En grupp tyska antinazister har börjat varumärkesskydda nazistiska uttryck (The Guardian 8/1). På en reklambyrå har man tagit fram plagg och prylar med nazistiska budskap. Vad sägs exempelvis om ett babyplagg med texten "I love Htlr" på?
Att skriva ut "Hitler" skulle bryta mot lagen. Men budskapet är tydligt och genom att göra så här blockeras nazistiska nätbutiker från att använda uttrycken. Förutom att det är ett kreativt sätt att retas, kan ironi och humor också ta udden av sunkiga begrepp och budskap.
Ett sämre sätt att bekämpa nazism är att försöka ”lagstifta bort” problemen. Idéerna finns kvar oavsett om man kriminaliserar Förintelseförnekande eller inför organisationsförbud, vilket Tyskland är ett bra exempel på.
Ändå har såväl organisationsförbud som ”en kriminalisering av Förintelsen och av vissa andra brott" (SOU 2023:17) utretts i Sverige de senaste åren. Förra våren presenterades utredningen om Förintelseförnekande, av en kommitté med samtliga riksdagspartier, där en kriminalisering föreslogs. Ändringarna i brottsbalken har föreslagits träda i kraft nu i sommar.
Kriminaliseringen är ingen liten förändring. De nordiska länderna har lagar i likhet med vår hetslagstftning, men inget förbud mot Förintelseförnekande. Så varför är vi plötsligt på väg att få ett sådant förbud?
För tre år sedan tillsatte dåvarande justitieminister Morgan Johansson (S) nämnda utredning med argumentet att "de som försöker få världen att glömma måste stå till svars för det" (SR, 15/4 2021). En anledning är också EU:s rasismrambeslut och att EU-kommissionen pressar Sverige och flera andra länder till att införa förbud.
Sammanfattningsvis föreslås nu en utvidgning av lagen om Hets mot folkgrupp. Det blir straffbart att "någon förnekar, urskuldrar eller uppenbart förringar folkmord "om gärningen är ägnad att uppmana till våld mot, hota eller uttrycka missaktning". Hot och uppvigling har vi redan lagar emot. Men det ska alltså bli förbjudet att spela ner Förintelsen om man öppet vill missakta (se ner på).
Ett argument som förs fram i utredningen är att lärare i undervisningssammanhang ska kunna säga till eleverna att "det inte går att ifrågasätta" att Förintelsen ägt rum.
Märkligt nog påstås det i samma utredning att ändringarna inte innebär att "yttrandefriheten inskränks i ytterligare mån". Men hur är det inte en inskränkning att något som inte varit förbjudet förbjuds?
Om inget skulle förändras kan man fråga sig varför lagändringen ens föreslås.
Alla folkmord i historien kommer inte att omfattas, utan endast "avgöranden från internationella domstolar från Nürnbergtribunalen och framåt". Folkmordet på armenier under första världskriget i nuvarande Turkiet ingår därmed inte.
I bästa fall blir den nya lagen ett slag i luften, i sämsta fall kontraproduktiv.
Svante Weyler, Svenska kommittén mot antisemitisms tidigare ordförande, har sagt det bra: "Vi vet från länder där det finns förbud att det inte är någon enkel sak att föra Förintelsen inför rätta. Det är viktigare att lära sig så mycket som möjligt om Förintelsen och sprida den informationen" (SVT, 19/4 2021).
Det är med utbildning, Förintelseresor för skolelever och i fria och öppna samtal man bäst bekämpar konspirationer och nazistiska föreställningar, inte genom förbud. Och så kan man förstås irritera en och annan nazist genom att varumärkesskydda bisarra nazistiska uttryck och driva med idiotin.