Insändare Apropå Lars O Erikssons insändare om diskriminering 7/1

Detta hände mig:

Samma år som SJ/SL införde det så kallade Movingokortet tog man bort SJ:s värdekort med möjlighet att ladda med en valfri summa. Det var ett mycket bekvämt kort, och jag som ofta pendlar till Stockholm ( trots att jag är pensionär ) kände behov av att fortsatt ha något liknande. På Uppsala resecentrum kan man ju numera inte prata med någon som säljer biljetter till vare sig SJ eller SL-tåg så jag begav mig till SJ:s butik på Stockholms Centralstation.

(För övrigt anser jag att det är skandal att det i ett så stort resecentrum som Uppsala har inte finns en bemannad biljettbutik)

I SJ:s stockholmsbutik fick jag, av en trevlig dam, veta att det numera fanns ett SJ-kort som gäller mellan Uppsala och Stockholm innehållande X antal enkelresor som måste förbrukas inom 3 månader. Jag räknade ut att ett sådant kort kunde vara något för mig ( trots ett en begränsad förbrukningstid gjorde mig tveksam ). Hur som helst beslutade jag mig för att chansa och bad att få köpa ett sådant kort. Hör och häpna när då biljettförsäljerskan säger: ”Tyvärr, men den biljetten kan du inte köpa här!”

Jag ser mig förvånat om och säger: ”Men befinner jag mig inte i SJ:s butik?”

”Jo då”, svarar damen, ”men den biljetten kan du endast köpa via nätet!”

Jag tog mig för pannan och tänkte på Grönköpings veckoblad.

Jag är inte obekant med inköp via nätet, men blev så häpen att det inte blev någon 3-månadersbiljett. Jag tänkte också på min snart 91-årige släkting, som nyligen sa:”Jag är nog för dum i huvudet jag, som tycker det där med att göra inköp via nätet känns svårt”. Nota bene, den mannen har, under hela sitt yrkesverksamma liv, haft en hög post i ett av Sveriges största företag.

Tänka sig, nästa gång jag går till Willys, för att handla kanske, den reducerade, personalen upplyser mig om att jag inte kan köpa min yoghurt där längre utan jag måste gå in via deras ”app” och handla. Jag tar mig än en gång för pannan och minns att jag är uppvuxen med vevtelefon och en trevlig biljettförsäljare i lilla luckan på lilla järnvägsstationen i lilla Gagnef. Allt gammalt behöver inte alls bevaras men nog fanns det en hel del trevliga saker!