Moraliska handlingar kräver ofta genomtänkta val. Om alla människor har lika värde – hur skall man fördela hjälp till nödlidande? Frågan aktualiseras av den akuta flyktingkrisen i världen. Vi ställs inför ett fördelningsproblem så länge vi har begränsade resurser, vilket vi kommer att ha under överskådlig tid – även om vi bestämmer oss för att ge allt vi har till nödlidande.

Effective altruism är en social rörelse som försöker ge ett svar på detta problem.

Rörelsen mest namnkunniga företrädare är den australiensiske filosofen Peter Singer. Singer har gjort sig känd som en konsekvent utilitarist, som ser maximering av den totala lyckan som ett överordnat värde. Men effective altruism är inte en renodlat utilitaristisk rörelse. Bland medlemmarna finns även anhängare av så kallad negativ utilitarism (av den typ som Karl Popper stod för), som strävar efter att minimera lidandet i världen. Den gemensamma utgångspunkten är att empati måste förenas med rationalitet.

I sin senaste bok ”The Most Good You Can Do” (Yale University Press, 2015) utvecklar Singer principerna för effective altruism. Dessa principer handlar både om kostnadseffektivitet och om opartiskhet.

Det kan te sig känslokallt att göra kalkyler och räkna på effekten hjälpåtgärder. Men det är nödvändigt om man vill följa principen om alla människors lika värde. Ju lägre kostnader, desto fler kan man hjälpa. Att vara ineffektiv är inte bara irrationellt, utan också omoraliskt, hävdar Singer. I valet mellan att skänka pengar till inköp av en ledarhund (som kostar ca 42 000 dollar) eller att bidra till botandet av trakom som orsakar blindhet (som kostar ca 40 dollar per person i utvecklingsländer), så bör man välja det senare.

Kravet på opartiskhet följer också av principen om allas lika värde. Ingen nödlidande har företräde framför någon annan. Allas behov, var de än befinner sig, bör beaktas när vi väljer mottagare av hjälpinsatser. Att följa principen om alla människors lika värde kräver att vi kritiskt reflekterar över vår selektiva moraliska upprördhet, som ofta styrs av vad vi får kännedom om via massmedia. Även det ”abstrakta” lidandet som döljs bakom statistik är moraliskt upprörande. Vårt ansvar att göra något åt det avgörs av vår faktiska möjlighet att göra skillnad.

I sin berömda föreläsning om effective altruism från 2013 låter Singer åhörarna se ett videoklipp som visar hur en tvåårig flicka blir överkörd av en bil i en gränd i Peking. Medan hon förblöder passerar flera människor utan göra någonting. Några kastar en förströdd blick och fortsätter. En bil kör över hennes ben och fortsätter. En gatsopare för henne senare till sjukhus, där hon avlider.

Singer frågar sina åhörare vilka som skulle ha ingripit om de var på plats. Samtliga räcker upp handen. Därefter visar Singer statistik på hur många barn som årligen dör av sjukdomar som kan förhindras, till exempel malaria. Årligen dör 6,9 miljoner barn av sjukdomar som kan botas. Det motsvarar 19 000 döda barn per dag. Varför är vi mindre angelägna göra något åt detta, undrar Singer. De flesta av oss kan bidra till att sänka barnadödligheten i världen och samtidigt leva ett gott liv i ett överflöd som de flesta av jordens människor bara kan drömma om, påpekar Singer.

Om vi försöker tillämpa de principer som föreskrivs av effective altruism på svensk flyktingpolitik ställs vi inför svåra avvägningar. Principen om opartiskhet innebär att de som kan komma till Sverige och söka asyl inte har något moraliskt företräde till hjälp framför de som inte kan komma hit och söka asyl. Mot detta kan invändas att asylrätten är en mänsklig rättighet proklamerad av FN. Men man kan också hänvisa till andra rättigheter som är viktiga att upprätthålla. Enligt artikel 25 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna har: ”Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.”

Att respektera alla rättigheter lika mycket är ofta praktiskt och ekonomiskt omöjligt. Vilken rättighet skall man prioritera om man har begränsade resurser? Här kan effective altruism ge oss vägledning. Avgörande är konsekvenserna med avseende på reducering av mänskligt lidande.

När Sverigedemokraterna (som man inte skall låta sig styras av) hävdar att vi bör prioritera hjälp till flyktingar i närområdet är standardsvaret att vi skall göra ”både och”. Men då undviker man den svåra frågan i vilken utsträckning vi skall göra det ena och det andra. En proportionell omfördelning till förmån för mer hjälp ”på plats” behöver inte alls motiveras av främlingsfientlighet. Tvärtom – den kan motiveras av en gränslös altruism som bygger på alla människors lika värde – oavsett var de befinner sig. Avgörande är vilken fördelning som leder till ett effektivt resursutnyttjande.

Hans Rosling, professor i internationell hälsa, påpekar (Aktuellt 7/9) att drygt åtta miljarder tas ur biståndsbudgeten för att finansiera asyl- och integrationspolitiken. Västra Götaland är numera större mottagare av svenskt bistånd än Mocambique, enligt Rosling. Hur befogat är det då att kalla Sverige en ”humanitär stormakt”?

Man skär bland annat ner på medel till hjälporganisationer som har program för vaccination av barn. Effekten av dessa neddragningar blir att ett antal barn kommer att utsättas för lidande och död av sjukdomar som vi kunde ha förhindrat.

Även om vi, vilket vore det rimliga, höjer biståndet med åtta miljarder (eller med hur mycket som helst), ställs vi inför frågan hur vi bör fördela pengarna. Singer lär oss att geografisk närhet är moraliskt irrelevant.

Att väga olika handlingsalternativ mot varandra för att nå fram till den mest effektiva åtgärden för att lindra nöd, innebär inte att man ställer en grupp människor mot en annan grupp. Det innebär att man behandlar alla opartiskt.

Effective altruism ger inga slutgiltiga svar på frågan hur vi skall fördela hjälp till nödlidande. Men de erbjuder en moralisk logik som är svår att värja sig emot om man tror på alla människors lika värde.

Mats Lundström är universitetslektor vid statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet