Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

SLU:s fyrtioårskris?

Om knappt en månad, fredagen den 6 september, installeras SLU:s  sjätte rektor Maria Knutson Wendel på sitt ämbete. I min förra blogg försökte jag få till några enkla råd till henne. Här följer fortsättningen

 

Bästa rektor, i min första text försökte jag berätta varför SLU finns till, för att utveckla människans bruk av de levande naturresurserna.

Men först bör man förstås betänka hur det omgivande samhället runt akademierna förändrats under de fyrtio år som SLU existerat.

Sverige har under ett sekel gått från ett fattigt bondeland, via en blomstrande industrialisering till ett postmodernt samhälle - på stopptid.

Med en tidsresa på turbo följer en alieneringen inför de gamla modernäringarna som inte bör underskattas. Få medborgare känner idag en riktig bonde. Bilden av hen kommer i värsta fall från  TV-reklamen.

Numera har man exempelvis inte hästar för deras arbetsförmåga utan för att det är roligt. Man blir djupt kränkt när någon plötsligt avverkar den skogs som man vant sig att rasta hunden i.

Bönderna har reducerats till parkskötare åt informationssamhällets barn.

Nytta har ersatts av nöje.

Veterinärerna har övergått ifrån att få grisar att växa så snabbt som möjligt till att bota feta hundar. Jägmästarna letar numera efter de skägglavar som förr var tecken på att skogen vuxit alldeles för länge. Agronomerna värnar nu de ogräs som deras företrädare ville utrota. Hortonomer bygger trädgårdar för att bota stress.

Det är en grön kulturchock som heter duga.

På SLU har det under dessa halva sekel skett en kraftig utbyggnad av forskning kring bevarandet och miljö.

De traditionella fältförsöken inom jordbruket har lagts ned.  Förr redovisades de högtidligt på stora årliga evenemang på Ultuna. I dag är det Artdatabanken som drar folk till den stora aulan med sina rödlistor.

Och ett särskilt kompetenscentrum för ”ekologisk odling” har skapats.Förr var ekologi en vetenskapsgren och "ekologiskt" inte ett adjektiv i marknadsföringen.

De som är verksamma på universitet har i allt större utsträckning sin grundutbildning och bakgrund utanför jord- och skogsbruk. Inte sällan är de biologer, eller ekologer.

Några kallar den processen ”filkandiseringen” eftersom flertalet av de som examineras tar en fil kand och inte en traditionell SLU examen.

( Statistiken över hur SLU:s professorer rekryterats och över doktorander finns  i boken ”SLU- Ett universitet mitt i samhällets utveckling som du fortfarande bör läsa ut!)

SLU har kort sagt blivit ett medelålders mellanstor universitet bland andra. Frågan är väl bara vilken roll man spelar numera?

Det är kanske inte så konstigt att de traditionella brukarna av SLU:s arbete inte känner att de får så mycket från "sitt universitet" längre. De är å andra sidan väldigt få till antalet och saknar politisk makt.

När jord- eller skogsbruk förekommer i media är det mest som ett miljöproblem.

Samtidigt inträffar det paradoxala att mest engagerade ”miljökämparna” upplever ett visst motstånd från ” de gamla mörka krafterna” på lärosätet och drar vidare.Till nya grönglänsande och penningstinna institut i Storstaden där de kan vara aktivister full ut. Eller till alla de myndigheter som uppstått för att kontrollera produktionen av vårt dagliga bröd.

Än märkligare är det att andra lärosäten börjat ta mark på på lantbruksområdet. Lunds universitet, KTH, Linköpings universitet och ja, Chalmers finner tydligen detta område högst intressant.

Så det är konstigt nog inte svårt för nyexaminerade agronomer att få jobb, trots att modernäringen är så styvmoderligt behandlad.

 

Så det mesta kanske är frid och fröjd - om det inte vore det där med befolkningsökningen och miljöproblemen. För de problemen finns kvar.

Och som måste lösas snart…

 

 

 

En dusch av nya gener?

Enligt den här artikeln är det nu möhligt att redigera växters DNA genom att spraya dem med CRISP teknik. Är dette verkligen sant? OCh vad innebär detta?

Biohackers, bioteknik i köket?

If the misery of the poor be caused not by the laws of nature, but our institutions, great is our sin” är ett annat citat från Charles Darwins.

Det inleder avsnitt två av den utmärkta NETFLIXserien ”Unnatural selection”.

Här presenteras den banbrytande genterapin sin kan bota den lilla pojken Jackson från den nedärvda ögonsjukdom som håller på att göra honom blind. Bakom läkemedlet står företaget Sparks. Och prislappen för deras nya produkt Luxturna är astronomisk.  850 000 dollar.

Så vad är ditt barns syn värt? Allt förstås. Det är fel fråga att ställa säger  David Mitchell som representerar föreningen ”Patients for affordable drugs” i USA.

För det första är produkten baserad på forskning som betalts av skattemedel. För det andra gör läkemedelsbolagen stora vinster och de lägger mer på pengar på reklam och marknadsföring än på forskning.

Visst företagen måste få betalt för sitt arbete men inte med dessa hutlösa ersättningar som de kräver.

David Mitchell står för en reaktion på de nya mirakelmedicinerna. Ett annat sätt att protestera utövas av de så kallade biohackarna. ”Biohackers” är ett nytt främmande ord som dök upp för ett antal år sedan. Jag skulle dock avråda ifrån att använda det i Högskoleprovet. Betydelsen av termen varierar nämligen mycket och det är osäkert hur mycket verkstad som egentligen finns i begreppet.

I den här dokumentären får vi dock möta verkliga biohackers, det vill säga människor som aktivt försöker förändra sin biologi genom att injicera främmande gener i sin kropp.

En av dem är Dr. Josiah Zayner. Han får nog rent av betraktas som en aktivist på området. Några av hans resonemang lyder ungefär:

”Fram tills nu har vi varit slavar under vårt genom (vår genkarta)”, konstaterar Dr Zayner. Jo, folk är rädda för att man kan göra dumma saker med den nya tekniken. Inte minst med CRISPR. Men vet ni vilka som inte fruktar de nya möjligheterna? Jo, de som lver med och dör av genetiska sjukdomar varje dag!”

”De som är emot biotekniken talar om att vi kan rubba balansen i världen. Vet ni vad, den är redan rubbad! Biohackers hör till de få som kan återställa den”.

( Magnus Lundgren berättade det mesta om CRISPRcas9 i sin föreläsning i serien Genvägen till kunskap.)

För att provocera ytterligare så injicerar han sig själv med en gen som skall ge ökad muskeltillväxt. Och hans lilla firma, the Odin, säljer också utrustning så att du kan prova CRISPR-tekniken hemma i köket. En av dem som köper av Dr. Zayner är den hunduppfödare som vi mötte i avsnitt ett, David Ishee. Det är lite oklart exakt vad han vill göra med sina hundar, men enligt honom själv så vill han få fram friska exemplar som lever länge. Skillnaden är att istället för att som vi gjort under fyrtiotusen år styra hundarnas parning så tar han en genväg med hjälp av den utrustning han köpt. Han har själv ingen formell utbildning på genetik utan arbetar dagtid på oljefälten. Detta är CRISPcase9  i ett skjul.

 

Om detta är lagligt inom EU är en helt annan fråga...

 

Det onaturliga urvalet

Jackson Kennedy är född med en ögonsjukdom som kommer att göra honom helt blind. Men numera finns en behandling som kan rädda hans syn. Den bygger på avancerad genteknik och kostar stora pengar. Bör han få den?

Nick Piazza har en annan svår medfödd sjukdom. SMA typ 1 kallas den och gör honom helt förlamad. Vanligen dör barn som fått detta arv efter bara två år men tack vare inte minst hans föräldrars arbete har han blivit över tjugo. Nu erbjuds även han en behandling. Den kostar enorma summor och måste dessutom ges en gång om året, livet ut. Vem skall betala för att rädda Nick?

Detta är bara två av de personer vi får följa i den nya Netflixserien Unnatural selection. Onaturligt urval i fri översättning. Om du inte redan hittat den – leta upp den på Netflix nu!

Serien tar sitt avstamp i flera citat av ingen mindre än Charles Darwin.

Det första lyder:

If you had an idea that was going to outrage society would you keep it to yourself?

”Om du hade en ide som skulle göra hela samhället djupt upprört skulle du då behålla iden för dig sjölv?”

Darwins ide var förstås evolutionen. En ide som han tvekade så länge med att presentera eftersom den utmanade skapelseberättelsen och därmed hela dåtiden kyrka och religion I dag menar väl de flesta – i vart fall det sekulariserade Sverige – att Darwin hade rätt. Men om de sedan verkligen förstår evolutionen är en helt annan historia.

I dag har vår kunskap om det vi ärver via våra gener nått så långt att vi faktiskt förmår att bestämma och ändra i arvsmassan. Och det är i vid mening det som den här serien handlar om. Det nya urvalet. Och om det gamla skedde via ” det naturliga urvalet” så kan man kanske tala om det nya ”onaturliga urvalet”.

Men bara kanske. För vi människor har sedan tusentals år påverkar samma urval. Genom att välja partner väljer vi ju egenskaper till våra barn. Genom en växtförädling har vi under tiotusen år skapat de grödor som all vår civilisation vilar på. Ett av de längre genmodifieringsprojekten är - hunden. Genom att i kanske fyrtiotusen år ha valt hundar har vi fått alla de hundratals raser som vi idag ser omkring oss. Alla härstammar de från – vargen. Alla dessa nya genkartor som skapats av människans avelsarbete studeras i det stora projketet som jag tidigare skrivit om!

Och som professor Kerstin Lindblad- Toh föreläste om under rubriken Hundens GENtjänster

Det är för övrigt med just hunduppfödning som hela Netflix serie tar sin början. Hos en David Ishee i Missisippi som försöker använda bioteknik - utan att ha någon som helst utbildning i ämnet...

 

En vetenskaplig höst

Understundom saktar tiden in. Sedan tar den ilande kalla vinden tar fart och alla löven faller. Almanackan säger oss att det redan är den 22 oktober. Vi är en bra bit in i hösten.

Denna hösttermin har jag inga öppna föreläsningar att hålla rätt på. Känns lite ovanligt. Jag har faktiskt hållit på med dem – i olika former – under många år nu.

Senast var det en serein om Genetik, Genvägen till kunskap? i samarbete med Vetenskaps och Folkbildning.

Nyfikenheten finns kvar. Inte minst på det vetenskapsområde som genomgår en otroligt utvecklig just nu –

Därför vill jag gärna lämna ett tips om en helt ny och fascinerande TV-serie som precis släppts. forts följer

Ett laddat pris

Litiumbatterier! Eller mera exakt, litiumjonbatteriet.

KVA spelar verkligen de säkra korten i år. Fysikpriset till Exoplaneterna ( ”Är vi ensamma?”) och kemipriset till de vardagsting som nästan alla av oss går och bär på i dag. ( ”Jag måste ladda mobilen”).

 Ett pris till oorganisk kemi och ett pris som det spekulerats om i många år.

Och det var kanske lite bråttom att dela ut den här utmärkelsen eftersom en av pristagarna är hela 97 år gammal.

Så när Litiumbatteriet nu - äntligen- fått sitt pris kanske det de organiska kemisterna få belöna gensaxen?

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder64 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Externa bloggar

Stadsdelsbloggar