Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Några råd till SLU:s nya rektor

Bästa Rectrix magnifica  Maria Knutson Wendel!

Om precis en månad installeras du officiellt på ditt ämbete. Som gammal Uppsalabo och med ett långt förflutet på stadens båda lärosäten vill jag med dessa anspråkslösa råd hälsa dig varm välkommen till Uppsala och till SLU!

Bästa Rectrix magnifica? Ja, så säger vi i denna akademiska stad.  Där till och med kajorna lär bryta på latin. (Och jag fruktar redan att jag här kommer att rättas av en latinexpert från staden.För sådan är den akademiska världen. Snabb på att finna fel)

Men till skillnad från Skandinaviens äldsta universitet inne i staden så är du inte den första kvinnliga rektorn på stolen.

Du är den tredje.

 Vi är många som har stora förväntningar på din tid på Sveriges Längsta Universitet.

Förhoppningarna spirar ända ifrån i Kivik söder till Röbäcksdalen i norr.

För SLU är i sanning ett långt och splittrat lärosäte.

Och här vill jag tro att någon klok person redan har gett dig boken ” SLU Ett universitet mitt i samhällets utveckling”? Fri Tanke. ISBN 978-91-87935-99-2)

Ta ett gott råd, sätt dig ned en stund och läs den.

Det kommer att spara dig så mycket tid och bespara dig flera misstag.

 

Låt oss börja med det där med Sveriges Längsta Universitet, det vill säga lokaliseringen. Eller ”ortseländet” som det kallas i bokens femte kapitel.

Om man nu skall beforska ”bruket av de levande naturresurser” så kan det förstås vara en fördel att finnas över hela vårt utsträckta land.

Men, valet av exakt var man finns gjordes inte utifrån någon vetenskaplig process, det är snarare resultatet vad man fick då 1977 när allting började. Och inte har det blivit mindre rörigt under åren.  Så har SLU exempelvis tagit över stora delar av Naturvårdsverkets tidigare miljöövervakning eller –nu senast – Institutionen för akvatiska resurser.

Så kommer det sig att lantbruksuniversitet numera kan stoltsera med ett eget forskningsfartyg!

 

Men till ”ortseländet” kommer en annan splittring som du bör känna till. Sprickorna efter de tre gamla högskolorna. Strukturrationalisering var ett ledord då SLU kom till. Slå samman och effektivisera!

1977 var du en tonåring men jag är gammal nog att minnas den turbulenta sammanslagningen. Ja, jag var till och med en kåraktiv och mycket miljöintresserad student på Ultuna då den stora byggboomen ägde rum. Rektor Lennart Hjelm framstod som segraren men de som förlorat gick inte tyst in i skuggan. Mordhot, bråk och strul förekom.  Först lång efteråt har jag insett hur starkt motståndet var.

Under en högtidsmiddag på Ultuna berättade den dåvarande kökschef lätt chockerad för mig hur han fått porslinet krossat på en annan tillställning. Orsaken? Porslinet kom från Lantbruksuniversitet och användes på den gamla Veterinärhögskolan.

 Sedan dess har mycket vatten flutit i Fyrisån.

De flesta av de byggnader som vi var med och invigde då har idag skrotats till förmån för nya arkitektdrömmar i glas och betong.

De stora veterinärbyggnaderna som byggdes 1977– med sin egen vidhängande travbana – gapar i dag tomma. Övergivna sjunker husen sakta ned i den uppländska leran och glömskan.

Den gamla herrgården där rektor och ledning förr huserade under förkortningen CF, uttydd Centrala Förvirringen, byggs nu om till bostäder.

Genetikcentrum som jag var med att inviga som Informationschef på SLU inrymmer nu bland annat IES (Internationella Engelska Skolan.)

Men historien lever vidare och det kommer du snart att få erfara.

 

Så du tar inte över ett SLU, du tar över en rad små påvedömen alla fast i sin egen berättelse. Så var det nog också på Chalmers, kan jag tänka mig?

Splittringen ställer till det när man vill marknadsföra SLU och när man rekrytera studenter till utbildningarna, men trösta dig med att den har blivit mindre med tiden. Och du vet ju redan att det där med att leda akademiker är ungefär som att försöka leda an flock katter.

 Du bör känna till detta, men samtidigt högaktningsfullt skita i just de traditionerna.

Andra seder bör du kanske ägna lite större tid. Jag tänker på det så omdiskuterade ”sektorsansvaret”. ( Se sid 31 i nyss nämnda bok!)

Ansvaret för sektorn är egentligen orsaken till att SLU finns till, SLU:s raison d'être. De tre gamla högskolorna sysslade alla med en gemensam uppgift, hur man bäst skulle bruka de levande naturresurserna.  Numera vet vi att allt liv i grunden styrs av samma DNA spiral. Det är runt denna livets molekyl som SLU forskar och verkar.

Ja, vi kan tidsanpassa oss och kalla det ” det hållbara bruket av de levande naturresurserna”, men det där lilla ordet” bruket” kommer vi inte ifrån. De betyder att SLU inte enbart skall observera och kartlägga naturens gång och det biologiska livet i stort. Det finns det en hel hord av andra institutioner och andra universitet som gör, tretton på dussinet!

Nej, anledningen till att SLU finns till är bruket av de levande naturresurserna.

 Om det bara handlade om att ”rädda klimatet” eller ”värna miljön” vore det enkelt. Det skulle vilken amatör som helst klara av att ”framtidsäkra”, men för att utvinna vårt dagliga bröd – och samtidigt skapa en dräglig livsmiljö för andra organismer krävs det kompetens. Kunskap och kompetens. Inte slagord.

För vi människor har i över tiotusen år försökt att utvinna mat, energi, fibrer och upplevelser ur vår omgivning. Ibland har det gått bra, ofta har det gått illa. Hunger och undernäring har varit våra följeslagare. Just nu lever de flesta av oss i ett ofattbart överflöd.

Prognoser pekar på att vi om trettio år kommer att vara tio miljarder innevånare på denna jord. Tio miljarder! Hur skall vi klara av detta, utan att utrota annat liv och kanske till med oss själva? Finns det viktigare frågor att ta itu med? Förmodligen inte. Och här, precis här, kan SLU spela en nyckelroll.

 

Fortsättning följer…

En dusch av nya gener?

Enligt den här artikeln är det nu möhligt att redigera växters DNA genom att spraya dem med CRISP teknik. Är dette verkligen sant? OCh vad innebär detta?

Biohackers, bioteknik i köket?

If the misery of the poor be caused not by the laws of nature, but our institutions, great is our sin” är ett annat citat från Charles Darwins.

Det inleder avsnitt två av den utmärkta NETFLIXserien ”Unnatural selection”.

Här presenteras den banbrytande genterapin sin kan bota den lilla pojken Jackson från den nedärvda ögonsjukdom som håller på att göra honom blind. Bakom läkemedlet står företaget Sparks. Och prislappen för deras nya produkt Luxturna är astronomisk.  850 000 dollar.

Så vad är ditt barns syn värt? Allt förstås. Det är fel fråga att ställa säger  David Mitchell som representerar föreningen ”Patients for affordable drugs” i USA.

För det första är produkten baserad på forskning som betalts av skattemedel. För det andra gör läkemedelsbolagen stora vinster och de lägger mer på pengar på reklam och marknadsföring än på forskning.

Visst företagen måste få betalt för sitt arbete men inte med dessa hutlösa ersättningar som de kräver.

David Mitchell står för en reaktion på de nya mirakelmedicinerna. Ett annat sätt att protestera utövas av de så kallade biohackarna. ”Biohackers” är ett nytt främmande ord som dök upp för ett antal år sedan. Jag skulle dock avråda ifrån att använda det i Högskoleprovet. Betydelsen av termen varierar nämligen mycket och det är osäkert hur mycket verkstad som egentligen finns i begreppet.

I den här dokumentären får vi dock möta verkliga biohackers, det vill säga människor som aktivt försöker förändra sin biologi genom att injicera främmande gener i sin kropp.

En av dem är Dr. Josiah Zayner. Han får nog rent av betraktas som en aktivist på området. Några av hans resonemang lyder ungefär:

”Fram tills nu har vi varit slavar under vårt genom (vår genkarta)”, konstaterar Dr Zayner. Jo, folk är rädda för att man kan göra dumma saker med den nya tekniken. Inte minst med CRISPR. Men vet ni vilka som inte fruktar de nya möjligheterna? Jo, de som lver med och dör av genetiska sjukdomar varje dag!”

”De som är emot biotekniken talar om att vi kan rubba balansen i världen. Vet ni vad, den är redan rubbad! Biohackers hör till de få som kan återställa den”.

( Magnus Lundgren berättade det mesta om CRISPRcas9 i sin föreläsning i serien Genvägen till kunskap.)

För att provocera ytterligare så injicerar han sig själv med en gen som skall ge ökad muskeltillväxt. Och hans lilla firma, the Odin, säljer också utrustning så att du kan prova CRISPR-tekniken hemma i köket. En av dem som köper av Dr. Zayner är den hunduppfödare som vi mötte i avsnitt ett, David Ishee. Det är lite oklart exakt vad han vill göra med sina hundar, men enligt honom själv så vill han få fram friska exemplar som lever länge. Skillnaden är att istället för att som vi gjort under fyrtiotusen år styra hundarnas parning så tar han en genväg med hjälp av den utrustning han köpt. Han har själv ingen formell utbildning på genetik utan arbetar dagtid på oljefälten. Detta är CRISPcase9  i ett skjul.

 

Om detta är lagligt inom EU är en helt annan fråga...

 

Det onaturliga urvalet

Jackson Kennedy är född med en ögonsjukdom som kommer att göra honom helt blind. Men numera finns en behandling som kan rädda hans syn. Den bygger på avancerad genteknik och kostar stora pengar. Bör han få den?

Nick Piazza har en annan svår medfödd sjukdom. SMA typ 1 kallas den och gör honom helt förlamad. Vanligen dör barn som fått detta arv efter bara två år men tack vare inte minst hans föräldrars arbete har han blivit över tjugo. Nu erbjuds även han en behandling. Den kostar enorma summor och måste dessutom ges en gång om året, livet ut. Vem skall betala för att rädda Nick?

Detta är bara två av de personer vi får följa i den nya Netflixserien Unnatural selection. Onaturligt urval i fri översättning. Om du inte redan hittat den – leta upp den på Netflix nu!

Serien tar sitt avstamp i flera citat av ingen mindre än Charles Darwin.

Det första lyder:

If you had an idea that was going to outrage society would you keep it to yourself?

”Om du hade en ide som skulle göra hela samhället djupt upprört skulle du då behålla iden för dig sjölv?”

Darwins ide var förstås evolutionen. En ide som han tvekade så länge med att presentera eftersom den utmanade skapelseberättelsen och därmed hela dåtiden kyrka och religion I dag menar väl de flesta – i vart fall det sekulariserade Sverige – att Darwin hade rätt. Men om de sedan verkligen förstår evolutionen är en helt annan historia.

I dag har vår kunskap om det vi ärver via våra gener nått så långt att vi faktiskt förmår att bestämma och ändra i arvsmassan. Och det är i vid mening det som den här serien handlar om. Det nya urvalet. Och om det gamla skedde via ” det naturliga urvalet” så kan man kanske tala om det nya ”onaturliga urvalet”.

Men bara kanske. För vi människor har sedan tusentals år påverkar samma urval. Genom att välja partner väljer vi ju egenskaper till våra barn. Genom en växtförädling har vi under tiotusen år skapat de grödor som all vår civilisation vilar på. Ett av de längre genmodifieringsprojekten är - hunden. Genom att i kanske fyrtiotusen år ha valt hundar har vi fått alla de hundratals raser som vi idag ser omkring oss. Alla härstammar de från – vargen. Alla dessa nya genkartor som skapats av människans avelsarbete studeras i det stora projketet som jag tidigare skrivit om!

Och som professor Kerstin Lindblad- Toh föreläste om under rubriken Hundens GENtjänster

Det är för övrigt med just hunduppfödning som hela Netflix serie tar sin början. Hos en David Ishee i Missisippi som försöker använda bioteknik - utan att ha någon som helst utbildning i ämnet...

 

En vetenskaplig höst

Understundom saktar tiden in. Sedan tar den ilande kalla vinden tar fart och alla löven faller. Almanackan säger oss att det redan är den 22 oktober. Vi är en bra bit in i hösten.

Denna hösttermin har jag inga öppna föreläsningar att hålla rätt på. Känns lite ovanligt. Jag har faktiskt hållit på med dem – i olika former – under många år nu.

Senast var det en serein om Genetik, Genvägen till kunskap? i samarbete med Vetenskaps och Folkbildning.

Nyfikenheten finns kvar. Inte minst på det vetenskapsområde som genomgår en otroligt utvecklig just nu –

Därför vill jag gärna lämna ett tips om en helt ny och fascinerande TV-serie som precis släppts. forts följer

Ett laddat pris

Litiumbatterier! Eller mera exakt, litiumjonbatteriet.

KVA spelar verkligen de säkra korten i år. Fysikpriset till Exoplaneterna ( ”Är vi ensamma?”) och kemipriset till de vardagsting som nästan alla av oss går och bär på i dag. ( ”Jag måste ladda mobilen”).

 Ett pris till oorganisk kemi och ett pris som det spekulerats om i många år.

Och det var kanske lite bråttom att dela ut den här utmärkelsen eftersom en av pristagarna är hela 97 år gammal.

Så när Litiumbatteriet nu - äntligen- fått sitt pris kanske det de organiska kemisterna få belöna gensaxen?

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder64 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Externa bloggar

Stadsdelsbloggar