Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Släkten är värst?

Släktforskningen är kanske mera en hobby än forskning men på senare år har den fått ett helt nytt redskap -  DNA. Även om dessa relativt kostsamma analyser sällan ger något häpnadsväckande så har de sin plats för att bekräfta eller avfärda misstänkta släktskap. ”DNA ljuger inte” är en sentens som man ofta hör i sammanhanget.

Att spår av DNA används som ett bevis inom brottsutredningar vet alla som sett CSI eller andra crimeserier på TV. ( Eller som lyssnat på det fascinerande föredraget Genvägen till rättvisa av Marie Allen vår serie Genvägen till kunskap.)

 Men sedan några år har dessa två olika användningar kopplats ihop, det vill säga polisen vill använda släktforskningens resultat för att hitta den skyldige i exempelvis mordutredningar.

Ofta gäller det gamla olösta brott där man lyckats säkra DNA-spår men inte hittat förövaren. Mest uppmärksammat är kanske den mycket omskrivna så kallade Golden State killer i delstaten Kalifornien i  USA. Denna osedvanligt grymma och hänsynslöse skitstövel härjade länge i olika delar av Kalifornien utan att polisen kunde få fast honom. Till slut tillgrep man just material insamlat via släktforskning. Genom ett rätt avancerat pussel på DNA nivå och uteslutningsmetoden så lyckades man komma fram till vem mördaren var. Svaret bidrog till känslan av att alltihop var som hämtat ur en TV såpa, den skyldige visade sig vara en fd polis!

För att alltihop skall lyckas så krävs bland annat släktingar till brottslingen skall ha låtit analysera sin arvsmassa och att man får tillåtelse att använda sig av det här materialet. Framgångarna har lett till att svensk polis nu också vill kunna använd sig av denna lite oväntade väg att fälla en skyldig. Oväntad eftersom det ju inte var det här som släktforskaren tänkte när hen lämnade in sitt prov.

Skulle du säga ja till en sådan användning?

Men frågan dök upp redan vid mordet på Anna Lind.

Krav ställdes då på att polisen skulle få tillgång till det så kallade PUK registret som finns på alla nyfödda i landet.

Även här är syftet ett helt annat. Att snabbt spåra genetiska problem som är enkla att åtgärda, det vill säga att säkra barnets hälsa och välbefinnande. Samtidigt får man ett stort register över alla de medborgare som är födda i Sverige.

Användningen av PUK registret avslogs om jag minns rätt.

Personligen så har jag inga problem med att låta myndigheterna använda alla tillgängliga medel för att få fast mördare och förhindra att oskylda döms, men frågan är förstås var exakt man skall dra gränsen.

Bestämmelserna på området är som så ofta när det gäller DNA teknik oklara och inte helt genomtänkta.

 

 

I Linnes efterföljd

Stort grattis till professorn i funktionsgenomik Leif Andersson som har utsetts till året Linnemedaljör vid Uppsala Universitet.

Mycket välförtjänt och på tiden!

Han och hans forskargrupp har publicerat en lång rad spännande upptäckter genom åren, de flesta inom forskningsområdet genetik hos våra tamdjur. Eftersom det är mindre som skiljer oss ifrån exempelvis grisar än deflesta av oss vill tro så har deras forskning också stor betydelse inom humanmedicinen. Eftersom Linne själv i högsta grad var inställd på att bruka naturen så kan man konstatera att få är så lämpade att motta denna medalj som professor Andersson.Han har därtill delat sin tid även med det universitet som i vart fall borde vara intresserat av just ett sådant nyttjande, nämligen SLU.

Leif är därtill en lysande föreläsare vilket han bevisade bland annat i vår serie Genvägen till kunskap, förra året. Hela den förelsäningen finner du här! Även den efterföljande spännande frågestunden finns på video!

 

Leif Andersson har själv sagt att han skule vilja skriva en bok om den här ontressanta forskningen! Det är bara att hoppas att han tar sig tid till det!

Samtidigt tilldelades tre andra forskare Rudbeckmedaljen. Bland annat professor Kristina Edström som forskar inpom det så centrala batterieområdet!

Genvägen till den nya människan?

Kinesiska forskare påstår att de förändrat arvsmassan hos två barn. Här skriver den alltid läsvärde Per Snaperud om det i DN.

Avsikten är nog den bästa, man vill skydda dessa barn mot att drabbas av sjukdom och lidande. Och rent tekniskt är det fullt möjligt. Andra forskare har redan ändrat generna hos andra primater.

Men - detta behöver verkligen diskuteras grundigt! Om du vill veta mera om våra möjligheter att redigera våra gener och riskerna med det  så kan jag varmt rekommendera ett alldeles färskt föredrag i ämnet av Uppsalaforskaren Magnus Lundgren som du hittar här.

Föredraget ingår i serien #Genvägen till kunskap.

 

Siffror och minnen

Det är singelday ser jag i mailkorgen. 11/11, talmystik med asiatiska (?) rötter. Ännu ett tillfälle att konsumera, "billigt". 

I år känns det extra märkligt eftersom vi minns hundraårsdagen av första världskrigets slut, den 11 november 2018. 

Ja, tänker jag cyniskt, det är sant, detta är ett datum då många unga människor upplevde hur det var att vara ensam kvar. Så många miljoner som hade förlorat en pojkvän, en käresta, en son, en fa, ett barnbarn och så vidare. En modern massslakt framkallad av maktgalna män och populistiska myter. 

I Frankrike träffas världens ledare för en fredskonferens. Kanske lite ljus i novembergrådasket? Men världen styrs detta nådens år 2018 av tre mer eller ännu mera galna män, alla med fingrarna på kärnvapenavfyrare,  så jag vet inte...

Klockan elva den elfte dagen i den elfte månaden. Tidpunkten var säkert val med omsorg. Men det var i alla fall då Tyskland lade ned sina vapen i det första världskriget.

Men av flera skäl var detta just bara en symbolhandling, inte hela sanningen.

Den mera komplexa sanningen utreds förtjänstfullt i Vetenskapsradions Historias program om hundraårsjubileet av fredsutbrottet. I programmet berättas också om det eftermäle som det fruktansvärda blodbadet fick, det meningslösa kriget.

Varje år vid den här tiden bär hundratusentals människor en röd pappblomma för att påminna om alla de unga människor som miste livet – eller fick sina liv ödelagda av denna konflikt. Blomman föreställer en röd kornvallmo, en växt som spirade över slagfälten och som inspirerade Johm McCraes  till att skriva den berömda dikten In Flanders fields. 

Kriget har gett upphov till många både litterära och musikaliska verk. Mest känd är kanske boken ”På västfronten intet nytt” av den tyske författaren Erich Maria Remarques. Filmen som spelades in med boken som underlag blev också mycket känd vann två Oscars.

I våra dagar har bland annat historikern Nils Fabiansson - som medverkar i flera av Vetenskapsradions sändningar - skrivit flera böcker i ämnet, ibland dem ”Svenskarna i första världskriget.”

Min släkts minne av " det stora kriget" var mycket begränsade. Men min farmor, Hanna, kunde få tårar i ögonen när hon sa "Usch, jag minns när vi skulle skicka iväg våra pojkar - och vi inte visste om de någonsin skulle komma hem igen". 

Natur och kultur passar på att ge ut ett samlingsverk av Peter Englunds skildrig "Stridens skönhet och sorg" lagom till hundraårsminnet. 

Ofta är det kanske lättare att identifiera sig med ett enskilt öde än de anonyma miljoner som dödats. Den skotska visan ”The green fields of France” utspelar sig vid en enskild grav och fångar verkligen känslan av meningslöshet efter skyttegravskriget.

Det ödesdigra beslutet att invadera Turkiet som bland andra Churchill ( då marinminister) bar ansvaret för skildras ur ett australiskt perspektiv i den berömda visan The band played walzing Mathilda

Mera okänd är kanske texten ” Aldrig mera krig” som framfördes av Totta Näslund i det så kallade Tältprojektet.

Skulle man vilja veta ännu mera om The Great War har faktiskt BBC gjort en mastodontproduktion om kriget. Överraskande mycket film finns kvar och hela den fruktansvärda och bloddrypande historien fladdar förbi i svartvita bilder.

Detta och så mycket annat finns för att hjälpa oss komma ihåg denna av männsikor orsakade katatrof. Den slutgiltliga frågan om vi lärt oss någo av allt detta är svårare att hitta ett svar på...

Det stora kriget för hundra år sedan

Klockan elva den elfte dagen i den elfte månaden. Tala om talmagi. Men det var i alla fall då Tyskland lade ned sina vapen i det första världskriget. ( Se där, ännu en etta!)

Men av flera skäl var detta just bara en symbolhandling, inte hela sanningen.

Den mera komplexa sanningen utreds förtjänstfullt i Vetenskapsradions Historias program om hundraårsjubileet av fredsutbrottet. I programmet berättas också om det eftermäle som det fruktansvärda blodbadet fick, det meningslösa kriget.

Varje år vid den här tiden bär hundratusentals människor en röd pappblomma för att påminna om alla de unga människor som miste livet – eller fick sina liv ödelagda av denna konflikt. Blomman föreställer en röd kornvallmo, en växt som spirade över slagfälten och som inspirerade xx till att skriva den berömda dikten xx

Kriget har gett upphov till många både litterära och musikaliska verk. Mest känd är kanske boken ”På västfronten intet nytt” av den tyske författaren Erich Maria Remarques. Filmen som spelades in med boken som underlag blev också mycket känd vann två Oscars.

I våra dagar har bland annat historikern Nils Fabiansson - som medverkar i flera av Vetenskapsradions sändningar - skrivit flera böcker i ämnet, ibland dem ”Svenskarna i första världskriget.”

Ofta är det kanske lättare att identifiera sig med ett enskilt öde än de anonyma miljoner som dödats. Den skotska visan ”The green fields of France” utspelar sig vid en enskild grav och fångar verkligen känslan av meningslöshet efter skyttegravskriget.

Det ödesdigra beslutet att invadera Turkiet som bland andra Churchill ( då marinminister) bar ansvaret för skildras ur ett australiskt perspektiv i den berömda visan The band played walzing Mathilda

Mera okänd är kanske texten ” Aldrig mera krig” som framfördes av Totta Näslund i det så kallade Tältprojektet.

Skulle man vilja veta ännu mera om The Great War har faktiskt BBC gjort en mastodontproduktion om kriget. Överraskande mycket film finns kvar och hela den fruktansvärda och bloddrypande historien fladdar förbi i svartvita bilder.

Detta och så mycket annat finns för att hjälpa oss komma ihåg denna av männsikor orsakade katatrof. Den slutgiltliga frågan om vi lärt oss någo av allt detta är svårare att hitta ett svar på...

Klippt och botat?

Att redigera dina gener, kan man göra det? Och bör man göra det? Ny teknik öppnar fantastiska möjligheter. Som ni redan vet så tar vår serie GENVÄGEN TILL KUNSKAP upp den så kallade gensaxen nästa gång. Och den förelsäningen med frågestund anordnas onsdagen den 21 november klockan 19.00 i sal IV på univeristetshuset.

En avancerad försmak av ämnet kan man få genom att titta på det seminarium som IVA ( Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin) anordnade den 24 oktober i år! Här uppträder en rad prominenta forskare, bland annat en av de som upptäckte mekanismen professor Emmanuelle Charpentier.

En av de projekt hon talar om är för övrigt ett Kasawaprojekt, Hans Roslings gamla "favoritgröda"!

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder64 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Externa bloggar

Stadsdelsbloggar