Ibland är livet grymt och orättvist. En vecka innan Karin skulle slå igen sin framgångsrika butik Karins Skafferi insjuknar hon hastigt och avlider. Hon, som hade sett fram emot mer tid till att resa, att umgås med familj och vänner och att bara vara.

Samtidigt gläds vi åt att hon i tio år fick både uppleva och utveckla en livsdröm, en egen matbutik specialiserad på kvalitetsprodukter.

Vi som har känt Karin i decennier har ofta upplevt hennes passion för mat och kokkonst. Vi har firat många gemensamma högtider tillsammans, och med Karin som vår arbetsledare i köket kunde nyårsaftnar och bröllopsdagar (vi fyra hade den senare gemensam med Karin och hennes Kent) bli till minnesvärda matupplevelser. Karin var i köket gärna en gehörsspelare som improviserade – recept var mest en grovskiss, mått var inte teskedar eller gram utan nypor och skvättar, tills det blev perfekt.

Karin kom till Uppsala i slutet av 60-talet och efter universitetsstudier arbetade hon i nära 30 år inom Kriminalvården. Matlagning var länge mest en hobby, men när hon fick möjlighet att lämna jobbet tog hon det ovissa språnget ut i en tillvaro som butiks­ägare med idén att sälja lokalproducerat och sådant som man sällan hittar hos de stora kedjorna: svart vitlök, vaktelägg, gårdsostar, viltcharkuterier och lokalt bakat surdegsbröd.

Att butiken med tiden fick en trogen kundkrets visar sig också i att dödsbudet på dess Facebooksida, när detta skrivs, har nästan 300 kondoleansinlägg. Butiken blev även en samlingsplats där man kunde fika och prata med kloka Karin om allt möjligt: mat och musik, konst och kultur, glädje och sorg, smått som stort.

Men vi minns Karin framför allt som en människa som på sitt lugna, vänliga och varmt leende sätt var tillfreds och förnöjd – som hon själv sa vid något till­fälle: ”Vi har det väl bra, vi har ju allt vi behöver.”