Det visar forskare vid bland annat Sveriges lantbruksuniversitet och Uppsala universitet i en studie som publiceras i den veterinärmedicinska tidskriften Veterinary Record.

– Att många mopsar har rörelsesvårigheter är känt sedan tidigare, men att förekomsten av onormal gång bland dem skulle visa sig vara så här hög var ändå en överraskning, säger veterinären Cecilia Rohdin, doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala.

Studien omfattar 550 mopsar registrerade hos Svenska kennelklubben, vars ägare besvarade en hälsoenkät om sin hund med framför allt frågor om eventuella rörelsesvårigheter, till exempel hälta, muskelsvaghet i benen eller onormalt slitage på klorna eller tassarna. Ägarna uppmuntrades också att skicka in en videofilm som från olika håll visade hundens rörelser när den gick.

Artikelbild

Cecilia Rohdin med ett av sina studieobjekt. Nära en tredjedel av svenska mopsar har rörelsesvårigheter.

Nästan var tredje ägare, 31 procent, rapporterade åtminstone någon typ av rörelsesvårighet hos sin mops. Dålig koordination, svaghet i benen och onormalt slitage av klor och tassar var vanligare avvikelser än hälta.

– Det tyder på att onormal gång hos svenska mopsar oftare har neurologiska än ortopediska orsaker. Andningsbesvär men inte övervikt kunde kopplas till rörelsesvårigheterna, säger Cecilia Rohdin.

En del ägare som i enkäten noterade avvikelser i hundens gång bedömde ändå inte att hunden hade rlöreslesvårigheter.

– Kanske är en förklaring att mopsar ofta är stadshundar som sällan går så långt att rörelsesvårigheter uppfattas som ett problem. Att de ändå är det framgår av att just rörelsesvårigheter var den enskilt vanligaste orsaken när ägare låtit avliva sin mops, säger Cecilia Rohdin.

I kommande studier ska forskarna bland annat närmare undersöka om det finns genetiska orsaker till rörelsesvårigheter hos mopsar.

– Målet på sikt med studierna är förstås att komma på bra sätt att minska förekomsten av rörelsesvårigheter hos denna trevliga hundras, säger Cecilia Rohdin.