Tomrummet är stort, ofattbart stort. Ion föddes 1942 i Uppsala. Jag som skriver dessa rader lärde känna Ion redan som fyraåring i lekskolan. Där ställde Ion till med mycket bus, men alltid med glimten i ögat, och med ett varmt barnahjärta. Redan som femåring fick den högt begåvade Ion börja skolan "på riktigt". Efter studentexamen 1960 vid Uppsala högre allmänna läroverk, UHAL i Uppsala följde militärtjänst inom kavalleriet, följt av studier vid Uppsala universitet, avrundat med en fil kand med höga vitsord.
Viktigast för Ion var att få utöva och utveckla sitt stora intresse för musik. Han var medlem i Uplands Nations orkester och som uppskattad oboistmedlem i Juvenalordens fulla orkester. Ion kom med tiden att bli nationens musikanförare. Periodvis arbetade Ion under studietiden vid Kungliga Statistiska Centralbyrån (nuvarande SCB). Ion, på den tiden lite av klädsnobb, var den enda av SCB:s anställda som bar ljusgrå damasker till vardags! Från den tiden minns vi främst när vi på olovligt långa lunchraster for runt till Stockholms bättre näringsställen.
Ion fick arbete som lärare först i Arboga, sedan i Motala på Platengymnasiet. Många av Ions elever höll kontakt med sin gamle lärare livet igenom. Han bildade en orkester på arbetsplatsen, "Platens Pipare", som spelade tidig musik på gamla tidstrogna instrument. Ovanligt med en lärare som undervisade i musik – och fysik!
Ion fick välförtjänt Motalas kulturpris för denna kulturgärning. "Piparna" framträdde med konserter. Under 1970-talet var Ion uppskattad rektor på Komvux i Motala.
1989 gifte Ion sig med textilkonstnärinnan Inger Hasselgren och de flyttade ut på landet. Där kunde Ion odla och ha höns. På senare år förlorade Ion alltmer av sin syn, men i den egna skogen kunde han med andra sinnen förnimma närheten till naturen! Där tyckte han om att sitta och filosofera.
En avhållen, sann, modern, renässansmänniska har lämnat oss. Men vi gläder oss åt allt som Ion skänkt oss, inte minst med sin stora, varma humor!