Moderaterna vill minska det svenska biståndet. På stämman i oktober ska ett förslag om att dra ned biståndet med cirka fyra miljarder kronor per år behandlas. Enprocentsmålet, att en procent av Sveriges bruttonationalinkomst (BNI) ska användas till bistånd, gör att resurserna ökat i betydligt snabbare takt än andra politikområden, enligt M. Årets 50 miljarder är ”dubbelt så mycket som vi lägger på polisen”, säger Elisabeth Svantesson, ekonomiskpolitisk talesperson.

Tanken är varken ny eller särskilt ”höger”, om nu någon trodde det. Biståndet gröptes ur av besparingsskäl i början av 2000-talet och närmade sig då FN-målet på 0,7 procent av ländernas inkomster. Enprocentsmålet återställdes i Sverige 2007 och har gällt sedan dess.

Efter 2014 har biståndet minskat på grund av att pengar använts till asylmottagandet, en mycket känslig fråga för Miljöpartiet under förra mandatperioden. Och de senaste åren slår den svaga svenska kronan hårt mot biståndet. Projekt har fått ställas in eller lider av underfinansiering. Det är inte så konstigt om man tänker på att 50 miljarder kronor motsvarar 5,15 miljarder dollar i dag, mot 5,6 miljarder vid årsskiftet och 6,35 miljarder 1 januari 2018.

Det är en minskning med nästan 20 procent på drygt ett och ett halvt år. Det flesta kontrakt skrivs i dollar eller euro, en del i lokala valutor som också stärkts mot kronan. Expertgruppen för biståndsanalys (EBA) föreslog i en rapport i fjol (18/6 2018) att Sida skulle börja arbeta med valutasäkring eller betala ut biståndet i dollar. Om rådet följts hade miljarder sparats, men det är fortfarande ihåliga svenska kronor som gäller för Sida.

Moderaterna har en poäng i att biståndspengarna borde diskuteras betydligt mer. Varje krona måste göra maximal nytta. Att fortsätta betala ut mer och mer pengar för varje år med oprecisa och övergripande mål som enda ledstjärna håller inte i längden. Det finns en gammal konflikt mellan myndigheten Sida och den moderata biståndsministern Gunilla Carlsson. Efter ett inriktningsbeslut 2007 halverades antalet biståndsländer och det ställdes nya och hårdare krav på styrning och uppföljning både hos givare och mottagare. Oenigheten slutade med att generaldirektören Anders Nordström sparkades 2010.

Biståndet har en stark folklig förankring i Sverige. Andelen som vill behålla enprocentsmålet ligger stabilt på två tredjedelar, 66 procent 2018 mot 65 procent fyra år tidigare, enligt SCB. Däremot har andelen som vill minska biståndet ökat från 17 till 27 procent.

Det bilaterala biståndet behövs och gör mycket stor nytta runt om i världen. Bristerna är också enorma, men att bara dra tillbaka resurser är att börja i fel ända. Moderaterna kan ringa Gunilla Carlsson för att få råd inför stämman. Sedan kanske man får med sig fler partier än Sverigedemokraterna på att reformera biståndet från grunden.