Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 66-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor i medicin vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Gårdagens händelser

Finlans lag vann hockeyVM år 2019! En prestation! Varma gratulationer till våra grannar!

Så långt är det klart. Vilka partier som vann, respektive förlorade EU valet igår är betydligt svårare att få grepp om.

"Analyserna" är som vanligt oerhört färgade av vem som gör dem.

Om man skall tro partisekreterare, tankesmedar och annat betalda åsiktsmaskiner så vann alla i partier eller grupperingar i går. Härliga tider, underbara tider!

Det är kort sagt en tidig julafton för alla spinndoktorer.

Hur var det nu, var det inte just fake news vi tyckte så illa om?

Resultatet ser i vilket fall ut så här. Preliminärt.

Att räkna de döda

Döden är inget trevligt konversationsämne vid något middagsbord. Men den finns där i alla fall. Den väntar på oss alla.

I dessa farsotens dagar påminns vi varje dag klockan 14 om hur många som lämnat oss på grund av Covid19. Vi studerar dagens siffra och försöker förstå vad den innebär. Men egentligen är döden förstås alltid omöjlig att begripa.

Häromdagen påminde en av alla inkallade experter om att det faktiskt dör 90 000 människor varje år i Sverige. En snabb huvudräkning säger oss att det betyder ungefär 247 döda per dygn. Bara för att få ett perspektiv på den dagliga och ovanliga nyhetsbevakningen som vi nu lever med.

Dödstalen varierar mellan olika år. Och med stor sannolikhet kommer det att stiga något i år. Hur mycket är som sagt frågan.

När Spanska Sjukan härjade i början av 1900-talet skördade den mellan 50 och 100 miljoner liv i hela världen. Av en befolkning som var betydligt färre än nu och som redan drabbats av det första världskrigets fasanfulla massdöd.

I Sverige bodde då cirka 5 miljoner människor och man beräknar att 37 573 av dem avled.

Människan har tusen sätt att besvärja det oundvikliga. Ett vanligt mantra just nu är ”det drabbar inte mig, det är ju bara gamla sjuka gubbar som dör”.

Resonemanget är både vedervärdigt och felaktigt.

Avskyvärt för att det relativiserar värdet ett människoliv och felaktigt för att det bevisligen också avlider både kvinnor och yngre personer.  

Som virusexperten professor Björn Olsen på Uppsala Universitet skrev redan tidigt vid det här utbrottet:

"I debatten hör man ibland: ”Det drabbar ju bara äldre och sjuka”, men i den meningen ryms en enorm cynism. Tänker vi så kan vi lika gärna lägga ned den svenska sjukvården."

Och de utilistiska tankar som Torbjörn Tennsjö gav uttryck för i SvD häromdagen avvisades grundligt och övertygande av Hans Bergström i samma tidning.

Viruset som orsakade Spanska Sjukan drabbade främst yngre personer. Människor mellan 20 och 50 år. De äldre verkade ha varit lite mera immuna av en tidigare epidemi och de allra yngsta skyddades (förmodligen) av antikroppar via modersmjölken.

Man kan bara gissa hur debatten hade sett ut om det aktuella SARS-CoV-2 hade haft samma dödliga effekt på de unga?

 

Slutligen.Till de som makten haver:

Testa och spåra!

Skaffa fram skyddsutrustning till vårdpersonalen!

 

 

Blågula val i farsotens tid?

Gud give att de har rätt!

Den svenska linjen av försiktighet och frivillighet kan vara rätt. Många förklarar sig stolta över den hållningen. Man skulle rent av kunna tala om att de är stolta över att vara svenskar. Det är en känsla av nationell stolthet som det var länge sedan man såg. På pressträffarna har alla – plötsligt- små svenska flaggor på kavajslagen. Till och med SVT lägger upp den blågula fanan i sina sändningar! För bara några veckor sedan hade detta varit otänkbart. Tänk att en så liten tingest som ett virus kan orsaka allt detta!

Men, nästan lika många har synpunkter på vår hantering av smittspridningen. ”För lite och för sent”, är vanligen deras stridsrop. Man dunkar olika matematiska modeller i varandras lärda huvuden. Många av dem är långt ifrån kvalificerade på området, men flera är så. Som ofta i vetenskapliga spörsmål står forskare mot forskare.

Det finns också en tilltagande grupp som tycker att allt detta måste få ett snabbt slut. De är nästan alla ekonomer. Och naturligtvis också högst kompetenta. Inom de ekonomiska vetenskaperna. Spontant är det lätt att instämma. Vem önskar en lågkonjunktur? Och vem vill hålla sig isolerad i tolv veckor? Frågan är bara hur vi skall få fram ett sådant magiskt slut.

Vi lever som bekant i en globaliserad värld och en pandemi som startat i Kina och nu fått fotfäste i USA är inte så lätt att stoppa. Den svenska regeringen och Riksbanken har lika stor makt som ett par förskräckta passagerare i bergochdalbanan på Gröna Lund.

Lite hedrar det våra politiker att de vågar sätta så stor tilltro till experterna. Frågan är förstås bara vilka experter som kommer att få rätt. Svaret är fortfarande att det vet vi inte. ”Juryn är ute” och kurvorna fortsätter att stiga. Hur snabbt och hur brant? Blir Sverige till ett nytt Italien? Eller till ett nytt Tyskland? Det vet ingen.

 På tal om det så har jag  i tidigare bloggar varnat för panik. Eller infodemi som WHO kallar fenomenet. Ett sätt att orsaka det tillståndet är förstås att konstant lugna och mörka. Se USA:s president. Men så dumma är inte vanliga medborgare? De märker när makten försöker måla upp en bild som inte stämmer med verkligheten. Även om bilden är blågul.

Nu menar många, inklusive statsministern, att vi måste hålla samman och praktisera ”folkvett”. Folkvett, det var inte i går man hörde det ordet! Vackert tänkt men fungerar det i dagens samhälle - nådens år 2020 i ? I den hittills värst drabbade regionen Stockholm verkar utelivet fortsätta och trängsel i kollektivtrafiken är nästan värre än vanligt. En rätt stor minoritet av befolkningen bryr sig inte, eller förstår inte.

Eller är det bara ryska troll som spriden den bilden av vår huvudstad?

Osäkra tider. Egentligen så är väl framtiden alltid svår att spå, men just nu blir det så tydligt.

 

 

Rapport från en lång karantän

Tolv veckor! Så länge bör sådana som jag hålla oss isolerad för att undvika Covid19. I vart fall enligt BBC. I Storbritannien får nu personer i känsliga grupper ett sms eller brev med de budskapet. Överst på listan över sådana kategorier står ”organtransplanterade”.

Någon sådan informationskampanj lär vi inte få se här.

Så jag tänker inte vänta på vad den svenska expertmyndigheten kan tänkas komma fram till. Jag fortsätter min karantän. Men istället för fyrtio dagar blir den nu tre månader.

I dagens Svenska Dagbladet uttalar sig förre statsepidemiologen Johan Giesecke hoppfullt och konstaterar att ”det värsta kan vara över i maj.

Om nu detta tillfredställer önskan om ett fastslaget datum som en tongivande ekonom kräver vet jag inte. Personligen så tror jag inte att viruset bryr sig så mycket om datum.

 Jaha, där rök den här våren. En årstid som jag ser fram emot mera för varje levnadsår. Våren då naturen vaknar till liv. Den svenska våren som i någon mån kompenserar för det långa mörkret.

Men som vanligt är ingenting säkert. Ingen vet hur den här pandemin utvecklar sig. Och i den osäkerheten ligger förstås också att det kan gå bättre än väntat.

Som jag skrev för några veckor sedan så är det fortfarande mycket vi inte vet om SARS-CoV-2.

Vi vet inte heller om Sverige står för en utveckling som den i Italien eller den som i Sydkorea.

Man bör självklart lyssna till de som vet. Men även experterna är oense om vilka bedömningar man skall göra utifrån ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Tove Lifvendahl skriver klokt i samma morgontidning om detta:

”Men vetenskapen då? Det där ampra rådet Lyssna på forskarna! som hörs då och då. Det är en smula naivt uttryckt, eftersom vetenskapen till sin natur inte är en konsensusbransch. Inom somliga discipliner finns erkända fakta som det kräver avsevärda insatser för att försöka motsäga, men är man en sann vän av vetenskapens väsen bör både försöken till motbevisning, framgångarna och misslyckandena bejakas – som allesammans gör att vi vinner mer förståelse.”

 

Somliga tycker att vi skall ”tiga och lyda”, men då glömmer de (?) att vi lever i en demokrati med yttrandefrihet. Även i dessa tider.

Att angripa enskilda experter som Anders Tegnell är självfallet ovärdigt, men det måste samtidigt vara tillåtet att kritisera myndigheternas eller politikernas beslut.

En viktig uppgift för Folkhälsomyndigheten är att försöka förutse risken för smittspridning. Det uppdraget verkar man inte klarat felfritt den här gången.

När allt det här är över bör man utreda om man kunde gjort annorlunda. Så förstår jag fortfarande inte varför man inte satte resenärer från Italien i hemkarantän?

När allt det här är över kan man kanske också se vilken strategi som var den mest framgångsrika. Att försöka stoppa all smitta så effektivt som möjligt eller att tillåta en sakta spridning i befolkningen? Om man nu någonsin hade något val.

 För den vanlige medborgaren gäller det också att välja rätt. Att ta det här på allvar. Ingen är odödlig och alla har ansvar för sina val

Att hålla sig undan sociala sammanhang, att tvätta händer och att hjälpa varandra så mycket det bara går.

 

Hur vi sedan skall få igång världsekonomi igen är en hundramiljardfråga…

 

 

 

En test av tilliten

Testa, testa och testa säger chefen för WHO (Världshälsoorganisationen).

Samtidigt ställs samma enkla fråga varje dag på den numera obligatoriska presskonferensen ( jag höll på att skriva dagens Tegnellmen i dag var han ju inte där.)

Varför testar ni inte folk? Åtminstone de som arbetar inom vården? Så vi vet.

Svaren är svävande och den heta potatisen bollas mellan de tre vise myndighetspersonerna. "Det låter som en bra ide', säger till slut Socialstyrelsen.

Men här i Uppsala testas inte ens vådpersonalen. Det visar den undersökning som SVT gjorde igår. Och så är det på flera håll i Sverige.

Det låter som en riktigt dålig ide´.

Varför är det så?

Finns det inte några tester?  Vad gör i så fall Socialstyrelsen och andra ansvariga åt det? Finns det verkligen inget företag här i Uppsala som snabbt kan leverera sådana?

Eller finns det inte nog med personal att analysera dem? Men om personalen testades kunde flera kanske arbeta med det?

Det vore bättre för alla att köra med öppna kort. Inte minst för att inte skapa ytterligare oro och panik.

Och för att de som arbetar i vården nu - och under virusfria vardagar- är hjältar som behöver allt stöd de kan få.

Den pågående pandemin är en grym test av vårdapparaten. En test som borde resultera i en upprustning till en nivå som är human, inte bara kvartalsekonomisk.

Se till att bygga upp flera intensivvårdplatser nu!

Bilden kan innehålla: text

För övrigt har jag - som en typisk riskperson - hållt mig hemma i över en vecka. Det går alldeles utmärkt.

Tack alla ni som ställer upp och försöker få ned takten på smittspridningen.Tack till personalen på Ackis! Tack till försvaret som sätter upp ett fältsjukhus på Ärna!

Skäms ni som är osolidariska nog att sätta er själva först. Hamstertroll! Och att gamla kloka människor kan vara så barnsliga

Virus och vardag

Rapporteringen om Covid19 är nu så överhettad att det knappast känns meningsfullt att skriva om "corona"längre.

Till er som tycker att " det går så fort nu", jo, det är så en pandemi ser ut.

Till de som önskar "panik" för att det skall "hända något", var så god! Nu får ni se panikens fula tryne länsa butikshyllor på toapapper (!) och hur friska människor tar vårdplatser från sjuka.

Och alla dessa nya experter. Heder åt Erik Helmersson på DN som i SR:s Godmorron Världen i dag svarar att "han inte vet".

Sverige är INTE landet lagom. Så har vi fortfarande ett relativt stort förtroende för myndigheter och politiker. Frågan är hur denna så värdefulla tillit kommer att påverkas av den mediacirkus som nu utspelas? Än så länge tyder undersökningar på att vi fortfarande litar på experter. I vart fall i den här frågan.

En sådan fd expert som nu citeras på flera håll är Annika Linde. Hon var tidigare statsepedimiolog . Hennes reflektioner är värda att lyssna på. Vad hon säger är att om man skulle låta viruset härja ibland barn och friska vuxna  så skulle de bli immuna. Det skulle bygga upp en immunitet hos stora delar av befolkningen som skulle bromsa spridningen.

Om man samtidigt lyckas skydda de multisjuka och de gamla kunde man (kanske) få ned dödstalen.

Låt oss hoppas att de som har ansvaret väljer att lyssna till rätt experter. Förtroendet för Anders Tegnell &Co är fortsatt stort, men när han börjar göra politiska bedöningar som handlar om "jämlikhet" blir jag lite bekymrad. Politiska bedömningar bör göras av politiker. Att sedan politker bör hörsamma vad de som kan frågan säger är en anna sak.

Mycket tyder också på att Sydkorea hittils varit mest framgångrikt på att kontrollera pandemin. En del av framgången verkar vara många tester. Finns det tillräckligt många sådana i Sverige?

Slutligen, Covid19 passar så skrämmande väl i det rådande medialandskapet. Det är som en figursydd nyhet som ständigt producerar nya siffror och nya dramatiska beslut. Vilket land "stängs" idag? Och alla kan vi tycka eftersom ingen vet exakt hur det kommer att gå. Men den gamla sanningen att alla har rätt till sin åsikt men inte till sina egna fakta gäller även här.

Mera vardagliga dödsorsaker har inte en chans på löpsedlarna.För bara några veckor sedan hade den utmärkta tidskriften Forskning och Framsteg det här omslaget.

Då handlar det inte om något virus utan om en rad motståndskraftiga bakterier. Livsfarliga och osårbara. Men de har blivit för vanliga. Vardagsdöden är ointressant. Den säljer inte.

 

Från karantänen.

 

 

 

 

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder66 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom, dr.h.c. medicin och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Externa bloggar

Stadsdelsbloggar