Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Torkans effekter på debatten

”Ekologiska jordbruk kan klara torkan bättre” läser jag i flera tidningar, allt ifrån Aftonbladet till Land lantbruk.

Nyheten går som en löpeld genom det torkdrabbade landet. Inte minst sedan TT plockat upp den.

I en rubrik får vi veta att Ekologiskt jordbruk är ”bättre anpassat” till torkan.

Vi har ju alla läst om de hårt drabbade jordbrukarna och här verkar alltså forskare på SLU sitta inne med lösningen?

Intressant – men stämmer det verkligen?

 

Låt oss börja med att titta på vem som ligger bakom nyheten.

Det visar sig vara föreståndaren för ”Centrumet för ekologisk produktion och konsumtion” på SLU, som gett en radiointervju.

Att hon ser fördelarna med ekologisk odling är ungefär lika överraskande som att Isabella Lövin förespråkar Miljöpartiet.

 

Så redan här borde det kanske ringa lite varningsklockor om egenintresse hos kritiskt tänkande journalister?

Rimliga motfrågor borde i vilket fall vara: Hur vet ni det?  Och varför är det så?

 Granskar man uttalandet lite närmare så ser man att det bygger på ett antagande som låter så här: “jordar med högre mullhalt klarar torkan bättre. Ekologiska gårdar har i genomsnitt lite högre mullhalt så därför borde de klara torkan bättre”.

 Bakom uttalandet finns alltså inga hårda fakta, inga försöksresultat, än mindre någon forskning. Istället en slags förhoppning om att det borde vara så.

 Den högre mullhalten beror, enligt samma källa, på att man tillför mera stallgödsel, odlar mera klövervallar och väljer äldre sorter med större rotsystem.

Skäl som nog kan äga sin riktighet. Men de är inte på något vis unika för de ekologiska gårdarna.

De ekologiska gårdarna är förvisso helt beroende av en hög djurtäthet och den gödsel de producerar som växtnäring. Ett faktum som inom parantes orsakar andra miljöproblem.

Men det finns inget som hindrar vanlig en gård som inte klassas som ”ekologisk” att göra allt detta. Så är det också i det verkliga jordbruket.

 Å andra sidan så bortser man i det här resonemanget helt ifrån den faktor som har en helt avgörande betydelse för jordens struktur och mullhalt nämligen jordbearbetningen. (Om detta har agronomen och vetenskapsjounalisten Peter Sylwan skrivit och talat länge!?

Den allra bästa mullhalt och därmed bästa torktålighet får de brukare som slutat plöja.

Och om detta säger de ekologiska reglerna inte ett skvatt. 

I själva verket så blir de ekologiska bönderna ofta tvungna att både plöja och harva mera för att hålla olika besvärliga ogräs borta. Detta har uppmärksammats till och med av SNF – en förening som annars ivrigt propagerar för eko. På sin hemsida noterar SNF att ekologiskt jordbruk inte är bättre än annat brukande när det kommer till klimatpåverkan.

 De bönder som på eget initiativ slutat plöja har fått en mycket bättre jordstruktur och högre mullhalter. De förbrukar inte heller massvis av fossilt bränsle på att flytta tonvis av jord, varje år.

Exempel på sådana gårdar finns lite här och var i landet, inte minst inom projektet ”odling i balans”, men de får inte kallas sig ”ekologiska” och de får aldrig besök av storstadens journalister.

 I inget av de klipp som jag hittar på nätet har några kritiska frågorna ställts. Ingen har heller fört ett mera nyanserat resonemang om hur olika jordar naturliga sammansättning (lerjordar håller vatten bättre än lätta jordar) eller andra viktiga faktorer i sammanhanget.

Nej, budskapet är lika enkelt som i ett reklaminslag “odla ekologiskt så löser det sig”.

Eko är reko. Det tycker alltså både SLU och ICA? Och ingen granskar deras kort.

 Men om nu SLU nu skall ge landets lantbrukare ett praktiskt användbart råd i torkan – något de knappast är bortskämda med från det hållet– så är det alltså snarare att” sluta plöja!”

 Ett annat praktiskt råd vore kanske annars att bygga flera bevattningsdammar?

Sådana är vanliga i länder där man ofta upplever torka. Dammar blir lika användbara oavsett om vi går mot ett torrare, eller som andra prognoser säger, ett mycket mera fuktigt, klimat.

Men här är vi lika dåligt rustade som när det gäller luftkonditionering i offentliga byggnader eller på vårdinrättningar.

 

Det brådskar också med att ta fram nya växtsorter som bättre klarar av olika klimat. Fleråriga sorter med djupa rotsystem och andra goda egenskaper. Äldre sorter har mycket lite att tillföra på det området.

Här finns det lyckligtvis fantastiska nya verktyg som gör det möjligt att plocka ibland växternas stora egna genuppsättning. Men då kan vi inte bemöta allt nytt med förbud som EU senaste beslut mot CRISPR-tekniken.

Det är ett sorgligt bakslag för vetenskap och upplysningen.  (Läs DN debatt 28 juli i år.

 Då behövs också kunniga och kritiska medier. Om man nu envisas med att framställa frågan om hur vår mat skall produceras som en svartvit konflikt, vilket jag är emot, så kan man väl åtminstone låta båda sidor komma till tals?

Åsiktskorridoren på det här området är trängre än en myrstig.

(Den del av presskåren som ser sig som aktivister - och inte som journalister- behöver naturligtvis inte ställa några frågor alls. Det är bara att ta diktat av de man stödjer och snabbt publicera dem.  Målet helgar medlen.)

Det är för övrigt lätt absurt att se samma människor som med emfas hävdar att vi måste lita till en majoritet av forskarsamhället när det gäller klimatfrågan, totalt förneka en majoritet av jordbruks- och livsmedelsforskare som är kritiska till ekologisk odling.

 

Kort sagt, om vi skall klara klimatförändringarna så behövs mera vetenskap och mindre tyckande.

Ett laddat pris

Litiumbatterier! Eller mera exakt, litiumjonbatteriet.

KVA spelar verkligen de säkra korten i år. Fysikpriset till Exoplaneterna ( ”Är vi ensamma?”) och kemipriset till de vardagsting som nästan alla av oss går och bär på i dag. ( ”Jag måste ladda mobilen”).

 Ett pris till oorganisk kemi och ett pris som det spekulerats om i många år.

Och det var kanske lite bråttom att dela ut den här utmärkelsen eftersom en av pristagarna är hela 97 år gammal.

Så när Litiumbatteriet nu - äntligen- fått sitt pris kanske det de organiska kemisterna få belöna gensaxen?

Ett klipp för kemin?

I morgon onsdag så är det dags för Nobelpriset i kemi.

 Vi är många som gissat och hoppats att den så kallade gensaxen skall belönas.

 Skälet är att detta verktyg att redigera i genkartor redan fått stor användning och med all sannolikhet kommer att få en än större betydelse framöver.

 

Här talar vi allt ifrån att bota sjukdomar till att få fram användbar bioenergi.

Ja, det är som man plägar säga bara fantasin som sätter gränser.

 

Men det finns även skäl som talar emot att upptäckten belönas. En avgörande sådant kan vara att det är svårt att bara plocka fram tre kandidater att prisa.

En annan att upptäckten relativ ny. Funktionen hos Cas9 som saxen kallas upptäcktes 2007.

 

Om KVA lyckas med att reda ut dessa frågetecken borde åtminstone två kvinnor vara ibland dem som får priset, nämligen Jennifer Doudna och Emanuelle Charpentier. Delar av forskningen har faktiskt utförts i Sverige, närmare bestämt i Umeå.

 

Andra kandidater är Phillipe Hovarth, Rodolphe Barrangou, Sylwain Monreau, Goerge Church och Feng Zhang.

 

Men även kemi är ett gigantiskt forskningsfält med ett otal specialiteter så möjligheterna är svindlande många.

 

Om du vill veta mera om gensaxen titta gärna på den här öppna föreläsningen från i våras.

 

 

Fysikens stjärnor

Om gårdagens medicinpris var otippat så var dagens fysikpris en lågoddsare. Kosmologi och exoplaneter. Populära ämnen i fysikens enormt varierade värld.

Forskning som försöker ge ett svar på den eviga (?) frågan ”Är vi ensamma i universum?”

Vem har inte blickat u i den oändliga rymden och undrat?

Eller för att citera broder Ferlin:

 ”Se stjärnorna, bror, hur de dansa
som flugor i rymdens tak ...
...en stjärna, du - och ett öga
är ändå en märklig sak ...

... Ja, herre gud, om man tänker!
- men längre kommer han ej.
Och längre kom inte Salomon,
så inte angår det mej.”

Så nu vet vi att det finns planeter därute som likt jorden kretsar runt en stjärna. Och vi vet en hel del mera om kosmos.

Men – och det är i sanning märkligt – det mesta vet vi inte. Det är förresten bakgrunden till titeln på den här bloggen VAD VI VET.

 Vad är egentligen ”mörk materia” eller för den delen ”mörk energi”? Som enligt samma fysiker är de dominerande beståndsdelarna av vårt universum.

Och det verkar dessutom vara något lurt med universums ålder.

Nå, en sak består i en föränderlig värld. Nobelpriset i fysik går till tre gamla gubbar i min ålder.

Här har vi något som vi kanske kan kalla Nobelkonstanten?

 

 

Och årets Nobelpris går till...

Nobelveckan har inletts. Nobelkommittén på Karolinska Institutet överraskade de flesta genom att utse pristagare i fysiologi.  Priset ges som bekant till förtjänstfulla gärningar under det gångna året på områdena medicin eller fysiologi. Att pristagarna var tre äldre herrar var däremot ingen överraskning utan snarare ”more of the same”. Och det där med ” under är det gångna året” är det ingen som bryr sig om. Mycket av de senaste årens kritik mot Nobelpriset har däremot handlat om att det är så få kvinnor som får det där samtalet från Stockholm. Om man räknar på kvoten kvinnor, vilket många har gjort, så hamnar man på runt fem eller sex procent kvinnor. Den statistiken blev alltså inte bättre 2019.

Årets pris ge definitivt till grundforskning vilket som alltid gör följdfrågan "vad är den praktiska nyttan av detta" svårare att besvara. Och ofta lurar de som gissar om priset i förväg. Spekulationerna tender att lyfta fram framsteg med stor nytta för mänskligheten. Ja, ungefär som Nobel tänkte det då i slutet av 1800-talet. Men det vore fel att påstå att upptäckterna inte kan komma att få stor betydelse även i verklgheten. Den som lever får se.

Strax efter tillkännagivandet från KI startade P1 Kulturredaktion sin nedräkning mot det pris som de anser vara Nobelpriset, det i litteratur. Här avsåg förmodligen den käre Alfred att belöna skrifter och böcker som var uppbyggliga för människosläktet. ”…den som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning" som formuleringen lyder. Något säger mig att herr Nobel hade blivit högst förvånad över Svenska Akademins val under åren.

Kulturjournalisterna var först med att spekulera om möjliga pristagare och med åren har denna gissningslek vuxit. I år har man dessutom två priser att hantera. I dag presenterades därför två kandidater. Och i morogn ytterligare två.

Men den stora skillnaden är förstås att här diskuteras även Akademin, ja, till och med enskilda ledamöter av denna illustra församling har blivit till allmängods i medias. Sådant har såvitt jag kan minnas aldrig varit fallet inom de naturvetenskapliga kretsarna. På gott och ont. För även om ingen traktar efter den herostratiska berömmelse som vidlåtts de aderton så är uppmärksamhet i det allmänna medvetandet något som naturvetenskaperna inte har för mycket av.

Sedan är det väl ett ödets ironi att just denna församling skakats av ”metoo ”rörelsen samtidigt litteraturpriset har flest kvinnliga pristagare av Nobelprisen.

Och i morgon riktas strålkastarna mot en sal i ett stenhus norr om Stockholm när Kungliga Vetenskapsakademin avslöjar vem som får fysikpriset. Denna priskategori har det absolut sämsta facit när det gäller att belöna kvinnliga forskare men om du frågar fysikerna själva kommer det att påpeka att fysikpriset är det första av alla priser.

Anledningen? Det nämns först i testamentet…

Röster mitt i mässan

Så har den öppnat, den trettiofemte Bok och biblioteksmässan i Göteborg. Det är som sagt några år sedan jag dristade mig att besök den. Mycket är sig likt. De STORA förlagen dominerar mittplanen så där självklart som de alltid gjort. Ju längre ut mot kanten man kommer ju mera udda är utställarna.

En del nyheter finns dock. Förlaget Fri Tanke ställer ut exempelvis ut bredvid tidskriften Kvartal. Nå, helt färska är de förstås inte. I Kvartals monter intervjuar Jörgen Huitfeldt de två författarna till en av skandalen på KI, Anna Gustafsson och Lisa Röstlund. ”Kampen om Ki ”heter den.

I Fri Tankes utrymme far Christer Sturmark runt som en osalig ande. Just när jag passerar signerar nyblivna Akademiledamoten Åsa Wikfors böcker.

Här stöter jag också på Lennart Bengtsson, meteorologen som fått rollen av klimatskeptiker i media. Det är som ofta en ”sanning” med modifikation men för nyanser finns liksom inget utrymme i dagens debatt.

På en helt annan plats stöter jag ihop med riktigt gammal kamrat. Bo Landin. Han och en kollega drev vad som måste ha varit ett av de första miljöprogrammen i media. Redaktionen var placerad i Sundsvall eftersom en industri där ansågs vara ett av de största miljöproblemen då. 1976. Undertecknad frilansade då och då för dem. Bo är fortsatt verksam, inte minst internationellt. För National Geographic och Discovery. Nu ger han ut boken ”Fotavtryck”. ”Håll stövlarna leriga” löd fältropet för den tidens miljöaktivister. Fältbiologer kallades vi. Detta var långt innan Greta…

(Om jag minns så grundades Fältbiologerna av en göteborgare, nämligen Nils Dahlgren. Man kombinerade rätt avancerade studier av djur och växter med optionsbildning. Ingen dum ide. Idag har Åsikterna ersatt Insikterna.)

Mitt i debatten står också professor Dick Harrisson. I dag har Skolverket föreslagit att antiken skall strykas ur läroplanen. Man ”har inte tid” med antiken längre är motiveringen! Ett tecken så talande som många andra i tiden. Dick kommer småspringande på mässgolvet, mellan en serie intervjuer där han skall motivera varför han är upprörd över beslutet.

”Jag är skeptisk” står det på svarta tröjor som man ser med jämna mellanrum i folkvimlet. Bakom dem ligger VoF. Föreningen Vetenskap och Folkbildning.

Passar på att förnya mitt medlemskap.

Mot slutet av en fotvärkande vandring passerar jag AXESS, en av mina andra favoriter. AxessTV hör till TV gömda tablåns pärlor. Har du rent av dem i ditt utbud utan att veta om det? Leta lite, de är värda att ses!'

Som alla numera vet får nazisterna inte längre ställa ut på mässan. Bra så. Som den skeptiker jag är noterar jag dock att Proletären fortsatt deltar. Är inte ett nackskott ett nackskott oavsett om det kommer ifrån vänster eller höger?

Där någonstans, snubblande nära stängningsdags, stöter jag ihop med en kvinna nedlastad av bokkassar.

  • Ursäkta, mig säger hon. Vet du åt vilket håll utgången är?

 

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder64 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Externa bloggar

Stadsdelsbloggar