Det var när de hade bott på gatan utanför Migrationsverkets kontor i Hallonbergen utanför Stockholm i tio dagar som de fick tipset om att åka till Arlanda i stället.

– Det var en rysktalande man som vi träffade på, som vi inte kände sedan tidigare, som sa att Arlanda flygplats aldrig stänger. Han gav oss pengar så att vi kunde ta oss dit, säger Andrey som lärt sig en hel del svenska under de tio år som han och hans mamma bott i Sverige.

Från 25 juni till 28 juli bodde de på flygplatsen utan pengar. De sov i stolarna i vänthallarna och fick förlita sig på flygplatspersonals och förbipasserandes välvilja. Vissa dagar åt de ingenting och de kunde varken duscha eller tvätta sina kläder under tiden de bodde på Arlanda.

Artikelbild

| Väntar på besked. Andrey och hans mamma vill bo kvar i Sverige.

– Vi bara satt där och kunde inte göra något, berättar Andrey.

Men polis och vakter noterade att familjen var på flygplatsen dag efter dag och kom fram flera gånger för att fråga vad som hänt. Till slut kontaktade en av poliserna Migrationsverket och Sigtuna kommun.

– Polisen berättade att de hade hittat ett boende åt oss och skjutsade oss hit till lägenheten. Här väntade några från kommunen som pratade med oss och som sa att vi fick bo här ett tag, säger Andrey.

Förra året kom en ny lag som innebär att personer som ska utvisas men inte lämnar landet blir av med rätten till boende och annan försörjning. Sigtuna kommun har alltså emot regelverket valt att hjälpa de två flyktingarna, men kommunen vill inte uttala sig om ärendet på grund av sekretess.

Kambiz Asadollahi, verksamhetschef på Sigtuna kommuns utbildnings- och arbetsmarknadsförvaltning, riktar kritik mot Migrationsverket och tycker att de bör se över sina regelverk och ha en reservplan ifall en utvisning inte kan verkställas.

– Kommunen har inget ansvar när det gäller sådana här ärenden, säger han.

Bakgrunden för Andrey och hans mamma är att de har levt tio år i Sverige. I februari i år fick de besked om att de ska utvisas. Men hemlandet Turkmenistan vill inte ta emot dem. När de lämnade hemlandet tog myndigheterna av dem både legitimation och medborgarskap. De är statslösa.

– Migrationsverket försöker utvisa oss till Ryssland för att vi kom till Sverige den vägen och för att vi pratar ryska, men vi har ingen anknytning dit, säger Andrey.

Han var bara 14 år när han och mamman kom till Sverige. De är kristna halvryssar, en minoritet i Turkmenistan, och lämnade landet av rädsla för den islamska diktaturen. De båda flyktingarna vill därför inte visa sina ansikten. 2010 blev de uppsökta av två män från hemlandet som hotade dem.

De första två åren i Sverige var de ovetande om asylreglerna och levde illegalt. De försörjde sig genom att jobba svart, med att bland annat sortera grönsaker och städa, för en rysktalande arbetsgivare. När arbetsgivaren flyttade uppmanades de att söka asyl, vilket de gjorde 2009. De hamnade i Kiruna men fick negativt besked från Migrationsverket. Ärendet omprövades 2014 med samma resultat. I februari fick de lämna tillbaka bankkort och lägenheten i Kiruna.

– De sa att vi ska utvisas och att de inte kan hjälpa oss, säger Andrey.

Enligt Andrey trodde inte Migrationsverket på att familjen hade blivit av med medborgarskapet förrän de själva fick beskedet från Turkmenistan. Familjen hamnade i Stockholm och besökte flera migrationskontor.

– I Hallonbergen bodde vi på gatan bredvid Migrationsverkets kontor i 10 dagar. Vi gick till Migrationsverket varje dag och berättade samma sak men de kunde inte hjälpa oss, berättar Andrey.

Enligt Andrey väntar Migrationsverket på svar från Ryssland. Om de får negativt besked eller om ett ryskt svar inte kommer före 21 augusti kan det bli ytterligare en omprövning. I år fyller Andrey 25 och hans mamma är 56. För dem är situationen svår, de vill bo kvar i Sverige men kan inget göra förutom att vänta och hoppas på en omprövning.

– Just nu väntar vi bara till 21 augusti, vi sitter hemma utan att göra något.