I UNT framfördes 27/7 åsikten att offentliga medel inte ska gå till Naturskyddsföreningen, då vi påstås skada mer än vi hjälper. Men debattörens resonemang faller sönder när det granskas. Det bör till en början påpekas att den absoluta merparten av de offentliga medel som går via Sida till Naturskyddsföreningen skickas vidare och används för utvecklingsprojekt av våra samarbetsorganisationer i låginkomstländer.

Debattören Per-Ola Olsson försöker likställa delfinansiering av en konferens med stöd för alla specifika åsikter som framförs. Det är orimligt. Vi kan inte granska konferenspresentationer i förhand eller bestämma exakt vilka som bjuds in av arrangörerna. Vi har tidigare förklarat detta, i denna tidning, men ändå hävdar debattören att Naturskyddsföreningen inte tagit avstånd. Självklart ställer sig inte Naturskyddsföreningen bakom ovetenskapliga resonemang.

Olssons argumentation är fylld av liknande felaktigheter. Konferensens arrangörer meddelar att de inte känner igen de påståenden som Olsson hävdar framfördes, och det tar han som ett erkännande att hans bild stämmer. Vidare påstår Olsson att Naturskyddsföreningens stöd till agroekologiskt jordbruk i Afrika gör att svält och lidande ökar, utan att presentera några som helst belägg.

FAO, FNs livsmedels- och jordbruksorganisation, rekommenderar agroekologiskt jordbruk för de utarmade jordarna i Afrika. Olika insatser som kompost, samodling av grödor, förbättrad växtföljd, högre biologisk mångfald och plantering av träd på åkrar ger högre skördar. Fler olika grödor ger familjer bättre kosthållning och en inkomst från de grödor som säljs på marknaden. På så vis kan fler familjer på landsbygden permanent lämna fattigdomen. Naturskyddsföreningens stöd till samarbetsorganisationer i Östafrika bidrar till långsiktigt positiv landsbygdsutveckling.

Olsson hävdar också att Naturskyddsföreningen fått till ett stopp mot bekämpningsmedlet Imidakloprid. I själva verket förbjöds ämnet för utomhusanvändning i hela EU i april 2018, tillsammans med två andra så kallade neonikotinoider, som är de mest skadliga ämnena för bin och andra pollinerare.

Beslutet togs efter att EU:s expertmyndighet för livsmedelssäkerhet, EFSA, utvärderat forskningen och beslutat att dessa ämnen utgör en alltför stor risk för pollinerande insekter för att fortsätta användas utomhus. Bland effekterna på bin märks försämring av födosökande, inlärning, och immunförsvar samt rörelsesvårigheter. Ämnena är också vattenlösliga vilket gör att de kan tas upp av växter, bin och vattenlevande organismer utanför området där medlet spridits.

Trots EU-beslutet gav svenska Kemikalieinspektionen undantag för användning av Imidakloprid för sockerbetsodling utomhus på svenska åkrar. Naturskyddsföreningen och Sveriges biodlare överklagade dispensen, fick rätt i mark-och miljödomstolen, och dispensen drogs tillbaka.

Av Sveriges närmare 300 biarter riskerar en tredjedel att försvinna. Dagens intensiva jordbruk som med minskad biologisk mångfald leder till mindre mat och livsmiljöer för bin, samt skadliga bekämpningsmedel är några huvudorsaker. När situationen för vilda bin är så allvarlig vore fortsatt användning av förbjudna, giftiga ämnen minst sagt oansvarigt.

Allt detta till trots påstår Olsson att Imidakloprid på fälten inte ger skador på insekter och bin. Det är anmärkningsvärt att en person som kallar sig själv journalist och folkbildare sprider felaktigheter, lögner och rent tyckande, i syfte att misskreditera Naturskyddsföreningens arbete.

Karin Lexén

generalskereterare, Naturskyddsföreningen