Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Vetenskap, virus och opera

I dag fick professor Ulf Pettersson motta  Olof Rudbeckpriset av Uppsala läkarförening! Jag kunde tyvärr inte delta i själva ceremonin men vill på detta sätt hylla honom för hans många och betydande insatser för vetenskapen och för Uppsala.

Forskargärningen är väl fångad i den text som Uppsala Universitet författat inför dagens prisutdelning. Se här.

 

Centralt i hans forskning har adenioviruset varit.  Det var detta lilla virus han brottades med under sin tid på det världsberömda Cold Spring Harbor labbet i USA. En institution som grundades av den kontroversielle James Watson. En av DNA upptäckare.Det var också tack vare Ulf som Vetenskapsradion fick en lång intervju med Jim Watson. På den tiden som Watson gav sådana.

När man vandrar runt på det rikt utsmyckade campuset vid Cold Spring Harbourså uptäcker man en liten paviljong precis nere vid vattnet. Uppe på taket sitter en liten boll med spröt, det är en avbildning det berömda viruset!

 

En av Ulfs många styrkor har varit att rekrytera rätt personer till Uppsala.

Av en slump kom två av dem att dela förnamnet Ulf, nämligen Ulf Gyllensten och Ulf Landegren.

Därav uttrycket ” om man skall få något gjort på den här institutionen så måste man få med minst en Ulf”.

Men, innan ni drar felaktiga slutsatser, han har även knutit  flera framgångsrika kvinnliga forskare till universitet.

 

Uppsala Universitet har för visso haft många duktiga forskare, det som är unikt med Ulf Pettersson är hans brinnande engagemang för att sprida akademins kunskap utanför dess ofta slutna krets. Att riva elfenbenstornen.

Bakom detta tror jag finns en personlig upplevelse. En förväntan hos den unge studenten från landsbygden som storögt anländer till den omsjungna lärdomsstaden för att upptäcka världen.

Och som möts av stängda dörrar och slutna sällskap.

En upplevelse som han nog delar med många. I vart fall med mig.

 

När jag för många år sedan skrev en spalt här i UNT om hur lite stadens medborgare egentligen visst om vad som föregick på stadens två universitet så var det Ulf som ringde.

- Det där kan vi göra något åt sa han. Sagt och gjort.

Så startade vår populära föreläsningsserie ”Livet, universum och allting” på Rudbeckslabbet. Inspirerade av Douglas Adams roman ”Liftarens guide till galaxen” berättade Uppsalas bästa forskare om historien, från före Big Bang till nutid. Ett ambitiöst projekt som kunde genomföras tack vare Ulfs personliga engagemang för folkbildning.  Och rektor Anders Hallbergs aktiva stöd.

 

Ja, även UNT hade en stor del i framgången tack vare dess dåvarande chefredaktör Lars Nilsson. Han tyckte att även UNT hade ett ansvar att stötta något utanför sport och politik.

Efter några år så flyttade föreställningarna till sal X i Universitetshuset. ( Efter att ha mellanlandat på EBC, under rubriken ” Utvecklingssamtal”)

Då kallade vi föreläsningarna ”Enfald eller mångfald?  

Slutligen fann vi rubriken Fakultet X, en slags syntes av Universitets många läroinriktningar.

 Föreläsningarna blev så populära att en kväll när Lars Nilsson en kväll blev uppehållen på redaktionen så blev han inte insläppt i salen på grund av platsbrist och kunde därför inte hälsa publiken välkommen.

Ulf var också ofta sen, eller snarare, han anlände elegant i sista sekunden, men han dök alltid upp och som moderator visst man att han alltid hade bra frågor med sig. Om publikens nyfikenhet skulle mattas.

 Men de öppna föreläsningarna som på sätt och vis fortfarande pågår var bara en del av Ulfs kulturella intressen. Så låg han även bakom de oförglömliga operauppsättningarna som Uppsala Universitet var en del av. Tosca och Otello. ( Ulf spelade för övrigt kardinalen när operan utspelades i Domkyrkan!)

Liksom teaterföreställningen Cellsamma historier.

Han drev även föreläsningsserien Konst och läkekonst.

 En annan hemlighet bakom Ulf Peterssons framgångar är hans goda kontakter med stadens finansiärer. Inte minst den suveräna Anders Wall och Kjell och Märta Beijers stiftelse som stöttat så mycket under så många år.

Wall är i sanning en unik person och möjligen finns även där den där rena, barnsliga nyfikenheten som våra läroanstalter borde ta vara på och förädla. ( Missa förresten inte de årliga Anders Wall föreläsningarna nu i november.)

 

Är det för övrigt någon son skriver Uppsalas historia ur den här synvinkeln?  Då när Pharmacia fortfarande fanns och Uppsala var ett forsknings nav att räkna med  internationellt, inte minst inom biokemin?

”Uppsala har en intressant historia” som det stod på skylten vid den gamla E4:an förr. Då avsåg man kanske mera vikingatiden, men min fråga är den samma nu som då, har Uppsala en intressant framtid?

 

Sökandet efter sanningen och människans ständiga förmåga att hitta nya lösningar på de problem som hon ofta själv har förorsakat är två företeelser som trots allt kan ge mig lite hopp i en galen värld.

 

Därför bör vi också hylla de eldsjälar som leder oss framåt på den vägen. Därför är det i dag extra roligt att få hurra för vännen och lärdomsgiganten Ulf Pettersson!

 

 

 

 

 

 

Siffror och minnen

Det är singelday ser jag i mailkorgen. 11/11, talmystik med asiatiska (?) rötter. Ännu ett tillfälle att konsumera, "billigt". 

I år känns det extra märkligt eftersom vi minns hundraårsdagen av första världskrigets slut, den 11 november 2018. 

Ja, tänker jag cyniskt, det är sant, detta är ett datum då många unga människor upplevde hur det var att vara ensam kvar. Så många miljoner som hade förlorat en pojkvän, en käresta, en son, en fa, ett barnbarn och så vidare. En modern massslakt framkallad av maktgalna män och populistiska myter. 

I Frankrike träffas världens ledare för en fredskonferens. Kanske lite ljus i novembergrådasket? Men världen styrs detta nådens år 2018 av tre mer eller ännu mera galna män, alla med fingrarna på kärnvapenavfyrare,  så jag vet inte...

Klockan elva den elfte dagen i den elfte månaden. Tidpunkten var säkert val med omsorg. Men det var i alla fall då Tyskland lade ned sina vapen i det första världskriget.

Men av flera skäl var detta just bara en symbolhandling, inte hela sanningen.

Den mera komplexa sanningen utreds förtjänstfullt i Vetenskapsradions Historias program om hundraårsjubileet av fredsutbrottet. I programmet berättas också om det eftermäle som det fruktansvärda blodbadet fick, det meningslösa kriget.

Varje år vid den här tiden bär hundratusentals människor en röd pappblomma för att påminna om alla de unga människor som miste livet – eller fick sina liv ödelagda av denna konflikt. Blomman föreställer en röd kornvallmo, en växt som spirade över slagfälten och som inspirerade Johm McCraes  till att skriva den berömda dikten In Flanders fields. 

Kriget har gett upphov till många både litterära och musikaliska verk. Mest känd är kanske boken ”På västfronten intet nytt” av den tyske författaren Erich Maria Remarques. Filmen som spelades in med boken som underlag blev också mycket känd vann två Oscars.

I våra dagar har bland annat historikern Nils Fabiansson - som medverkar i flera av Vetenskapsradions sändningar - skrivit flera böcker i ämnet, ibland dem ”Svenskarna i första världskriget.”

Min släkts minne av " det stora kriget" var mycket begränsade. Men min farmor, Hanna, kunde få tårar i ögonen när hon sa "Usch, jag minns när vi skulle skicka iväg våra pojkar - och vi inte visste om de någonsin skulle komma hem igen". 

Natur och kultur passar på att ge ut ett samlingsverk av Peter Englunds skildrig "Stridens skönhet och sorg" lagom till hundraårsminnet. 

Ofta är det kanske lättare att identifiera sig med ett enskilt öde än de anonyma miljoner som dödats. Den skotska visan ”The green fields of France” utspelar sig vid en enskild grav och fångar verkligen känslan av meningslöshet efter skyttegravskriget.

Det ödesdigra beslutet att invadera Turkiet som bland andra Churchill ( då marinminister) bar ansvaret för skildras ur ett australiskt perspektiv i den berömda visan The band played walzing Mathilda

Mera okänd är kanske texten ” Aldrig mera krig” som framfördes av Totta Näslund i det så kallade Tältprojektet.

Skulle man vilja veta ännu mera om The Great War har faktiskt BBC gjort en mastodontproduktion om kriget. Överraskande mycket film finns kvar och hela den fruktansvärda och bloddrypande historien fladdar förbi i svartvita bilder.

Detta och så mycket annat finns för att hjälpa oss komma ihåg denna av männsikor orsakade katatrof. Den slutgiltliga frågan om vi lärt oss någo av allt detta är svårare att hitta ett svar på...

Det stora kriget för hundra år sedan

Klockan elva den elfte dagen i den elfte månaden. Tala om talmagi. Men det var i alla fall då Tyskland lade ned sina vapen i det första världskriget. ( Se där, ännu en etta!)

Men av flera skäl var detta just bara en symbolhandling, inte hela sanningen.

Den mera komplexa sanningen utreds förtjänstfullt i Vetenskapsradions Historias program om hundraårsjubileet av fredsutbrottet. I programmet berättas också om det eftermäle som det fruktansvärda blodbadet fick, det meningslösa kriget.

Varje år vid den här tiden bär hundratusentals människor en röd pappblomma för att påminna om alla de unga människor som miste livet – eller fick sina liv ödelagda av denna konflikt. Blomman föreställer en röd kornvallmo, en växt som spirade över slagfälten och som inspirerade xx till att skriva den berömda dikten xx

Kriget har gett upphov till många både litterära och musikaliska verk. Mest känd är kanske boken ”På västfronten intet nytt” av den tyske författaren Erich Maria Remarques. Filmen som spelades in med boken som underlag blev också mycket känd vann två Oscars.

I våra dagar har bland annat historikern Nils Fabiansson - som medverkar i flera av Vetenskapsradions sändningar - skrivit flera böcker i ämnet, ibland dem ”Svenskarna i första världskriget.”

Ofta är det kanske lättare att identifiera sig med ett enskilt öde än de anonyma miljoner som dödats. Den skotska visan ”The green fields of France” utspelar sig vid en enskild grav och fångar verkligen känslan av meningslöshet efter skyttegravskriget.

Det ödesdigra beslutet att invadera Turkiet som bland andra Churchill ( då marinminister) bar ansvaret för skildras ur ett australiskt perspektiv i den berömda visan The band played walzing Mathilda

Mera okänd är kanske texten ” Aldrig mera krig” som framfördes av Totta Näslund i det så kallade Tältprojektet.

Skulle man vilja veta ännu mera om The Great War har faktiskt BBC gjort en mastodontproduktion om kriget. Överraskande mycket film finns kvar och hela den fruktansvärda och bloddrypande historien fladdar förbi i svartvita bilder.

Detta och så mycket annat finns för att hjälpa oss komma ihåg denna av männsikor orsakade katatrof. Den slutgiltliga frågan om vi lärt oss någo av allt detta är svårare att hitta ett svar på...

Klippt och botat?

Att redigera dina gener, kan man göra det? Och bör man göra det? Ny teknik öppnar fantastiska möjligheter. Som ni redan vet så tar vår serie GENVÄGEN TILL KUNSKAP upp den så kallade gensaxen nästa gång. Och den förelsäningen med frågestund anordnas onsdagen den 21 november klockan 19.00 i sal IV på univeristetshuset.

En avancerad försmak av ämnet kan man få genom att titta på det seminarium som IVA ( Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin) anordnade den 24 oktober i år! Här uppträder en rad prominenta forskare, bland annat en av de som upptäckte mekanismen professor Emmanuelle Charpentier.

En av de projekt hon talar om är för övrigt ett Kasawaprojekt, Hans Roslings gamla "favoritgröda"!

CRISPR?

Onsdagen den 21 november klockan 19.00 kommer Magnus Lundgren att berätta om den fantstiska gensaxen i sal IV i Universitetshuset, Uppsala Univeristet.

Titeln är  "Den nya gentekniken: möjligheter, utmaningar och risker med CRISPR".

Förläsningen ingår i serien Genvägen till kunskap och arrangeras av SSMG, Vetenskap och Folkbildning och Uppsala Univeristet. Moderator är som vanligt undderteckand.

Genvägen till kunskap

Genvägen till kunskap är namnet på en serie förelsäningar som belyser det allra senaste inom den vetenskapsgren som många anser är den mest omvälvande i dag . genetiken! Den förra förelsäningen handlade om vad forskarna och läkarna kan utläsa av våra gener. Föeläsare var professor Niklas Dahl (se bilden!) Om du missade den så kan du se hela föreställningen här.

När det nu är dags för nästa avsnitt i serien handlar det om vad man eventuellt kan göra åt problemen. Du har kanske hört talas om den fantastiska gensaxen? Eller CRISRcase9 tekniken som den kallas på vetenskapens språk. Få genombrott har fått stor uppmärksamhet på senare tid som denna nya teknik. Så vad kan man egentligen göra med den? Och vad får man göra? Det är ämnet för vår nästa föreläsning! Föreläsare är bokad, nu återstår bara några praktiska ting att ordna innan vi kan meddela exakt datum. Så snart så...

Bakom serien står som vanligt föreningen Vetenskap och Folkbidning, SSMG och Uppsala Universitet.

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder64 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Externa bloggar

Stadsdelsbloggar