon inte tänker avstå från att driva liberal politik, vad Sverigedemokraterna än tycker, är hon också tydlig med.

Vill Liberalerna stå kvar och stampa kommer säkert den möjligheten också. Men vill man bli en relevant politisk kraft är det bara att välkomna Sabunis besked.