Gårdagens nyhet om Josh Wicks slog ned som en bomb. Under onsdagens match var det med stor förvåning som alla mottog beskedet att den karismatiske målvakten saknades på grund av "personliga skäl". Detta bara en dag efter att han hade tränat fullt med Sirius och sett spelmässigt bra ut.

Nu vet alla vad som döljde sig bakom det. Att Josh Wicks haft spår av kokain i kroppen i samband med den allsvenska premiären mot Hammarby är naturligtvis helt oacceptabelt. Även om det så klart döljer sig en personlig tragedi bakom det hela så finns det inga försvar. Som proffessionell fotbollsspelare ska man inte vara i närheten av kokain, än mindre ha det i kroppen. Punkt.

Sirius visste att man tog en chansning med Wicks från början. Tittar man till målvaktens cv finns flera incidenter genom åren. Han är enligt sig själv "black listed" från att spela fotboll i USA och lämnade finska Mariehamn efter att ha skallat en motståndare. I AFC blev han dock en av superettans bästa målvakter och trots att han kom till Sirius med övervikt vintern 2017 så verkade det vara en ny och mer proffessionell Wicks som landade i Uppsala.

Det fick sig dock en rejäl törn mot slutet av säsongen då målvakten tydligt visade sitt missnöje över att ha blivit petad till förmån för Lukas Jonsson inför matchen mot Jönköping. Wicks berättade även då att Sirius inte hade erbjudit honom något kontrakt, detta trots att man från Siriushåll sa att han fått det bästa erbjudandet i klubbens historia. Efter en höst där han dessutom var skadad så kom inte parterna överens och Wicks lämnade Sirius. Avskedet blev inte som man ville och det fanns en stor besvikelse från framför allt Siriussupportrarna efter att målvakten bland annat kysst klubbmärket och talat väl om klubben vid flera tillfällen.

Avskedet blev som sagt inte snyggt, men bakom kulisserna jobbade Sirius vidare med att behålla målvakten. Trots att man inte var helt nöjda med hans utspel under hösten så skrev Wicks på ett nytt tvåårskontrakt i december med Sirius. Blåsvart gav honom en andra chans och det gjorde även supportrarna. Trots besvikelsen när han "lämnade" och för hur han uppträdde under hösten så skanderades den klassiska "USA"-ramsan redan under försäsongen och i premiären mot Hammarby hängde en flagga från San Bernardino, där Wicks hör hemma. Även här fick målvakten en ny chans, en chans han alltså inte tog. Broarna var sprängda, byggdes upp rekordsnabbt igen - för att sedan totalt rasa ihop.

Att Wicks skulle ha kunnat bli en av de största i Sirius håller jag inte med om, just på grund av det som skedde i höstas. 2018 handlade mer om att återupprätta den status som han förlorade. Det blev dock inte som varken han eller Sirius hade tänkt sig.

Kokainbeskedet slog ned som en bomb och Josh Wicks elitkarriär är av allt att döma över efter blott två spelade matcher i allsvenskan. Ett slut som ingen kunde föreställa sig. Under gårdagen tycker jag att Sirius ska ha guldstjärna för hur man agerade. Som klubb kunde man inte ha gjort någonting bättre och Ove Sjöblom visar varför han är helt rätt man att leda Sirius. Presskonferensen får högsta betyg även om det med all säkerhet är den tuffaste som Sjöblom har hållit. Sirius, som för första gången på allvar fick genomslag i riksmedia på grund av detta, ska inte ha någon skugga över sig.

Det här var ett svek mot Sirius som förening, mot supportrarna och så klart även mot Josh Wicks själv. Det finns så klart också en mänsklig aspekt, även om vi inte vet allt om vad som egentligen hände än. Det jag vet är att målvakten haft det tufft vid sidan av fotbollen med barn, flickvän och familj i USA, en familj han har fått träffa under max två av årets tolv månader. Samtidigt har han suttit i sin lägenhet själv i Uppsala och försökt att koncentrera sig på fotbollen. Han har gjort det bra, men ni kan ju föreställa er själva hur det påverkar en människa. Det är dock absolut ingen ursäkt till att bruka kokain.

Jag är övertygad om att Sirius reser sig efter det här, särskilt eftersom att klubben skött allt förträffligt. Jag hoppas också att Josh Wicks får den hjälp han behöver och finner frid i sinnet, förhoppningsvis tillsammans med sin älskade familj. För alla inblandade var det här en chock, ett mörkt moln. Den enda vägen är framåt, det som återstår är ett tråkigt kapitel i Sirius klubbhistoria. Ett kapitel som borde slutat finare.

/Meisels

Försäsongen är över för Sirius i och med 2–2-matchen mot Gefle. Det blev inga segrar för blåsvart under försäsongen 2018, något som aldrig hänt tidigare under Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöfs ledning. Det innebär också att det är Sirius sämsta försäsong under samma period och det med råge om man tittar till tidigare år. "Poängsnittet" i år blev ynka 0,7, det tidigare bottenrekordet för Sirius var från 2013 då man hade 1,6 i snittpoäng. Då gick dock Sirius sedan obesegrat genom säsongen så det här betyder som bekant inte särskilt mycket. Man kan även notera att Sirius spelat väldigt få matcher i år jämfört med tidigare försäsonger. Här är Sirius träningsmatchfacit sedan Bergstrand och Lagerlöf tog över.

2018:
Sirius-Sundsvall 0-4
Sirius–Brommapojkarna 1-1
Sirius–Öster (svenska cupen) 1–1
Varberg–Sirius (svenska cupen) 2–1
Sirius–IFK Göteborg (svenska cupen) 2–2
Häcken–Sirius 1–1
Gefle–Sirius 2–2
Noll segrar, två förluster, fem oavgjorda. Poängsnitt: 0,7

2017:
Örebro–Sirius 2–4
Sundsvall–Sirius 1–2
Malmö FF–Sirius 3–1
Östersund–Sirius 4–0
Arameisk-Syrianska–Sirius (svenska cupen) 0–5
Sirius–Ljungskile (svenska cupen) 2–0
IFK Göteborg–Sirius (svenska cupen) 2–2
AIK–Sirius 1–0
Sirius–Gefle 4–0
Fem segrar, tre förluster och en oavgjord. Poängsnitt: 1,77

2016:
Sirius–Sollentuna 3–0
Brommapojkarna–Sirius 2–1
Sirius–Taraz 2–0
Malmö FF–Sirius (svenska cupen) 2–1
Sundsvall–Sirius (svenska cupen) 0–1
Sirius–Ängelholm (svenska cupen) 1–1
Sirius–Degerfors 1–0
Gefle–Sirius 1–1
Fyra segrar, två förluster och två oavgjorda. Poängsnitt: 1,75

2015:
Sirius–Gefle 2–1
Sirius–Frej 0–1
Zemlpin Michalovce–Sirius 0–1
Elfsborg–Sirius (svenska cupen) 4–0
Brommapojkarna–Sirius (svenska cupen) 1–3
Sirius-AFC United (svenska cupen) 3–1
Sirius–Brage 1–1
Örebro–Sirius 0–1
Fem segrar, två förluster och en oavgjord. Poängsnitt: 2,0

2014
1/2: Gefle IF, borta, 1–0.
7/2: Gif Sundsvall, borta, 1–1.
14/2: Örebro SK, borta, 1–1.
21/2: Hammarby, borta, 2–3.
2/3: Djurgården, hemma (svenska cupen), 2–1.
9/3: Halmstads BK, hemma (svenska cupen), 2–1.
16/3: Assyriska, borta (svenska cupen), 2–0.
23/3: IFK Göteborg, borta (svenska cupen), 1–0.
29/3: Frej, hemma 0–1
Fem segrar, två förluster och två oavgjorda. Poängsnitt: 1,9

2013:
Degerfors, h, 6–1.
Gif Sundsvall, b, 1–4.
Hammarby, b, 0–1.
Assyriska, h, 1–1.
Gais, h, (svenska cupen) 0–2.
Gefle IF, b, 2–1.
Elfsborg, h (svenska cupen), 2–1.
Ljungskile, b (svenska cupen), 7–1.
Frej, h, 4–2.
Öster, b (svenska cupen), 1–2.
Fem segrar, fyra förluster och en oavgjord. Poängsnitt: 1,6

2012:
Djurgården–Sirius 1–2
Sylvia–Sirius 1–5
Sirius–Dalkurd 4–0
Sirius–Vasalund 7–0
Sirius–Falu FK 7–0
Västerås–Sirius 2–0
Sirius–Brage 1–0
Sirius–Eskilstuna City 0–2
Sex segrar, två förluster. Poängsnitt: 2,25

/Meisels

Målvakt:
Gustav Nyberg – 2

Backlinjen:
Axel Björnström – 4
Linus Nygren – 4
Daniel Baban (ut 76) – 2
Gabriel Jansson (ut 81) – 3

Mittfältet:
Abdul Razak (ut 55) – 2
Mauricio Albornoz – 4
Isac Bråholm (ut 45) – 2

Anfallet:
Sherko Faiqi – 3
Jonas Olofsson – 2
Charbel Georges (ut 76) – 4

Avbytare:
Oscar Kindlund (in 45) – 3
Buster Sjöberg (in 55) – 2
Joel Bernhardsson (in 76) – spelade för kort tid för att betygsättas.
Julius Brekkan (in 76) – spelade för kort tid för att betygsättas.
Tobias Stridsman (in 81) – spelade för kort tid för att betygsättas.
Oskar Nilsson – spelade inte.

Tränare:
Mirza Jelecak – 3

Betygsskalan: 1 Underkänd, 2 Godkänd, 3 Bra, 4 Mycket bra, 5 För bra för U21-serien.

/Meisels

Det låg i luften. Efter den senaste tidens negativa publicitet kring Hammarbys damverksamhet har jag i alla fall känt att Olof Unogård inte sitter säkert som lagets tränare inför nästa säsong i allsvenskan. Under måndagen kom också beskedet att Unogård får gå från Bajen med omedelbar verkan. Och det var inte med några vackra ord som Hammarby tackade Unogård för jobbet på sin hemsida. I stället för "Vi har beslutat att gå skilda vägar, tackar xxx för hans jobb och önskar lycka till i framtiden" som är brukligt så var det i stället en frontalattack mot Unogård.

"Gällande tidigare ansvarige A-lagstränaren Olof Unogård underrättades han tidigare idag om att Hammarby IF Fotbolls styrelse avser att avskeda honom. Orsaken till detta är att styrelsen förlorat sitt förtroende för Unogård sedan denne vid upprepade tillfällen överskridit sina befogenheter, åsidosatt fastlagda rutiner samt avsiktligt brutit mot givna instruktioner."

Det är omöjligt att inte föras tillbaka till 2015 när Unogård fick gå från Sirius (han hade ett kontrakt som kunde brytas av båda parter innan ett visst datum så enligt Sirius fick han inte sparken i den bemärkelsen). Anledningen var då som nu "samarbetssvårigheter" även om Sirius formulering var mer diplomatisk än Hammarbys. Det känns som en repris för Unogård.

2015 minns säkert de flesta. Unogård värvades av sportchefen Mats Wolgers som ny tränare och tog Sirius till en sjätteplats i elitettan under det som skulle vara ett uppbyggnadsår. Tanken var sedan att Unogård även skulle ta över som sportchef, något jag dock i efterhand hört inte var förankrat i Sirius styrelse men det är en annan femma. Det började dock gå illa på allvar när Lötens naturgräsplan inte klarade av två lag under hösten och Sirius valde att låta herrarna gå före i kön. Det var dock inte det största problemet utan man fixade inte någon plan för damerna att träna på utan om jag minns rätt fick man åka närmare tre mil för att träna på en plan man fick fixa själva. Det gjorde att Unogård för mig och UNT offentligt berättade om sin besvikelse över att man inte fått hjälp att hitta en träningsplan. Det kan ni läsa om här

En artikel som rörde upp känslorna i Sirius ledning så klart där dåvarande vd:n Ola Andersson bland annat sade att "Unogård har huggit mig i ryggen". Efter det var det svårt att se Unogård bli kvar, men han fortsatte ändå jobbet och började se över värvningar inför 2016 då han fick beskedet att kontraktet bryts av Sirius. Läs om det här

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Mats Wolgers, som anställde Unogård och formellt fortfarande var sportchef, skrev att han var allt annat än stolt över klubbens agerande och Unogård fick ett nästan hundraprocentigt stöd från spelartruppen där det till och med blev ett mindre uppror innan lugnet lade sig och Fredrik Bernhardsson anställdes som ny tränare. Ett år senare bröt sig damsektionen loss från Sirius och blev IK Uppsala Fotboll.

Unogård blev i stället tränare för Hammarby i elitettan och förde direkt laget upp i allsvenskan där han i fjol, trots usla resurser, lyckades trolla med knäna och hålla laget kvar i serien. Sedan följde alltså ett liknande mönster som i Sirius - och det slutade på samma sätt.

Jag vill klargöra att Olof Unogård inte är perfekt så klart. Under tiden i Sirius har jag hört flera historier om diverse konflikter som mer eller mindre orsakades av Unogård, sedan om det är tillräckligt för att bryta vet jag inte. Den bild jag har av Unogård är att han brinner för det uppdrag han har och är redo att gå långt, ibland för långt för att hans lag ska ha bra förutsättningar.

När Unogård kom till Hammarby var laget i en egen damförening, en förening som hade gått i konkurs om inte Hammarbys huvudförening tagit över verksamheten inför 2017. Då tror jag också att Hammarby lovade en del grejer som man inte har hållit varpå det blivit kritik från både spelare och Unogård. Hammarby svarade starkt i förra veckan genom att i detalj redovisa damverksamhetens stora förluster samtidigt som man försökte rädda det hela genom att gå ut med att derbyt mot Djurgården ska spelas på Tele2 Arena.

Redan innan det hade det blivit debatt om att Hammarbys styrelse inte ville skjuta till pengar till laget och att man därmed fann sig i att laget åkte ur damallsvenskan. Detta gjorde att flera spelare, bland annat Olga Ekblom, öppet kritiserade föreningen. Snabbt startades en insamling av supportrar som drog in över 400 000 kronor till laget. Jag kan tänka mig att Unogård inte direkt satt lugnt i båten när man hade ett värvningsförbud och knappt fick ihop ett lag, även om han inte gjorde det på samma offentliga sätt som i Sirius. Det blev hans fall - igen.

Reaktionerna följde även det samma mönster som i Sirius där flera spelare direkt gick ut och öppet kritiserade beslutet på Twitter, ett beslut som flera supportrar också ställde sig tveksamma till.

Lika taktisk som Unogård är på planen, lika otaktisk är han mot sina styrelser om man vill behålla jobbet. Jag tror dock att Olof Unogård ser ett större ändamål med sina uppdrag. Han vill verkligen sina lags bästa och är beredd att offra sig själv för det, även om det så klart inte är det han önskar primärt. Unogård har en bild av hur det ska vara och den bilden tror jag varken Sirius eller Hammarby lyckats infria. När det sedan börjar storma så är inte Unogård bra för klubbens enade varumärke och då får han dojjan helt enkelt. "Han blev visst lite obekväm" skrev jag i en krönika när han fick gå från Sirius, den formuleringen håller även i Hammarby. Läs krönika här.

Unogård gör nog bäst i att ta jobb i en förening som enbart satsar på damlaget, hundra procent. Då kan han undvika konflikter som dessa. Sedan är så klart hela frågan komplex. Hammarby visade upp stora förluster för damlaget, detsamma gjorde både Sirius och AIK året innan i redovisningar man lämnat in till förbundet. Jag tror dock att fristående föreningar som IK Uppsala Fotboll, som jag pratat om många gånger, kommer att ha svårt att få runt det i längden. Framtiden för damfotbollen är i de stora föreningarna och jag tror också att de flesta, inte Hammarby tydligen, också ser ett värde i det. Det finns en potential, men det är upp till publik och sponsorer att se till att det lyckas också. Innan det är verklighet får Olof Unogård fortsätta att kämpa i motvinden.

/Meisels

Under tisdagen drabbades Sirius Elias Andersson av en allvarlig knäskada, en skada som med största sannolikhet är ytterligare en i raden av korsbandsskador i Sirius. Jag satte mig och räknade på hur det har sett ut sedan Kim Bergstrand tog över och hittade elva korsbandsskador på sex år för Sirius. Sex av dessa har inträffat på Lötens konstgräs och övriga i matchsituationer på andra ställen.

Här är alla korsbandsskador i Sirius sedan Bergstrand tog över:
2012: Mirza Jelecak, Akalla Gårds Bollplan (naturgräs) i match mot Akropolis. Tidigare korsbandsskadad under karriären.
2013: Ante Björkebaum, Lötens IP (konstgräs) i match mot AFC United. Tidigare korsbandsskadad under karriären.
2013: Jonatan Berg, Studenternas IP (naturgräs) i match mot Västerås. Inga tidigare korsbandsskador under karriären.
2013: Oscar Pehrsson, Studenternas IP (naturgräs) i match mot Umeå. Inga tidigare korsbandsskador under karriären.
2014: Ante Björkebaum, Ayia Napa på Cypern (naturgräs) match mot Hammarby. Tredje korsbandsskadan i karriären.
2015: -
2016: Ante Eriksson, Lötens IP (konstgräs) under träning med Sirius. Tidigare korsbandsskadad under karriären.
2016: Karvan Ahmadi, Lötens IP (konstgräs) under träning med Sirius. Inga tidigare korsbandsskador under karriären.
2017: Ante Björkebaum, Lötens IP (konstgräs) under träning med Sirius. Fjärde korsbandsskadan i karriären.
2017: Karvan Ahmadi, Lötens IP (konstgräs) under träning med Sirius. Andra korsbandsskadan i karriären.
2017: Daniel Jarl, Studenternas IP (naturgräs) i match mot Sundsvall. Tidigare korsbandsskadad under karriären.
2018: Elias Andersson, Lötens IP (konstgräs) under träning med Sirius. Inga tidigare korsbandsskador i karriären.

/Meisels