I Tyskland förbjuds nu slagordet ”From the river to the sea, Palestine will be free” (SR, 14/11). Även i Sverige efterfrågar opinionsbildare och politiker på högerkanten hårdare nypor mot Palestinademonstrationer och Hamasanhängare.
Häromdagen tog Kristdemokraternas Ebba Busch upp åtgärder för att kunna utvisa Hamasanhängare från Sverige. Partiet vill ändra lagstiftningen om utvisning så att folk ska kunna utvisas även för mindre allvarlig brottslighet. ”Hyser du sådana sympatier så är du inte välkommen i Sverige”, tydliggjorde Busch (SR, 10/11).
Migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) vill även hon "se över" om Hamashyllningar skulle kunna leda till utvisningar (DN, 21/10). Partikollegan tillika riksdagsledamoten Fredrik Kärrholm twittrade att han höll med Storbritanniens inrikesminister Suella Braverman, som avsattes häromdagen, när hon krävde hårdare tag mot Palestinamanifestationer.
Premiärminister Rishi Sunak fick, efter Bravermans kritik mot den brittiska polisen "silkesvantar" mot nämnda demonstrationer, förtydliga att demonstrationsfriheten är central i Storbritannien.
I många europeiska länder har man likt Sverige lagstiftning mot hets och uppvigling. Men allt som kan tolkas som hotfullt är inte förbjudet. Den svenska yttrandefriheten väger av tradition tungt. Det är därför exempelvis nazister, koranbrännare och antisemiter som gillar Hamas tillåts synas och höras i det offentliga rummet. Demonstrationsrätten är stark, och det av goda skäl.
I Tyskland, som alltså förbjuder ramsan om "From the river to the sea", har en del Palestinamanifestationer på sistone nekats tillstånd då det sägs finnas en risk för spridning av antisemitism. Men att förhindra manifestationer för vad som eventuellt kan hända är bakvänt. Först när ett eventuellt brott har begåtts bör rättsväsendet träda in.
Tyskland, med landets historia, har sedan länge kriminaliserat Förintelseförnekande och förbjudit nazistiska organisationer. Men censur och förbud har visat sig bita dåligt på extremism och konspirationsteorier.
Antisemitismen som synts och hörts på sistone är förstås djupt obehaglig. Hatet behöver mötas med markeringar, motmanifestationer, indragna föreningsbidrag, fortsatta Förintelseresor för elever och mycket mer.
Att förbjuda folk att uttrycka åsikter är däremot i bästa fall ett slag i luften – i värsta fall stärker det konspirationer om "judisk makt". Ändå svajar plötsligt politiker som tidigare har försvarat yttrandefriheten.
Tysklands väg måste inte vara vår.