Gamla Sigtunabor som har bott länge i trakten känner till Martin Karlsson, Sigtunas gamla idrottshjälte. Sigtuna idrottsförening, SIF, kallar honom för klubbens främste friidrottare genom tiderna. Han tog sitt första DM-tecken 1939 på 100 meter, och samlade sedan åtta DM-tecken på 100 och 200 meter. Han vann för sista gången DM 1953 – och där tog även klubbens fina friidrotts­historia slut. Han fortsatte dock som klubbledare i flera år till.

Under hans glanstid har hans namn och bild publicerats i både Upsala Nya Tidning och Sigtunabygden. Han var bland de bästa friidrottarna i Uppland.

Hans minne är väl bibehållet när tidningen besöker honom i hans lägenhet på Stora gatan i Sigtuna. Han är som en lättläst historiebok.

Artikelbild

| Martin Karlsson har länge fått kärlek av Sigtunabor, och särskilt nu när han fyller 100 år, då vänner tänker fira honom med en middag med hans favoriter: gös, Wallenbergare och enbärsdricka.

– Jag föddes 1919. Telefoner var inte vanliga och radion var på gång, säger han.

Han visar en tjock pärm, hans anteck­ningar, fylld med information som sammanfattar hans liv – en Sigtunabo på 1900-talet: som bland annat var skolpojke, idrottsstjärna, tidningsarbetare och museiman.

– De flesta skolbarn på 1930-talet slutade skolgången efter sjätte klass. Jag var då 13 år. En dag kom min pappa hem från jobbet och sade: ”I morgon ska du börja på tryckeriet.”

Så började hans arbetsliv på Sigtunabygden. Tidningen hade endast hunnit bli 50 år gammal. Dess existens hade tidigare räddats några gånger genom att ett antal borgare köpte Sigtuna boktryckeri som tryckte tidningen, och att Sigtunaskolan arrenderade tryckeriet.

Hans första uppgift blev att städa. Men snart började han lära sig handsättning. Han handsatte tidningens fyra ­sidor med hjälp av tre andra kolleger, inklusive redaktören.

– Mycket av nyhetsmaterialen hämtade vi från Upsala Nya Tidning, men insändare och idrottsnyheter var eget material.

Cirka 1 000 exemplar av tidningen kom ut på fredagar till kiosker och affärer och till de cirka 35 prenumeranter som betalat fem kronor för att få den hemkörd. Tidningen kostade 10 öre.

”När jag cyklade ut med tidningen­ skämdes jag ofta över de rosor jag fick i spalterna,” skrev han i sin pärm.

Förutom friidrott var han också en stjärna i bandy, som då var ”Sigtunas ­nationalsport”.

Han jobbade för tidningen i nästan 20 år. Efter sin tid på Sigtunabygden blev han vaktmästare på Sigtuna museum. Han kontrollerade att stadens många runstenar målades med röd färg.