Dirk tog studenten 1953, skrev in sig i V-Dala nation året därpå och började sina juridikstudier. När han 1958 tog sitt inträde i Orphei Drängar som förstebas med matrikelnummer 1988 skrev han sig som t.f. stadsfiskalsassistent. Tiden gick och Dirk avancerade till hypoteksdirektör och till andrebas i OD. 1980 bildades Orphei Veteraner och Dirk var snar att ansluta sig. Genom alla år har han sedan varit en trygg klangbotten för oss andra veteraner att stödja sig på.

Vår vänskap går tillbaka ända till tiden på V-Dala. När nationens inspektor 1963 fyllde 300 år firade vi det med Gluntsång med för för tillfället lämpligt anpassade texter. Och vårt sjungande har fortsatt – i 60 år!

När Dirk pensionerades sa han adjö till rollen som direktör och jurist. ”Jag bara sjunger och målar” blev hans motto. Måleriet hade han lagt en stabil grund till redan i ungdomen och han förkovrade sig under hela livet. Många är de Uppsalabor som lärt sig porträttmåleriets grunder av Dirk eller beundrat hans alster på utställningar. Så sent som dagarna före sin bortgång öppnade han själv sin sista utställning.

Dirk var en genuint sällskaplig person. I Orphei Veteraner, Uppsala Östra Rotaryklubb, bridgegänget och många andra sammanslutningar spred han gemyt och vänskaplighet. När Dirk nu är borta frestas man travestera Dan Andersson – ”en spelman och en målare är död”.

Orphei Veteraner sörjer en avhållen sångarbroder.