I två dagar samlas regionfullmäktige för att besluta om budget. En av de första punkterna på dagordningen när sammanträdet började i går var "Tertialrapport januari-april 2019 för Region Uppsala". Därefter debatterades bland annat verksamhetsplan och budgetram för kommande år.

Även om Akademiska sjukhuset har haft ekonomiska bekymmer i ett kvartssekel stack förra årets underskott – 377 miljoner kronor – ut. Å ena sidan finns det strukturella förklaringar till de återkommande underskotten, såsom den demografiska utvecklingen. Och även andra universitetssjukhus dras med röda budgetsiffror. Å andra sidan kan politiken onekligen påverka och styra.

Om saker inte görs annorlunda kommer det att saknas 1,6 miljarder kronor år 2026, konstaterade regionråden för den blågröna styrande koalitionen i gårdagens UNT. De har beslutat om en treårig åtgärdsplan med sikte på att få sjukhusekonomin i balans år 2022. Med tanke på hur det har sett ut historiskt är det ett optimistiskt mål. Men som så ofta i politiken är riktningen a och o.

Socialdemokraternas Vivianne Macdisi talade i regionfullmäktige om ett gemensamt ansvarstagande för regionens bästa. Det är en bra och konstruktiv inställning. Samtidigt finns det ideologiska skillnader som märks i inte minst debatter om kronor och ören. Vänsterpartiet återkommer ständigt till att skatterna måste höjas, medan politiker från det blågröna styret påpekar att skattehöjningar inte har visat sig påverka de strukturella problemen som Akademiska dras med. Slentrianmässiga skattehöjningar är ingen lösning. Desto viktigare är frågan vad politiken ska prioritera. Vänsterpartiet har sin linje klar: mer subventioner till kollektivtrafiken, gratis mensskydd på ungdomsmottagningar, hälsosamtal och andra satsningar. Problemet är bara att allt har en prislapp. Och då behöver man välja – och välja bort.

Att det skulle finnas hälsoeffekter av att subventionera bussåkandet är inte säkert. Enligt tankesmedjan Fores har det visat sig vara främst följande kategorier som börjar ta bussen när biljetten inte kostar något: cyklister som låter cykeln stå, fotgängare som tar bussen kortare sträckor men som annars hade gått, och personer med gott om tid som för nöjes skull åker buss (Dagens Samhälle, 15/2 2016). Nu kan man förstås förespråka ökade subventioner till kollektivtrafiken ändå, men om folk tar bussen i stället för cykeln är det svårt att se den hälsovinst Vänsterpartiet talar om. Dessutom fick Miljöpartiets Malena Ranch påminna Vänsterpartiet om att privata vårdgivare också gör viktiga insatser.

Att "Blågrön samverkan" på nolltid ska få budgeten på fötter tror nog få. Men de gör rätt i att prioritera och inte lova allt åt alla.