Insändare Med viss kontinuitet kan man läsa i UNT hur upphandlingen fungerar inom kommunen.

Låt mig ge tre tydliga exempel som förvånar mig som skattebetalare. Helt nyligen kunde man läsa om hur upphandlingen inom Skolfastighet fungerat. Det utmynnade i ett bötesbelopp på 150 000.

Några dagar senare kan vi läsa om hur upphandlingen inom färdtjänst och skolskjutsar skötts. Här sätts den kravprofil om lägsta kostnad, som alltid enligt kommunen skall vara utgångspunkten, på sin spets. Utan att göra den obligatoriska konsekvensanalysen som borde vara regel hos kommunen har man upphandlat ett avtal som i grunden verkar vara omöjligt för vinnande part att leva upp till.

Det tredje exemplet är kommunens upphandling av miljöbensin så kallad alkylatbensin. Med den höga svansföring som kommunen har beträffande sina klimatmål och som man kan ta del av på kommunens hemsida måste man ställa sig frågan om någon konsekvensanalys har gjorts över huvud taget. I kommunens miljömål kan man läsa citat ”Uppsala kommun jobbar aktivt för att minska plastanvändningen i både de kommunala verksamheterna och hos andra organisationer och företag i kommunen. Med färre fossila plastprodukter i omlopp minskar vi växthusgaserna och den negativa påverkan på miljö och klimat.”

Jag råder läsaren att ta del av kommunens skrivelse om klimateffektiv plastupphandling. I kommunens upphandling av miljöbensin har man utan att fundera över vilka konsekvenser som upphandlingen av 5-liters plastdunkar av bensin kan innebära. Den historiska förbrukningen av miljöbensin hos kommunen ligger i storleksordningen 7000 liter/år.

En mindre del av förbrukningen inhandlas i 200 liters fat. Översatt till 5-liters dunkar rör det sig om 800-1000 dunkar per år. I ett upphandlingsperspektiv om 4 år rör det sig alltså om tusentals 5-liters dunkar av plast. Kommunen har i sammanhanget poängterat att man övergår till batteridrift och det skulle vara intressant att man redogör för andelen batteridrift jämfört med fossildrift.

Ett annat exempel som har kommit i skymundan är vilka planer kommunen har beträffande all trimmertråd av plast som sprids i naturen. Dagens trimmertråd klarar inte naturen av att bryta ned på 10-15 år. Denna ansamling av mikroplaster är nog så alarmerande som andra plastprodukter som exempelvis sugrör av plast.

Ur ett kostnadsperspektiv som skattebetalare undrar man om inte pengarna kan användas på ett mer effektivt sätt i samband med upphandlingarna när besparingarna duggar tätt inom många områden i den kommunala verksamheten.