– Det känns roligt att ställa ut samtidigt med fyra unga konstnärer, säger Marja Gräset Andersson.

Hon har varit verksam textilkonstnär sedan mitten av 1960-talet och hennes verk finns på åtskilliga offentliga inrättningar. Två bildvävar av sammanlagt sju i sviten ”Sommarens fröjder” har exempelvis lånats från länsstyrelsen Uppsala län. De övriga fem kan man få en uppfattning om genom att titta på konstnärens egna skisser på utställningen.

Längst in i rummet visas en kvartslång film, producerad av SVT på 1970-talet om det verkets tillkomst.

Artikelbild

| Marja Gräset Andersson, textilkonstnär.

– Jag och min familj delade boende med ytterligare två familjer i Alsike då. Där fanns ett stort rum med plats för alla mina vävstolar, berättar Marja Gräset Andersson.

Fortfarande färgar hon in alla garner till sina textila verk själv och alla skildrar människor på ett eller annat sätt.

– Just nu har vi ett extra öga på sverigefinsk konst i Uppsala kommun och det är ett av skälen till att vi ställer ut verk av Marja Gräset Andersson. Ett annat är att hon är en bra konstnär, säger Daniel Werkmäster, chef för Uppsala konstmuseum.

Uppsala ingår nämligen i ett finskt förvaltningsområde och ska värna om kulturupplevelser även för finsktalande.

Artikelbild

| Chiara Bugatti, Thomsonstipendiat.

Stipendiet som fonden Anna-Lisa Thomson till minne delar ut går inte att söka. Stiftelsens styrelse åker runt till landets konstskolor och väljer varje år ut fyra kvinnliga konstnärer från skolornas masterklasser. En del av stipendiet är att Uppsala konstmuseum ställer ut deras alster och när UNT besöker Uppsala konstmuseum är tre av de fyra stipendiaterna i full färd med att hänga eller arrangera sina verk.

Maria Andersson har just fått upp sina två textila skulpturer ”Jag är inte tom, jag är öppen!" i det fönsterförsedda rummet. Hon har själv färgat in lingarnet till dem och berättar om hur färgen växlar med garnets olika grovlek och dessutom under dagen när solljuset utanför förändras.

Artikelbild

| Aleksandra Jarosz Laszlo, Thomsonstipendiat.

– Titeln är ett citat från en dikt av Tomas Tranströmer.

I samma rum hänger också Sara Anstis bilder ritade med kol på akvarellpapper. Mänskliga och djuriska kroppsdelar slingar sig om varandra.

– Hon skildrar människan, människokroppen och naturen med kol på akvarellpapper, säger Daniel Werkmäster, då konstnären inte är där just då.

Chiara Bugattis verk, "Mundo Perdido" består av flera element.

– Jag inspirerades av ett tempel i Guatemala, det som människor sökte sig till 2012 då mayafolket hade förutspått jordens undergång, berättar hon.

Det intresserar henne att jobba med skalor och perspektiv. Några av elementen på golvet består till exempel av korallmarmorpulver. De är formade i strikta kuber, men kommer att vittra sönder under utställningens gång.

Aleksandra Jarosz Laszlo har gjort större målningar i olja, akryl och blyerts.

– Det finns flera lager i mina målningar och jag har utgått i det här projektet från Dalarna och målat platser där som betyder något för mig. Därifrån kom konstnärer som Carl Larsson och Anders Zorn. HC Andersen besökte landskapet vid sekelskiftet och beskrev det i en bok och detta skapade en våg av turism hit. Men landskapet har också en historia och folkliga traditioner, precis som mitt hemland Polen.

Under lördagens vernissage delas också pengadelen av stipendierna ut, 60 000 kronor vardera till de fyra stipendiaterna.