Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Torkans effekter på debatten

”Ekologiska jordbruk kan klara torkan bättre” läser jag i flera tidningar, allt ifrån Aftonbladet till Land lantbruk.

Nyheten går som en löpeld genom det torkdrabbade landet. Inte minst sedan TT plockat upp den.

I en rubrik får vi veta att Ekologiskt jordbruk är ”bättre anpassat” till torkan.

Vi har ju alla läst om de hårt drabbade jordbrukarna och här verkar alltså forskare på SLU sitta inne med lösningen?

Intressant – men stämmer det verkligen?

 

Låt oss börja med att titta på vem som ligger bakom nyheten.

Det visar sig vara föreståndaren för ”Centrumet för ekologisk produktion och konsumtion” på SLU, som gett en radiointervju.

Att hon ser fördelarna med ekologisk odling är ungefär lika överraskande som att Isabella Lövin förespråkar Miljöpartiet.

 

Så redan här borde det kanske ringa lite varningsklockor om egenintresse hos kritiskt tänkande journalister?

Rimliga motfrågor borde i vilket fall vara: Hur vet ni det?  Och varför är det så?

 Granskar man uttalandet lite närmare så ser man att det bygger på ett antagande som låter så här: “jordar med högre mullhalt klarar torkan bättre. Ekologiska gårdar har i genomsnitt lite högre mullhalt så därför borde de klara torkan bättre”.

 Bakom uttalandet finns alltså inga hårda fakta, inga försöksresultat, än mindre någon forskning. Istället en slags förhoppning om att det borde vara så.

 Den högre mullhalten beror, enligt samma källa, på att man tillför mera stallgödsel, odlar mera klövervallar och väljer äldre sorter med större rotsystem.

Skäl som nog kan äga sin riktighet. Men de är inte på något vis unika för de ekologiska gårdarna.

De ekologiska gårdarna är förvisso helt beroende av en hög djurtäthet och den gödsel de producerar som växtnäring. Ett faktum som inom parantes orsakar andra miljöproblem.

Men det finns inget som hindrar vanlig en gård som inte klassas som ”ekologisk” att göra allt detta. Så är det också i det verkliga jordbruket.

 Å andra sidan så bortser man i det här resonemanget helt ifrån den faktor som har en helt avgörande betydelse för jordens struktur och mullhalt nämligen jordbearbetningen. (Om detta har agronomen och vetenskapsjounalisten Peter Sylwan skrivit och talat länge!?

Den allra bästa mullhalt och därmed bästa torktålighet får de brukare som slutat plöja.

Och om detta säger de ekologiska reglerna inte ett skvatt. 

I själva verket så blir de ekologiska bönderna ofta tvungna att både plöja och harva mera för att hålla olika besvärliga ogräs borta. Detta har uppmärksammats till och med av SNF – en förening som annars ivrigt propagerar för eko. På sin hemsida noterar SNF att ekologiskt jordbruk inte är bättre än annat brukande när det kommer till klimatpåverkan.

 De bönder som på eget initiativ slutat plöja har fått en mycket bättre jordstruktur och högre mullhalter. De förbrukar inte heller massvis av fossilt bränsle på att flytta tonvis av jord, varje år.

Exempel på sådana gårdar finns lite här och var i landet, inte minst inom projektet ”odling i balans”, men de får inte kallas sig ”ekologiska” och de får aldrig besök av storstadens journalister.

 I inget av de klipp som jag hittar på nätet har några kritiska frågorna ställts. Ingen har heller fört ett mera nyanserat resonemang om hur olika jordar naturliga sammansättning (lerjordar håller vatten bättre än lätta jordar) eller andra viktiga faktorer i sammanhanget.

Nej, budskapet är lika enkelt som i ett reklaminslag “odla ekologiskt så löser det sig”.

Eko är reko. Det tycker alltså både SLU och ICA? Och ingen granskar deras kort.

 Men om nu SLU nu skall ge landets lantbrukare ett praktiskt användbart råd i torkan – något de knappast är bortskämda med från det hållet– så är det alltså snarare att” sluta plöja!”

 Ett annat praktiskt råd vore kanske annars att bygga flera bevattningsdammar?

Sådana är vanliga i länder där man ofta upplever torka. Dammar blir lika användbara oavsett om vi går mot ett torrare, eller som andra prognoser säger, ett mycket mera fuktigt, klimat.

Men här är vi lika dåligt rustade som när det gäller luftkonditionering i offentliga byggnader eller på vårdinrättningar.

 

Det brådskar också med att ta fram nya växtsorter som bättre klarar av olika klimat. Fleråriga sorter med djupa rotsystem och andra goda egenskaper. Äldre sorter har mycket lite att tillföra på det området.

Här finns det lyckligtvis fantastiska nya verktyg som gör det möjligt att plocka ibland växternas stora egna genuppsättning. Men då kan vi inte bemöta allt nytt med förbud som EU senaste beslut mot CRISPR-tekniken.

Det är ett sorgligt bakslag för vetenskap och upplysningen.  (Läs DN debatt 28 juli i år.

 Då behövs också kunniga och kritiska medier. Om man nu envisas med att framställa frågan om hur vår mat skall produceras som en svartvit konflikt, vilket jag är emot, så kan man väl åtminstone låta båda sidor komma till tals?

Åsiktskorridoren på det här området är trängre än en myrstig.

(Den del av presskåren som ser sig som aktivister - och inte som journalister- behöver naturligtvis inte ställa några frågor alls. Det är bara att ta diktat av de man stödjer och snabbt publicera dem.  Målet helgar medlen.)

Det är för övrigt lätt absurt att se samma människor som med emfas hävdar att vi måste lita till en majoritet av forskarsamhället när det gäller klimatfrågan, totalt förneka en majoritet av jordbruks- och livsmedelsforskare som är kritiska till ekologisk odling.

 

Kort sagt, om vi skall klara klimatförändringarna så behövs mera vetenskap och mindre tyckande.

Vårtid

Vi lever i biologins tid. Nu börjar vi se de verkliga möjligheterna som följer av att vi förstår livets språk, genetiken.

Därför har det varit extra spännande att kunna presentera vår serie Genvägen till kunskapen. Nu kan du finna samtliga föreläsningar på MEDFARMS hemsida, inklusive föreläsning nummer nio.

1.     Släktforskning med hjälp av DNA Karin Bojs och Peter Sjöund

       ( som vi inte fick filma pga av copyright)

 Men jag vill i det sammanhanget varmt rekommendera SVTs program "De första svenskarna" som ger en bra översiktsbild av vad man kan utläsa i DNA hos en nutida svensk. Den expert som medverkar i programmet är för övrigt professor Mattias Jakobsson!

2.    Människans historia. Olika men ändå så lika Professor Mattias Jakobsson, Uppsala Universitet

3.     DNA i brottsbekämpning. CSI i verkligheten Professor Marie Allen, Uppsala Universitet

4.     Hundens gentjänster. . Vad kan vi egentligen lära oss av alla olika hundraser och deras egenskaper? Professor Kerstin 

        Lindblad Toh. Uppsala Universitet.

 

5.     Varför travar Ego Boy? Husdjurens genetik med professor Leif Andersson , Uppsal Univeristet och SLU

 

6.    GMO, genmanipulation eller gen modifikation. Vad döljer sig bakom striden? Samverkanlektor Jens Sundström,SLU.

7.     Vilka sjukdomar kan man upptäcka i din genkarta? Professor Niklas Dahl, Uppsala Universitet.

 

8.    CrisprCas9 att klippa och klistra ibland dina gener, lektor Magnus Lundgren, Uppsala Universitet

9. Vad kan vi lära av Tvillingregistret? Föreståndare Patrik Magnusson berättar om ett världsunikt register.

   Den finns även som podd på KI hemsida!

Nästan varje föreläsning har inletts av att professor Dan Larhammar, på Uppsal Univeristet berättat vad är en gen e gen tli gen!

 

Andra källor

För er som har tillgång till AxessTV ( kontrollera i ert utbud) finns där en mycket intressant inspelning från ett seminarium om den nya biologin.

De av er som läser The Economist kan hitta en suverän genom-gång (!) av den syntetiska biologin i ett av de senaste numren.

God läsning!

 

 

 

GENvägen till kunskap - hela serien

Hur mycket styr vi egentligen över våra liv? Denna mycket gamla och därmed oerhört intressanta fråga fick möjligen lite nya svar under gårdagens föreläsning i serien ”Genvägen till kunskap”. Då redogjorde föreståndare Patrik Magnusson för det unika svenska tvillingsregistret inför en stor och mycket engagerad publik. Publikens hade frågor och synpunkter redan under Magnussons framförande. Många av frågorna handlade om just hur mycket vi själva kan kontrollera vilka vi är och vad vi gör. Då handlar det inte om hur långa vi blir, eller vilken hudfärg vi får utan om psykiska egenskaper. Intelligens, förmågan att minnas eller musikalitet.

Det finns de som skulle svara det mesta bestämmer vi själva och det finns de som skulle påstå att vi är relativt styrda av vårt genetiska arv. Sanningen? Ja, som ofta så ger vetenskapen inga enkla svar, Möjligen kan man säga att i just det här fallet ligger nog svaret någonstans mittemellan.

Tiden räckte tyvärr inte till för att svara på publikens alla frågor i går. Men när en av frågeställarna tog upp de nu så populära gentesterna som säljs till privatpersoner så kändes det på sätt och vis som att vi gått cirkeln runt.

Den första föreläsningen i serien handlade ju om hur man numera kan använda DNA tester i släktforskningen…

Just den fick vi inte filma, men alla de andra finns dokumenterade på MedFarms hemsida.

De tidigare föreläsningarna har varit:

 

1.     Släktforskning med hjälp av DNA Karin Bojs och Peter Sjöund

2.    Människans historia. Olika men ändå så lika Professor Mathias Jakobsson, Uppsala Universitet

3.     DNA i brottsbekämpning. CSI i verkligheten Professor Marie Allen, Uppsala Universitet

4.     Hundens gentjänster. . Vad kan vi egentligen lära oss av alla olika hundraser och deras egenskaper? Professor Kerstin 

        Lindblad Toh. Uppsala Universitet.

 

5.     Varför travar Ego Boy? Husdjurens genetik med professor Leif Andersson , Uppsal Univeristet och SLU

 

6.    GMO, genmanipulation eller gen modifikation. Vad döljer sig bakom striden? Samverkanlektor Jens Sundström,SLU.

7.     Vilka sjukdomar kan man upptäcka i din genkarta? Professor Niclas Dahl, Uppsala Universitet.

 

8.    CrisprCas9 att klippa och klistra ibland dina gener, lektor Magnus Lundgren, Uppsala Universitet

Klicka på rubrikerna om du vill se förelsäningen!

Nästan varje föreläsning har inletts av att professor Dan Larhammar, på Uppsal Univeristet berättat vad är en gen e gen tli gen!

Torsdagens föreläsning ”Vad kan vi läsa ut ur Tvillingregistret? ” kommer snart!

 

Serien har gjorts möjlig tack vare föreningen Vetenskap och Folkbildning, föreningen Svenska Sällskapet för Medicinsk Genetik och Uppsala Univeristet. I inedningen medverkade också Uppsala Stadsbibliotek.

Slutligen så vill jag passa på att gratulera kollegan Åke Spross. UNT:s mångårige medicinreporter till IVA:s Hans Bergströms pris! Stort grattis! Väl förtjänt!

Samt hälsa hans högst kompetenta efterträdare på UNT, Jenny Jewert, varmt välkommen!

Det är generna du vet

-       Nej, det är generna, du vet, konstaterar mannen som precis slagit sig ned på bänken bredvid mig. Han luktar påtagligt alkohol och skulle det råda någon tvekan så förklarar han snabbt, ”jag är alkoholist, har varit i många år nu”. Och kanske var det oundvikligt att det skulle bli så? Eller?

Ja, vad svarar man? För vad är det som gör att vissa av oss fastnar i missbruk, när andra klarar sig? Är det vår självdisciplin, är det omgivningen eller är det rent av slumpen? Och om det nu är vår självkontroll som räddar oss, är inte den i så fall medfödd?

Den evigt aktuella frågan om varför just du är den är tycktes få nya svar när genetiken genomgick en revolution med upptäckten av DNA och med den nya biotekniken som följde efter det.

Forskarna började leta efter gener som kunde orsaka olika medfödda sjukdomar, men också efter andra egenskaper hos oss människor. För om vi människor har i princip samma DNA strängar som allt annat levande, borde inte också vi lyda under samma biologiska principer? Är inte vårt humör, vår eventuella intelligens och vår förmåga att känna empati styrda av samma lagar som hos andra primater? Är inte också vi födda med vissa egenskaper, ungefär som olika hundraser som har olika lynne?

Ett sätt att få svar på den frågan vore förstås om man hade två personer med exakt samma gener och utsatte dem för olika miljöer. Men tanken på experiment med människor är lyckligtvis främmande för de flesta kulturer!

Vad vi däremot har är tvillingar Och alla har vi väl sett hur lika många tvillingpar är?  I Sverige så har vi ett av världens bästa forskningsregister över just tvillingar. Vad kan man utläsa av det materialet? Hur mycket är egentligen arv, hur mycket är miljö? Svaren är inte sällan överraskande.

Om du är intresserad av svaret på frågan varför du är den du är så har du chansen att få ta del av resultaten av det svenska tvillingsregistret klockan 19.00 nu på torsdag 4/4 i sal IV i Universitetshuset. Då berättar registrets föreståndare Patrik Magnusson om detta unika material och svarar på dina frågor.

Som vanligt har du också chansen att få veta vad en gen är egentligen när professor Dan Larhammar ger sin expressföreläsning på fem minuter!

Missa inte det!

Evenemanget är gratis och anordnas av SSMG (Svenska Sällskapet för Medicinsk Genetik), VoF /  föreningen Vetenskap och Folkbildning)  och Uppsala Universitet.

Varmt välkommen!

 

Gröna råd är dyra

Deltar i ett möte på KSLA ( Kungliga Skogs och Lantbruksakademin.) Mötet äger trots det lantliga namnet mitt i Stockholm, i skuggan av Observatorielunden. Dörren vaktas av en fd dekan på SLU som skämtsamt påpekar att jag inte står på listan. Vilket är alldeles riktigt.

Mötessalen är fullsatt och inledaren, en VD på en av de på området verksamma myndigheterna, konstaterar - med adress till den onämnbara presidenten i USA - ”att han aldrig sett så många församlade”!

För det är det vi skall tala om ” Fakta och värderingar – vad styr politiken för de gröna näringarna?”. Ett av tusen liknande möten sin inspirerats av begreppet "fake news".

Påminner mig när Ola Rosling - en av huvudfigurerna bakom Gapminder - förklarar att han inte alls håller med om de här resonemangen. Att folk har en felaktig bild av verkligheten, att de låter känsor och värderingar styra över fakta är inget nytt. Så har det alltid varit.

Jag tror att han har rätt. Känslorna springer iväg, långt efter kommer logiken.

Nå, mötet drar igång. Många kloka ord yttras, alltihop är lite modernt med vad man förr kallade mentometer, numera omvandlat till en app, grupparbeten och en avslutande panel. Bra så.

Fast, med all respekt, en sak vill jag å det starkaste avråda ifrån. Idén att publikt presentera en lista över "godkända journalister" är ingen bra sådan...

Men efteråt känns det lite som om vi ägnat en eftermiddag åt att tala om vargen, utan att vi verkligen nämnt honom vid namn. För det saknas inte reella konflikter inom de gröna näringarna. Inom skogsnäringen står debatten het kring nyckelbiotoper och reservatbildningar. Djurrättsaktivister uppträder i media och säger sig vara stolta över att de dödshotat lantbrukare och deras barn. Och i vårt extrema land har jordbruket har gått ifrån att vara modernäringen till ett miljöproblem.

Samtidigt så vet vi att jorden snart skall försörja 10 miljarder människor. 10 miljarder! Och det skall ske samtidigt som vi bevarar jorden produktionsförmåga och inte utrotar allt annat liv omkring åkrarna.

Att kalla det en ”utmaning” känns futilt.

Men allt detta är på ett behagligt avstånd denna februarieftermiddag i Storstaden. Här sitter riksdagspolitiker och säger att de ”skall göra sin läxa”. Här står föreläsare och betonar att det behövs ”både värderingar och fakta” när man skall fatta beslut. Här rullar det ena käcka förslagit efter det andra förbi på den projektorduken.

Ett av dem går ut på att ”forskare bör ta en mera aktiv roll i samhällsdebatten”. Så har man sagt under alla de fyrtio år som jag varit i branschen – men har ingen har reflekterat över hur förödande ett sådant råd är för den akademiska karriären?

Publish or perish!

 

Professor Stefan Jansson från Umeå kommer möjligen närmast sanningen när han visar en power point som konstaterar att det som styr är varken värderingar eller fakta, det är”pengar”. Och i hans värld så har även ekoodlare och miljöorganisationer egna intressen att försvara. Det är som om vi för en sekund skymtar verklighetens vargar.

Men då talar han endast om den fråga han arbetar med nämligen den senaste gentekniken. Den är å andra sidan inte så bara.

 

I den finns kanske lösningen på några av de gigantiska problem vi står inför?

 

Om framtiden är det som bekant särskilt svårt att sia. Hotfulla tecken saknas förvisso inte. Man kan bara be en stilla bön om att vi inte drabbas av panik och hän faller till fruktlösa offer och avlatsbrev. Sans och förnuft är sannerligen bristvaror i denna tid av turbohjältar.  

Tänk om det fanns ett kunskapscentrum som ägnade sig åt de här frågorna!

Ett helt universitet som fokuserade på hur vi skall bruka jorden utan att förbruka den!

Som öppnade dörren mot en grön framtid där fakta visade vägen…

 

 

 

Vart är vi på väg?

Så har vi då fått en ny regering.

Regeringen bildas av två partier som knappast gick segrande ur det allmänna valet.

Det ena gjorde sitt sämsta val någonsin, men är trots allt fortfarande det största i den splittrade riksdagen.

Det andra kom nätt och jämnt in i parlamentet.

Och som ett resultat av detta valresultat så har detta lilla parti nu fått hela fem ministrar iden nya regeringen!

Mest uppmärksamhet har givetvis kulturministern orsakat.

Givetvis eftersom hon styr och ställer över den tjattrande klassen som styr i media.

Mindre uppmärksamhet har ägnats åt att minister för forskning och högre utbildning har bytts ut.

Varför?

Det enda skälet jag sett i pressen är att hon inte lyckats med att ”väcka så stor uppmärksamhet”?

För ett område som - i medias ögon - är iskallt och totalt obevakat?

Är det enbart ministerns fel?

Nå, den nya förmågan har redan förklarat att det är viktigt att det finns högre utbildning ”i hela landet”! Ytterligare ett steg mot låtsasuniversitet alltså. Inga visioner om excellens eller världsklass direkt. Men så kommer hon också ifrån Arbetsförmedlingen...

Å andra sidan så är det glädjande att någon bryr sig om allt det där som finns långt bortom Södermalm, något som benämns ”landsbygden”.

 Även här har det skett ett byte av departementsråd. Den nytillträdda ministern förklarar för TT att hon vill åstadkomma ”politik på riktigt”.

 

Media verkar också ha abdikerat totalt ifrån sitt ansvar på det livsviktiga miljöområdet.

Här lämnas det marginella (mp) ensamt att styra och ställa, ofta med symbolhandlingar som inte har något som helst stöd av vetenskap och beprövad erfarenhet.

Samtidgt som KLIMATET står på alla agendor tänker regeringen lägga ned just den kärnkraft som ger Sverige en så god statistik när det gäller utsläpp. Vidare fortsätter man att spendera pengar på en återvändsgränd som ekologisk odling!

Inte en kritisk fråga i sikte.

 Man kan le en smula åt alltsammans, men världen är på riktigt.

 

Där rusar globaliseringen och urbaniseringen på som två galna expresståg mot okända slutstationer. Folkvandringar pågår och konflikter blossar upp.

Ute i världen håller tre maktmän hårt i tyglarna, Trump, Putin och Xi Jinping.

USA:s mäktigaste man företräder alla tecken på galenskap och risken att han blir omvald är skrämmande stor. De andra två bryr sig inte alls om folkets eventuella vilja.

På närmare håll så håller den europeiska gemskapen  på att rämna inför våra häpna ögon. Det är ingen vacker syn.

Hur rustade är lilla Sverige med sin ensamma brigad av stridskrafter när det hettar till på riktigt?

Kanske hög tid att väcka Gunnar Wetterbergs gamla förslag om en ny Nordisk Union?

Det kanske kan få lite uppmärksamhet nu när han är med i På Spåret? För i det postmoderna Sverige slår kändis alltid kunskap.

(Och då behöver vi (nästan) bara åka tåg för att sammanträda.)

Vart är vi på väg?

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder64 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Externa bloggar

Stadsdelsbloggar