29 människor miste livet i två masskjutningar i delstaterna Ohio och Texas i helgen. Definierat som en skjutning med minst fyra skadade offer, har landet totalt genomlidit 251 masskjutningar under året, vilket är mer än vad den övriga industrialiserade delen av världen har varit med om tillsammans under samma tidsperiod.

Fenomenet - och problemet - med masskjutningar i USA är som bekant inget nytt. Och ingen märkbar ändring tycks heller ha skett kring hur frågan besvaras politiskt, trots att de dödsrelaterade skjutningarna har ökat i landet den senaste 20-årsperioden. Donald Trumps prat om att det är “psykisk ohälsa” som ligger bakom skjutningarna i de enskilda fallen, är en klassisk republikansk respons på skjutningarna. Man pratar också gärna om att det “inte är vapen som dödar människor, utan människor som dödar människor”. Detta trots att även mordfrekvensen är väsentligt högre i USA än i jämförbara länder.

Det Demokratiska partiet försöker å andra sidan, på många håll i landet hantera frågan om landets extrema vapenlagar. Men man jobbar i motvind. Lobbyorganisationen National Rifle Association (NRA) sätter politiker i beroendeställning genom stora donationer till valkampanjer. Och den som vill ändra lagarna kring kampanjfinansiering riskerar själv att förlora finansiering. Ett moment 22.

Många amerikaner ser dessutom vapenkulturen som en omistlig del av sin nationella identitet. Att kunna försvara sig och sina ägodelar mot ett rånargäng eller mot en statsapparat som vänt sig emot en, var det ursprungliga syftet med det andra tillägget i konstitutionen. Och konstitutionen är helig, dödsskjutningarna till trots. Samt, för att inte glömma, i praktiken omöjlig att ändra.

Men det finns en groende majoritet av amerikaner som inser det absurda och det rent sjuka i de otaliga masskjutningarna – och som vill se hårdare vapenlagar. Det adresseras på delstatsnivå och kommer likaså tas i tu med av en eventuellt demokratisk efterträdare till Trump. Förändring kommer, men den lär dröja. Inte minst med tanke på den konservativa majoritet som sitter i landets högsta domstol och som har makten att underkänna lagar med hänvisning till konstitutionen.

Dödsskjutningarna och USA:s oförmåga att ta tag i problemet blottar brister i den amerikanska demokratin. Både vad gäller lagar kring kampanjfinansiering och 1700-talsjuridiks makt över politiken i dag. Men kanske har amerikanerna ändå mycket att tacka sin starka konstitution för. För utan den hade man inte haft mycket kvar att kalla demokrati, efter Donald Trumps tid i Vita huset.