När Louise Engelbrektson, 21, kom till Uppsala för studier lämnade hon en tuff tonårstid bakom sig. Efter att själv varit drabbad började hon engagera sig i Frisk & Fri, riksföreningen mot ätstörningar. Louise var tidigare regionsansvarig i Uppsala län, nu är hon volontär. Hon vill förändra allmänhetens syn på sjukdomen och visa att den kan yttra sig på flera olika sätt.

– Vi brukar säga att en ätstörning är en komplicerad relation till mat. Ofta kretsar hela livet kring vad man äter, när man äter och när man tränar.

Vem som helst kan drabbas av en ätstörning, oavsett vikt, kön eller ålder. Även orsakerna är många, allt från personens självbild till familjebakgrund kan påverka. För Louise handlade det om att ta kontroll över maten för att få kontroll på livet.

– Jag hade mycket fokus på att jag skulle ha bra betyg och hinna göra massa grejer utanför skolan. Sen blev pappa sjuk två gånger. Han fick både cancer och en förlamningssjukdom, så det var väldigt mycket hemma.

Louises tillfrisknad började i skolan, med en uppmärksam lärare och kuratorer. Sedan väntade en lång process innan hon hamnade rätt i ätstörningsvården. I Frisk & Fri används de egna erfarenheterna för att hjälpa andra, och Louise arbetar nu för att drabbade snabbare ska få rätt behandling.

– Forskning visar att ju tidigare man får vård, desto tidigare blir man frisk. Annars är det en process som kan ta flera år. Under förra året såg vi långa väntetider och att alla drabbade inte får den vård de behöver.

För att förebygga att fler drabbas av ätstörningar driver Frisk & Fri projektet Uppdrag: Självkänsla. Genom workshops i skolor vill föreningen få unga att inse sitt egenvärde. I samtal med eleverna har Louise mött en ensidig syn på sjukdomen och de som drabbas.

– Många har sett bilder på någon som är supersjuk i anorexi, till exempel. Men en ätstörning syns ju inte alltid utanpå.

Sedan 2016 använder sig den svenska ätstörningsvården av nya kriterier som bättre speglar den syn Frisk & Fri har på sjukdomen: som en komplicerad relation till mat.

– Det har tidigare varit mycket fysiska kriterier, som att man måste ha mensbortfall när man diagnostiseras med anorexi. Det har man tagit bort. Så även de håller på att utvecklas, så att alla kan omfattas av begreppet som har den här upptagenheten kring maten.