Vem bryr sig om lite djurbajs på golvet? När steget från ladugården till stugan var kort var det inte så noga. Och barn utan blöjor, de bajsade ju också på golvet. Om det verkligen behövdes kunde man ta några tag med en liten järnskrapa, ett praktiskt städredskap för katt- och barnbajs i det gamla bondesamhället.

– Bland all smuts på golvet fanns säkert också mensblod och loskad tuggtobak, säger Camilla Sandahl, som är kulturhistoriker och museipedagog på Skansen i Stockholm.

Fram till andra hälften av 1800-talet levde de flesta svenskar på landsbygden – man var bonde eller jobbade åt bonden. Djuren var en integrerad del av hushållet och man drog inga paralleller mellan bristande hygien och ohälsa.

Artikelbild

| I början av 1900-talet började man att prata om kopplingen mellan smuts och ohälsa. Snart skulle alla piska sina mattor och vädra sina bostäder.

– Man kunde skura golvet med sand inför jul och midsommar – det handlade alltså om att slipa bort lorten, så smutsigt var det.

Husmodern i bondesamhället var inte någon hemmafru i dagens bemärkelse, hon behövdes i jordbruket och hade inte tid att städa och feja. Mellan jul och midsommar städades det inte mycket.

– Många sopade skiten till ett hörn med en björkriskvast, säger Camilla Sandahl.

Men en förändring i attityden var på gång. I och med industrialiseringen flyttade folk till städerna och medelklassen började växa. En stenhuggardotter ger en bild från sitt hem på 1910-talet, där de anvisat smutsen särskilda platser.

Artikelbild

| Knäskurning var vanligt före dammsugarens genombrott. Städningen och synen på renlighet har förändrats över tid – men arbetet har alltid varit kvinnogöra, och alltid haft låg status.

– Hon beskrev tre smutsreservoarer i hemmet; slaskhinken i köket, spottlådan vid dörren och pottan under sängen. Det är ändå en utveckling, men där står de sedan och stinker och är potentiella smitthärdar.

Medvetenheten om kopplingen mellan smuts och ohälsa växte under början av 1900-talet, även om det dröjde flera decennier innan insikterna nådde delar av landsbygden. Myndigheterna satsade stort på att utbilda folket.

Artikelbild

| Att en man drog fram dammsugaren var inte vanligt på 1950-talet. I det här fallet rör det sig om en dammsugarförsäljare.

– Man propagerade för solljus, öppna fönster och tunna gardiner, madrasser och mattor skulle kånkas ut och det skulle vädras, luftas och piskas, säger Camilla Sandahl.

Motreaktionen på äldre tiders snusk var kraftig. Under 1930-talet presenterades detaljerade städscheman i tidningen Husmodern.

Artikelbild

| Hushållsarbetet tog aldrig slut för en hemmafru. På 1930-talet kom nya ideal om renlighet, allt i hemmet skulle vädras och luftas ofta.

– Städtipsen är mycket nitiska, man tipsas om att försiktigt öppna madrasser och ta ut och tvätta taglet. Den som hade flugsmuts på sidenlampskärmen uppmanades att sprätta upp sidenet och tvätta med tvålflingor och vatten.

En stor skillnad gör maskinerna som underlättar arbetet i hemmen. Dammsugaren slår igenom brett på 1930-talet.

Artikelbild

| Fortfarande på 1950-talet tvättade de allra flesta för hand. Tvättmaskinen var uppfunnen men hade inte slagit igenom.

– Det måste haft stor påverkan, tänk att slippa damma så att det yr och sedan knäskura golvet. Moppen eller svabben blir också populär, liksom det elektriska strykjärnet, säger Camilla Sandahl.

Tvättmaskinen uppfanns redan vid sekelskiftet, men fortfarande på 1950-talet tvättade de flesta genom att koka sina kläder och lakan.

Artikelbild

| Motreaktionen på äldre tiders snusk var kraftig. Tidningen Husmodern presenterade detaljerade städscheman för hemmafrun att följa. De var mycket nitiska.

Det är inte bara maskinerna som är nya – de moderna hemmen inreds på ett nytt sätt när möbler serietillverkas. Och det blir mer att städa. När varje hem hade tapeter behövdes knep för att ta bort fettfläckar. Tidningen Husmodern tipsade om hur man får bort bläckfläckar från mahognybord och hur man håller sin marmorskiva i köket glansig och fin. Mycket känns modernt, men en del uppfattas i dag som lite udda.

– De målade golven kunde bli blanka och fina om man polerade dem med späckfläsk, säger Camilla Sandahl.

Artikelbild

| På 1930-talet slog dammsugaren igenom stort.

Under större delen av 1900-talet var det fortfarande självklart att kvinnan städade hemmet. Det förväntades att yrkesarbetande kvinnor stannade hemma när barnen kom.

Och idealet om det perfekta hemmet var starkt, då precis som nu. De nya städhjälpmedlen frigjorde tid – som till exempel kunde läggas på pedantiskt krusade örngottsband i linneskåpet.

Artikelbild

| "Det som utmärker vår tid är att vi har alldeles för mycket saker och alldeles för lite tid", säger journalisten och etnologen Malin Haawind.

– En elektrisk spis gjorde matlagningen lättare, och hemmafrun som hade tid över kunde till exempel brodera något för att göra hemmet mer ombonat. Men ju mer ombonat, desto mer att städa, säger Camilla Sandahl.

Mycket är sig likt än i dag – idealet om det perfekta hemmet kvarstår, och fortfarande är det kvinnorna som städar mest. Att ha det städat är hög status, att städa har låg status. Men fruarna har lämnat hemmet och ingen har längre tid att piska mattor.

Artikelbild

| Idealet om det perfekta hemmet gäller även i dag. Men tiden att piska mattor och vädra madrasser finns inte. Lösningen stavas robotdammsugare och rutavdrag.

– Det som utmärker vår tid är att vi har alldeles för mycket saker och alldeles för lite tid, säger Malin Haawind, journalist och etnolog, aktuell med boken "Satans skit – en bok om smuts" (Bokförlaget Atlas).

Tidsbristen löser vi med robotdammsugare och rutavdrag – nästan 900 000 personer använde rutavdraget år 2017, och drygt 70 procent av summan går till städtjänster.

Artikelbild

| Städningen är, precis som allt annat, förvandlat till ett koncept, en livsstil. "Ska vi rensa bland överflödet av prylar så köper vi en bok om konmarimetoden", säger journalisten och etnologen Malin Haawind.

Och städningen är, precis som allt annat, förvandlat till ett koncept, en livsstil.

– Det finns en metod för allt. Ska vi rensa bland överflödet av prylar så köper vi en bok skriven av en organisationskonsult.

Artikelbild

| Att städa naturligt som man gjorde förr är en trend. "Det är vad vi ser på Instagram. Men de flesta av oss ligger nog ändå där och gnor med WC-ankan", säger journalisten och etnologen Malin Haawind.

Malin Haawind kollade på biblioteket efter böcker om städning, och hittade tre kategorier. Det var rensningsböcker enligt olika metoder, det var böcker med husmorsknep, och så var det böcker om att kemikaliebanta och städa naturligt.

Trenden att vara miljövänlig och minimalistisk i sin städning känner även Camilla Sandahl på Skansen igen.

Artikelbild

| Camilla Sandahl, kulturhistoriker och museipedagog på Skansen i Stockholm.

– Jag tycker att folk verkar vilja städa mer med såpa, ättika och salt, som förr.

Men Malin Haawind ifrågasätter ändå hur djupt den trenden egentligen går hos folk.

Artikelbild

| Malin Haawind, journalist och etnolog, aktuell med boken ”Satans skit – en bok om smuts” (Bokförlaget Atlas).

– Det här är vad vi ser på instagram. Men de flesta av oss ligger nog ändå där och gnor med WC-ankan.