Ledare: Förlorare: Den akademiska friheten

Det var i december som rektorerna för tre av USA:s mest prestigefyllda universitet kallades till kongressen. När den republikanska kongressledamoten Elise Stefanik frågade om det bröt mot universitetens riktlinjer att uppmana till folkmord på judar, med slagord som ”globalisera intifadan”, blev svaren svävande. 

Det beror på kontext och sammanhang, resonerande rektorerna. Vilket i sak inte är fel, om till exempel nämnda slagord. Men reaktionerna har varit starka för att svaren tolkats som dubbla måttstockar och hyckleri. 

I en undersökning av graden av yttrandefrihet på amerikanska universitet hamnade Harvard och University of Pennsylvania i botten. Många högerröster har avbokats efter protester på universitet som varit känsliga inför identitetspolitiska krav på "trygga rum".

Nu lät det plötsligt helt annorlunda när frågan gällde judiska studenters trygghet. 

Israels ambassadör i Sverige, Ziv Nevo Kulman, är inte utan poäng när han i ett debattinlägg påpekar att vänsterns intersektionella analys leder till en enögd syn på judar: "Vi anses vara förtryckare, en skärva av den vita kolonial­makten som kuvar icke-vita (alltså araberna), som ser oss själva som etniskt överlägsna" (SvD, 3/1). 

Ambassadören skriver att han bland annat ser "feministiska aktivister som förnekar Hamas sexuella våld mot israeliska kvinnor", och det är ungefär där man hamnar om Hamas vad som än händer ska ses som "förtryckt". Det blir med samma logik också svårt att erkänna rasism mot judar. 

I själva verket kan en person som i ett sammanhang är i underläge vara förtryckare i ett annat. Rasism finns så klart mellan olika grupper. I universitetsmiljöer ska alla dessa frågor kunna diskuteras fritt. Så har inte alltid varit fallet, inte heller på svenska universitet. 

Men lösningen på cancelkultur är inte ytterligare cancelkultur. En nedåtgående spiral där minsta lilla kontroversiella åsiktsyttring jagas bort ger inte mycket till akademisk frihet.

USA går till val i år och säkert ser delar av högern det som en seger att först Elizabeth Magill från University of Pennsylvania och sedan Harvards rektor Claudine Gay – även anklagad för plagiat – tvingats bort. För yttrandefriheten är det däremot en förlust.

Liberala röster har länge varnat vänsterns identitetspolitiker för att öppna upp för politisering och censur. Politiska vindar skiftar riktning och rätt var det är står man själv i motvind. What goes around comes around.