Att bli årsrik kan vara utmanande på många sätt. Man kan behöva hjälp med många olika saker i vardagen och det som tidigare gick smidigt och smärtfritt kan nu bli en stor utmaning. Det kan vara saker som att ta sig uppför en trappa eller att bära tunga matkassar. Men det är inte bara fysiska utmaningar som kan uppstå när man blir årsrik. Många upplever att de hamnar i ofrivillig ensamhet.

Sverige är det land där flest lever ensamma, och särskilt utbredd är ensamheten bland årsrik där två tredjedelar lever ensamma. Vi liberaler inser att det här problemet återfinns på många håll i samhället. Därför vill vi se ett helhetsgrepp som innefattar bland annat en nationell handlingsplan, rätten att arbeta även efter pensionsåldern, och några enkla reformer för att underlätta sociala interaktioner för årsrika.

Utan mänsklig kontakt påverkas vi snabbt både fysiologiskt och psykosocialt. Vi vet från forskningen att immunförsvaret försämras av social isolering, men också att ensamhet är en tydlig riskfaktor för att utveckla depression. Det här är något vi liberaler aldrig kan acceptera. Ingen människa förtjänar att leva i ofrivillig ensamhet, och särskilt inte i livets slutskede när man kanske behöver mänsklig kontakt mer än någonsin.

Här måste politiken gå in och se över vad det är som gör att människor hamnar i ofrivillig ensamhet, och vad som kan göras för att bryta det. Eftersom problematiken berör så många delar av samhället finns det också många delar av samhället som kan jobba tillsammans för att lösa problemet. Från Liberalernas sida vill vi se en nationell strategi mot isolering som inkluderar allt från transporter, stadsplanering och kultur till vården, civilsamhället och näringslivet.

Det är dock inte alla gånger som det behövs särskilt omfattande reformer eller planering för att årsrika ska kunna inkluderas i samhället. Ibland handlar det om så enkla saker som att möjliggöra att årsrika ska kunna ha en bredare säng på äldreboendet, eller att öka tillgången till digitala verktyg såsom iPads och datorer. För den som har svårigheter att ta sig ut om dagarna kan en digital fika med en släkting eller vän göra underverk.

Det finns de som fortfarande har möjlighet och vill fortsätta jobba efter pensionsåldern men förvägras den möjligheten. Att tvinga bort årsrika men kapabla människor från sina jobb enbart på grund av ålder är inte bara dumt rent samhällsekonomiskt, det gör också människor en otjänst att klassa dem som ”för gamla”. Liberalerna kommer alltid kämpa för årsrikas rätt att få jobba längre. Den som vill och kan måste ha rätt att behålla sitt sammanhang genom att få fortsätta gå till arbetet. Pensionen får inte bli en tydlig gräns där man sakta men säkert förlorar vänner, familj och dessutom tvingas bort från det sociala sammanhanget som finns på jobbet, om det är något man gärna fortsätter med.

Slutligen har civilsamhället en betydande roll i att motverka ensamhet bland årsrika. Men civilsamhället bygger ofta på eldsjälar som äter lunch med, umgås och pratar med årsrika. Därför måste också civilsamhället stärkas genom att återinföra ett skatteavdrag på gåvor. Vi vill också att sjukvården samarbetar tätare med civilsamhället, det är en alldeles för värdefull resurs för att den ska gå förlorad.

För oss liberaler är det självklart att vi i ett välfärdsland som Sverige måste kunna ta hand om sin årsrika befolkning bättre. Det är inte värdigt att årsrika ska fråntas rätten att jobba på grund av sin ålder. Och det är verkligen inte värdigt att årsrika ska lämnas att dö ensamma. Därför måste vi agera på alla nivåer. Det gör vi genom civilsamhället, ökad kunskap och politiska reformer.