Åke, som egentligen heter något annat, välkomnar Sigtunabygden i sin lägenhet i Märsta, som han numera delar med sin katt. Han vill gärna inte ha sitt namn publicerat med hänsyn till sin dotter och barnbarn.

Han lider av social fobi och panikångest. Men han är glad, optimistisk och som han säger, långt ifrån den deprimerade person han en gång var. Aldrig vill han komma tillbaka till den låga punkten i sitt liv - och detta undviker han genom att prata öppet om depressionen och även tankarna på självmord.

– Man ska våga prata om sina känslor, för att kunna förebygga självmord, säger han.

Artikelbild

| En berättelse om ensamhet, socialfobi och självmord.

Han nådde en av de lägsta punkterna i sitt liv strax före nyår 2015 - precis efter att hans femte äktenskap kraschat.

– Jag hade kontakt med henne via facebook messenger i fem månader. Jag hade inte träffat henne innan dess, men blev galet kär, säger han.

Han åkte till hennes land och gifte sig med henne. Han spenderade pengar för att ta hit henne och hennes barn - en utdragen process som tog ett år. Men när hon äntligen kom till Sverige upplevde han att hon blev en helt annan människa. Efter endast två månader ihop gjorde de slut. Han kände sig lurad.

Han kom ihåg de tidigare äktenskapen. Till exempel hans tredje fru som också kom från ett annat land. Hon stannade ett kort tag i Sverige, men senare behövde hon åka tillbaka till hemlandet på grund av sin sjuka mor. Därefter blev hon okontaktbar och kom aldrig tillbaka.

När han var på botten bestämde han sig för att få slut på smärtan och ta sitt liv.

Men i det avgörande ögonblicket ångrade han sig.

– Jag tänkte på mina döttrar, systrar och vänner.

Efteråt grät han över sin "feghet".

Någon dag därefter fick han ett samtal från sin dotter. Det var ett besked om att hon väntade barn. Åke skulle bli morfar.

– Då förstod jag varför jag inte skulle ta livet av mig.

Numera pratar han öppet om sin tidigare depression, om Parkinsons och självmord – i hopp om att kunna stoppa andra från att ta livet av sig.

– Livet inte är så tokigt och uselt ändå. Det är definitivt värt att levas, trots alla krämpor, hinder på vägen och människor som inte förstår hur bra du är att ha i team.

Varje år sker cirka 1100 självmord i Sverige, och därtill kommer cirka 400 dödsfall där avsikten varit oklar, enligt Jenny Telander, utredare på suicidprevention vid Folkhälsomyndigheten. Det motsvarar omkring tre-fyra personer om dagen som tar sitt eget liv. Suicidtalet var 2016 högst i åldersgruppen 45-64 - hela 396 stycken.

Åke från Märsta tillhör den åldersgruppen – han försökte ta livet av sig, och i dag är han morfar till två barnbarn.

– Jag är glad att jag finns kvar så att de får träffa sin morfar. Och så klart att jag kan finnas för dem, säger han.