– Här har Batrachochytrium dendrobatidis ännu inte kopplas till dödlig akut sjukdom, men det innebär inte att sådana fall aldrig kan ha inträffat eller att de groddjursarter som lever i Sverige är motståndskraftiga mot parasitsvampen, säger Jacob Höglund, professor i zoologisk bevarandebiologi vid Uppsala universitet.

Forskarna misstänker att parasitsvampen började spridas i den svenska naturen så sent som en bit in på 2000-talet. I ett projekt drygt tio år sedan för att återplantera gölgrodor från Norduppland i Storbritannien till exempel påträffades parasitsvampen inte hos någon av hundratals provtagna grodor.

– I dag däremot infekterar svampen 30 till 40 procent av vuxna gölgrodor på Hållnäshalvön. Sedan vi för fem år sedan systematiskt började leta efter parasitsvampen har den påträffats hos de flesta groddjursarter, till exempel hos vanlig padda i Uppsalatrakten. Svampen finns nu i hälften av de lekvatten de 70-talet lekvatten vi undersökt i Skåne och Uppland, säger Jacob Höglund.

Artikelbild

| Uppemot 40 procent av gölgrodorna på Hållnäshalvön kan vara infekterade av parasitsvampen.

Ännu finns inga rapporter om att infekterade groddjur i den svenska naturen dött till följd av svampinfektionen. Men laboratorieexperiment i samarbete med Statens veterinärmedicinska anstalt, i vilka larver och smågrodor infekterades med parasitsvampen, pekar på att det finns skäl att se allvarligt på situationen.

– Våra preliminära resultat visar en förhöjd dödlighet hos både larver och smågrodor hos två arter, vanlig padda och den utrotningshotade grönfläckiga paddan. Däremot verkar åkergrodor att klara infektionen bättre, säger Jacob Höglund.