Ulf Johansson Werre är nog unik. Han är ett musikaliskt geni som har en eminent teknik på sina två intrument, har grundlig utbildning i musikalisk teori och en nästan encyclopedisk kännedom om jazzens alla personager. Trots detta bagage har han en prestigelös och tillbakalutad attityd till sin konst. Det faller sig helt naturligt för honom att göra entré i en (mycket) säregen tomtedräkt och presentera programmet för Uppsala University Jazz Orchestras julkonsert på lustig vers, troligen skriven strax innan föreställningen.

Trogen sin kärlek till jazzen har han format sitt kärleksbarn UUJO till en värdig avläggare till de amerikanska storbanden på 30- och 40-talen, visserligen mycket mindre men (ungefär) lika bra. Repertoaren är övervägande men inte uteslutande amerikansk och även om formen är traditionell är arrangemangen som i de flesta fall är orkesterledarens egna härligt fräscha.

Orkesterns julkonsert i torsdags i en fylld Missionskyrka blev en hyllning till den amerikanska julsångsskatten. De duktiga vokalisterna Erika Larsson, Linnea Ingemarsson, Matilda Johansson Werre och Rickard Arnberg alternerade i välbekanta amerikanska julhits som "Let it snow", "Santa Claus is coming to town" och "Winter Wonderland" med flera. Kvällens gäst, gitarristen Andreas Pettersson, gammal vän till och väl samkörd med Johansson Werre, fick stort utrymme och excellerade i många fina solon.

Orkesterledarens mångsidighet visade sig i hans arrangemang av Betlehems stjärna med fin stämsång av Arnberg och Ingemarsson. Fin var också Matilda Johansson Werres sång "Om julen inte fanns", sjungen av henne själv i duett med Rickard Arnberg. Orkestern var samspelt och välklingande och det blev plats för flera korta solon av bandmedlemmarna där särskilt Arne Lingestrand på trumpet utmärkte sig med gedigen musikalitet.

Och hela tiden fanns förstås Ulf Johansson Werre där med piano, sång, vissling och underfundiga kommentarer. Slutnumret "When you wish upon a star" framfördes av samtliga vokalister i ett vackert men svårt arrangemang, extra svårt då de grund av sjukdom var en stämma kort, men med en god insats av de fyra friska roddes ändå sången iland.

De nummer man helst minns efteråt är Ulf Johansson Werres och Andreas Petterssons suveräna samspel i "Adeste Fideles" och "Jingle Bells" där de båda bollade blixtrande uppslag mellan sig. Ingen av de båda ville sluta spela utan turades om att hålla musiken igång med nya improviserade infall.