Det är extra välstädat när vi hälsar på i verkstaden. Jan Olssons dotter Wiona har tagit studenten och det rymliga garaget med två breda portar och en fikadel fick agera festlokal. Nu är studentattiraljerna borttagna och arbetslokalen klar för jobb igen.

Men något säger mig att den är i fint skick andra dagar på året också. Här jobbar nämligen bilrenoverare som är konstnärer och detaljer och finlir är standard. Inget lämnas åt slumpen.

Orörda bilar

Artikelbild

| Jan Olsson renoverar bilar i ett garage i Kvicksund. Här under en Ford Maverick från 1972.

Jan Olsson och hans anställde plåtslagare Sten-Inge Tillkvist gör i ordning bilar som har förfallit till rishögar, men där det mesta är orört och i original. De vill inte ha objekt där andra har varit inne och ändrat. Och förstört.

De tar isär, bygger och provar. Allt plockas ned i smådelar, lackeras och får finish. När de är klara kan ingen tro att bilarna någonsin har haft en rostfläck, ett trasigt rör eller en enda oljefläck i motorrummet. Man skulle kunna äta middag från motorblocken.

Den här motorn är till en Amazon 1966. Vi har rengjort den för hand, skrapat bort all gammal färg och sedan har vi blästrat och målat den på nytt. Den exakt rätta originalfärgen scannade vi in från en "lågmilad" Volvo 1972. Amazonen den ska sitta i är på "lack" just nu så den kan vi inte titta på, säger Jan och visar en motor som ser sprillans ny ut.

Hemlig lackerare

Artikelbild

| Jan Olsson (till vänster) och Sten-Inge Tillkvist har jobbat tillsammans sedan 1984. De lämnar inget åt slumpen. "Vi gillar den gamla skolan – att reparera i stället för att byta ut", säger Jan.

Lackeraren, som Amazonen är hos, är en lika stor virtuos som Jan och Sten-Inge. Därför vill de heller inte avslöja namnet på honom.

Jag fick tipset om honom mot löfte att inte tala om vem han är för andra. Det gäller att vara rädd om sina kontakter – de kan ta år att hitta. På så sätt får man ha de skickligaste hantverkarna för sig själv. Hemskt egentligen, säger Jan och skrattar. 
Artikelbild

| Jan Olsson renoverar bilar i ett garage i Kvicksund. Här under en Ford Maverick från 1972.

Bilarna är original nästan ned till minsta mutter och skruv när de lämnar verkstaden. Att det är eftertraktat förstår man när Jan berättar om den första ”gammelbilen” han gjorde i ordning.  Den ställdes sedermera ut på en stor bilmässa i Tyskland, Techno-Classica i Essen, med över 190 000 besökare. Det var när Volvo V90 lanserades.

På min bil, en Volvo 145 från 1968, den första årsmodellen, var bara fem skruvar utbytta. Allt annat var i original fast renoverat och i toppskick. En kille på Volvo i Tyskland köpte den av mig.
Artikelbild

| Motorn till Amazonen, en Volvo B18 sport, är som ny. Den är nedplockad i detalj, renoverad, rengjord, lackad och hopmonterad igen.

Man kan tro att få privatpersoner både skulle ha råd att låta någon annan lägga massor med timmar på att renovera bilar. Men fler och fler vill ha och kan betala för de riktiga pärlorna.

Jag har en annan Volvo 145 Sport 1968 som jag tror är den enda i världen, en mörkgrön med läderbrun inredning som har gått under 10 000 mil. Den är det perfekta renoveringsprojektet för den är helt orörd, säger Jan.
Artikelbild

| Motorn till Amazonen, en Volvo B18 sport, är som ny. Den är nedplockad i detalj, renoverad, rengjord, lackad och hopmonterad igen.

Miljöaspekt

Han och Sten-Inge har även ett annorlunda bygge på gång, en Ford Maverick 1972. Men den ser bara ut som original på utsidan. De byter ut det mesta utom karossen och det är fritt fram att plocka delar från andra bilar. Motorn är till exempel från en Mustang av årsmodell 2016.

Artikelbild

| Bromsservons lilla backventil finns inte att köpa men är en viktig detalj för att bromssystemet ska fungera. Jan & Co lyckades ändå öppna den, göra rent inuti och sedan pressa ihop den igen så den blev tät. "Aluminium är mjukt och det var därför vi kunde få upp den", säger Jan Olsson.

Vi gör en gammal bil mer miljövänlig. Vi får vara uppfinningsrika och hitta på nya lösningar och det är kul. Vi har bland annat gjort om trumbromsarna till skivbromsar med bättre bromseffekt som matchar den nya, kraftfulla motorn, säger Jan Olsson.

Problem dyker alltid upp men de är till för att lösas. Ibland på oväntade sätt. När fälgen skulle passas in i hjulnavet på Forden fattades det en tiondel för att det skulle bli perfekt. Så tunn plåt som krävdes finns inte och alla skakade bara på huvudet.

Artikelbild

| "Det här är vackert", säger Jan Olsson och visar den nya framvagnsupphängningen med kuggstångsstyrning som de byggt. Rören är av stål i stället för koppar.

Då tog Sten-Inge en burk med vita bönor, skar loss en bit och – voilá – den passade perfekt.

Det var exakt rätt tjocklek och diameter.

Artikelbild

| Skivbromsar i stället för de gamla trumbromsarna sitter på Forden, en Maverick från 1972. Allt för att matcha den kraftfulla motorn från en nästan ny Mustang.

Ibland får man chansa och tänka bredare. Den här gången fungerade det, säger Sten-Inge.