Den torra sommaren med få svampar ute i markerna har inte gjort Upplands svampälskare glada. Men efter några regniga veckor har säsongen nu kommit igång på allvar.

– Karljohan "går till" nu, som vi säger. Naturen har gett tillbaka, skrattar svampkonsulenten Eva Allestedt när UNT hälsar på i skogen utanför hennes hem i Skogstibble, 2,5 mil nordväst om Uppsala.

Hon säger att hon inte kan påminna sig en liknande svampexplosion i Upplandsskogarna under sina 30 år som svampkonsulent.

Artikelbild

| Karljohan. "Det är faktiskt inte klokt vad mycket svamp det är. Det finns massor med karljohan, men också väldigt många andra arter", säger Eva Allestedt.

– Det är faktiskt inte klokt vad mycket svamp det är. Det finns massor med karljohan men också väldigt många andra arter, säger hon entusiastiskt.

Men allt är inte guld och gröna skogar i svampriket. På vissa områden är uppemot åtta av tio av de åtråvärda karljohansvamparna drabbade av den parasiterande gula svampsnyltningen, vilket gör svampen otjänlig som föda.

Parasitsvampen angriper även andra svampar och den som äter svamp som angripits av gul svampsnyltning riskerar att drabbas av illamående och kräkningar. Oftast kommer symptomen inom en timme.

– Jag vill inte att folk ska bli rädda för att plocka karljohan. Om man bara tittar ordentligt så klarar man sig från att få magsjuka, säger Eva Allestedt.

Artikelbild

| Snyltdrabbad. Den som äter karljohansvampar som angripits av den gula svampsnyltingen kan få magsjuka.

LÄS MER: Dåligt med svamp i sommar

Vi går bara 50 meter in i skogen och överallt vi tittar syns svampar i olika färger. Vi hittar många matsvampar som till exempel kremlor och riskor av alla sorter, men också citronskivlingar, blek taggsvamp, rödgul trumpetsvamp och både trattkantareller och gula kantareller.

Artikelbild

| Angripen karljohan. Svampen till vänster har drabbats av gul svampsnylting och är oätlig. Det syns på hattens vita ludd och den oformliga foten.

Här lyser dessutom den mossbeklädda marken upp av röda flugsvampar och blålila spindelskivlingar, som är vackra att titta på men inte ätbara.

Eva Allestedt pekar snabbt ut två karljohansvampar med nötbruna hattar. Den ena är frisk, fin och fullt ätbar, den andra har angripits av svampsnyltningen. Med van hand hanterar hon sin svampkniv och skär bort jord från foten och delar svampen i mitten för att försäkra sig om att inga insekter finns inuti.

Artikelbild

| Rödbrun stensopp. Eva Allestedt beundrar ett fint exemplar av karljohans goda kusin, rödbrun stensopp, i folkmun kallad för tallkalle. Den klarar svampsnyltingen bättre.

– Se så fin den är! utropar hon och plockar sedan upp karljohan nummer två.

Skillnaden är tydlig. Hatten är liten och också lite vitluddig medan foten är oformlig och större än vanligt. Angreppet har ännu inte drabbat hela svampen, men det spelar ingen roll.

Artikelbild

| Ihopblandade. Trattkantareller till vänster blandas ofta samman med rödgul trumpetsvamp till höger. Trattkantarellen känns igen på sina "åsar" under hatten som avslutas skarpt mot foten.

– Man kan inte skära bort det som är angripet och äta resten. Hela svampen kan vara påverkad inuti, säger Eva Allestedt.

I en sänka en bit längre in i skogen hittar vi över 20 karljohansvampar på en tiometersradie. Men bara två av dem är friska. Resten har tagits av den gula svampsnyltningen.

Artikelbild

| I svampskogen. Eva Allestedt behöver inte traska länge innan alla möjliga sorters matsvampar dyker upp som svampar ur jorden, om uttrycket tillåts. "Det finns massor med karljohan men också väldigt många andra arter", säger hon.

– Svampsnyltningen är ju också en svamp och verkar älska karljohan minst lika mycket som vi människor, konstaterar Eva Allestedt.