I en replik till mig kritiserar Cecilia Widell, ordförande för KDU i Uppsala, assisterad befruktning för ensamstående. Kritiken visar några viktiga skillnader mellan kristdemokraternas ideologi och liberalismen.

En del av kritiken handlar tyvärr om att KDU förstått mina avsikter fel. Allianssamarbetet var oerhört bra för Sverige. Det innebar flera viktiga reformer och bör definitivt inte avfärdas som form för framtida samarbeten. Men även under Allianstiden fanns skillnader mellan ungdomsförbunden. Det var trots allt ett samarbete mellan fyra olika partier, och redan under den tiden kunde vi kritisera varandra för sådana skillnader.

Widell beskriver vår politik som en jakt på det normlösa samhället och kunde inte ha mer fel. Det här handlar inte om en strid mot normer, utan om vilka rättigheter individer ska ha. Att tillåta assisterad befruktning för ensamstående handlar om att en rättighet, som får nyttjas av par, även ska få nyttjas av ensamstående. Om ingen visar att barnen får en sämre uppväxt av det ser jag inga skäl att inskränka den rättigheten. Studien i förra artikeln om barn till ensamstående och lesbiska par är ett exempel. Där kontrollerade man för flera faktorer, bland annat om relationer och tillit till vänner och förhållandet till alkohol och droger, utöver relationen till modern.

Widell kan förstås mena att punkterna är godtyckliga, men de utgår från en standardmodell för att undersöka föräldraskap, och behandlar inte bara modern utan även just barnens psykologiska utveckling. Utöver intervjuerna testades även skillnader i känslor av otillräcklighet, olika symptom för depression, ångest, känslor av nervositet, spänning, fientlighet mm. Deltagarna fick också gå igenom en profilering för bland annat yrkesmässig och utbildningsmässig kompetens, social acceptans, romantiska relationer, intellektuell utveckling och sinne för humor.

Sammanfattningsvis testades flera olika faktorer, varav många klart är viktiga om man undersöker effekter av olika uppväxtformer. Inga sådana negativa effekter kunde hittas här.

Ebba Busch Thor påstod att barnets bästa är att växa upp med båda en mamma och en pappa. Varken hon eller forskningen på området har dock visat några sakliga skäl för att det är barnets bästa. Min uppfattning är då att assisterad befruktning bör tillåtas.

För KDU är det här ett krig mot normer och för att göra pappan utbytbar. Mitt förhållningssätt till normer är neutralt, och pappor kan förstås vara oerhört bra föräldrar och viktiga förebilder. Däremot motsätter jag mig att förhindra andra fungerande familjeformer, när det inte finns några objektiva bevis för att dessa skulle vara sämre. Det är KDU, som inte vill medge ensamstående samma rättigheter och behandling som heteropar med just normer som skäl, som för krig med normer som argument.

Om KDU tror att vi resonerar annorlunda om ensamstående pappor rekommenderar jag LUF:s handlingsprogram och delen om värdmödraskap, där vi inte gör skillnad på vårdnadshavarens kön. Detta handlar inte om något krig mot pappor utan om att se till individen.

I min förra artikel menade jag att forskning är ett mycket bättre mått på barnets bästa än magkänsla. Widell har utvecklat KDU:s syn på familjen, men inte presenterat några sakliga skäl för att assisterad befruktning ger en sämre uppväxt än en traditionell. Jag står fast vid min uppfattning att ensamstående bör kunna få assisterad befruktning, och hoppas att Widell kan överväga detsamma.

Oscar Matti

Liberala ungdomsförbundet i Uppsala län