KRÖNIKA I juni förra året skrev jag en stort uppslagen nyhetsartikel om att två forskare vid Uppsala universitet hade gjort experiment som visade att aborryngel hellre äter mikroplast än riktig mat i form av zooplankton och att detta ändrar deras beteende så att de lättare blir rovfiskbyten.

Detta verkade rätt rimligt tyckte jag då och att studien publicerades i prestigefulla Science magazine verkade vara något av en garanti för att forskarnas uppgifter redan blivit ordentligt kollade och nagelfarna av tidskriftens egna expertgranskare.

Elva månader senare står det klart att jag och ett flertal journalistkollegor världen över – liksom forskarvärlden i stort, miljöorganisationer som Greenpeace, opinionsbildare och beslutsfattare – blev vilseledda och att vi i vår tur lurade våra läsare när vi rapporterade om studien.

Visselblåsarna som ifrågasatte studien och Centrala etikprövningsnämnden, som efter att noggrant ha utrett anklagelserna kom fram till att forskarna på flera punkter hade fuskat, förtjänar ett stort tack!

I den journalistiska vardagen är en så omfattande granskning före varje publicering inte möjlig och det är nog mer tur än skicklighet att jag nu för första gången under mina rätt många år som forskningsreporter måste medge att jag gick på en nit.

Till sist: när det nu står klart att många av uppgifterna i mikroplaststudien inte går ihop tycker jag att Uppsala universitet i sitt kommande beslut inte bara bör kostatera att forskarna på några punkter gjort sig skyldiga till oredlighet utan också bestämmer sig för att gå vidare för att kartlägga exakt hur mycket av fiskstudien som är rent fejk.