SĂ€kerhetspolitik har alltid anvĂ€nts som skĂ€l för att ifrĂ„gasĂ€tta yttrandefriheten. NĂ€r Torgny Segerstedt pĂ„ Göteborgs Handels- och sjöfartstidning i slutet av 1930-talet skrev en ledare med de avslutande orden âHerr Hitler Ă€r en förolĂ€mpningâ protesterades det högljutt i Tyskland. Ture Nerman, Ă€ven han framtrĂ€dande antinazist under andra vĂ€rldskriget, skrev i tidskriften Trots allt! om âHitlers helvetesmaskinâ och hamnade i fĂ€ngelse för att ha smĂ€dat Hitler. PĂ„ den tiden var det antinazister som straffades och fick sina tidningar beslagtagna.
Ăven 2006 anvĂ€nde utrikesminister Laila Freivalds, i Göran Perssons socialdemokratiska regering, sĂ€kerheten som argument nĂ€r hon sĂ€nde ursĂ€ktsbrev till muslimska lĂ€nders regeringar för att SD-Kuriren pĂ„ sin sajt hade utlyst en MuhammedkarikatyrtĂ€vling. Utrikesdepartementet kontaktade webbhotellet, företaget Levonline, och SD-sajten slĂ€cktes ner.
HĂ€romdagen kallade utrikesminister Tobias Billström (M) turkisk ilska mot en protestaktion med en Erdogandocka i Stockholm för âberĂ€ttigadâ. Statsminister Ulf Kristersson fyllde i och kallade protesten âett sabotage mot den svenska Natoansökanâ, och sade att det Ă€r âfarligt för svensk sĂ€kerhet att agera pĂ„ det sĂ€ttetâ.
I samband med att Rasmus Paludan brĂ€nde en koran nĂ€ra Turkiets ambassad i Stockholm i helgen ryckte Kristersson Ă„ter ut för att markera avstĂ„nd. Via statsministerns officiella Twitterkonto lĂ€t han meddela att det Ă€r en âdjupt respektlös handlingâ att brĂ€nna böcker som för mĂ„nga anses heliga. Kristersson sade sig vilja uttrycka sympati för âalla muslimer som tagit illa vid sigâ.
TvĂ„ frĂ„gor infinner sig genast: Ska regeringen hĂ€danefter ta stĂ€llning mot alla lagliga protester som kan tĂ€nkas uppröra? Har det nĂ„gonsin âhjĂ€lptâ att regeringsföretrĂ€dare ber omvĂ€rlden om ursĂ€kt för anvĂ€ndandet av yttrandefriheten?
Den danska regeringen var desto tydligare i försvaret av yttrandefriheten efter Jyllands-Postens publiceringar av tolv karikatyrer. Det hindrade inte danske Anders Fogh Rasmussen frĂ„n att bli generalsekreterare för Nato, trots turkiska protester. PĂ„ liknande sĂ€tt har Frankrikes Emmanuel Macron, efter terrordĂ„det mot satirtidskriften Charlie Hebdos redaktion och halshuggningen av lĂ€raren Samuel Paty, varit föredömligt tydlig. Macron har vĂ€grat be om ursĂ€kt för yttrandefriheten. För det har Turkiets Erdogan pĂ„stĂ„tt att den franske presidenten behöver âsinnesundersökasâ.
VÄra regeringsföretrÀdare borde föredra sÄdana förolÀmpningar, i stÀllet för detta lismande inför en antidemokrat. Det Àr lika ryggradslöst som lönlöst.