Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Godnatt jord?

Det finns miljöhot och det finns miljöhot. Den långsamma utarmningen av vår matjord är ett allvarligt problem som inte får den uppmärksamhet det förtjänar. Själv har jag skrivit om det tidigare och även föreslagit lösningar i min vision "Ett lantbruk med mjuka kanter" (1989) 

Min gode vän och kollega Peter Sylwan har verkligen engagerat sig i denna fråga de senaste åren. Jag återger här hans senaste text i frågan. Studera bilderna i slutet av texten noga, de berättar en intressant historia!

"Hotet mot våra jordar lika stort som klimathotet?

Häromdagen körde en sopbil genom vägräcket på E6 utanför Ängelholm och blev hängande mellan vägbroarna över Rönne å. På flygbilden över olyckan syns också ledtråden till en annan tänkbar, mer smygande och betydligt värre katastrof- möjligen väl så allvarlig som klimathotet.

Det var vackert väder, solen sken. Så här års och med all mark längs Rönne å bevuxen borde ett någorlunda klart vatten ha speglat en blå himmel. Men vattnet på bilden liknar mer brunsås än klarvatten.

Någon mil uppströms flyter Pinnån ut i Rönne å. Där går det inte att missa varför Rönne å ser ut som den gör.

Vattnet i Pinnån är visserligen brunfärgat men någorlunda klart. Rönne å är en ogenomskinlig slamfylld strömfåra. En flygbild över Rönne å där den flyter ut i Skälderviken hade antagligen sett ut som flygbilden över Svarte å där den rinner ut i Östersjön mellan Ystad och Trelleborg. Den bilden är tagen av Bengt Olle Nilsson Österlenbild.

Svarte å och Rönne å rinner genom jordbrukslandskapet och Pinnån rinner genom skogslandskap och betesmarker. Och trots att den mesta jordbruksmarken så här års ligger bevuxen och oplöjd så räcker det alltså med några dagars regnande för att stora mängder jordbruksjord skall rinna från åkermark till vattendrag. Hur stora och spelar det någon roll?

Den europeiska miljöbyrån EEA´s hemsida visar en karta över hur hur mycket jorderosionen ökar när man går från den skogs- och gräsmark som Pinnån rinner genom till Rönne å´s jordbrukslandskap. Enligt den kartan ökar erosionen från skogsmarkens c.a 0,5 ton per hektar till jordbruksmarkens upp till 2 ton per hektar. I Skåne har vi ca 400 000 hektar åkermark. Från den åkermarken kan det alltså rinna bort ungefär 1,5 ton mer jord per hektar än om den varit bevuxen med gräs eller skog. Säg att hälften av den ökningen — 0,7 ton – följer med de skånska åarna till havet. Det betyder i så fall att de skånska vattendragen tar med sig 280 000 ton jord till Östersjön. Det motsvarar att 7 000 långtradare med släp och 40 tons last tippar jord i haven runt Skåne varje år. Jord som grumlar en gång klarvattenåar, försämrar deras bottnar, göder och dödar havsbottnen – och dessutom förstör en stor del av nöjet att bada där Rönne och Vege åar rinner ut i Skälderviken.

Skogs och jordbruksmark är egentligen vårt allra viktigaste och största reningsverk av allt vatten på väg från himlen till havet. Om reningsverk som ”bräddar” och förstör badvattnet har det talats och skrivits mycket om i sommar. Men att jordbruksmarken som är en så stor del av vårt allra största och viktigaste reningsverk tvingas ”brädda” när regnen kommer tar vi nästan som självklart - och nästan naturligt.

Den större, smygande och eventuella katastrofen handlar förstås om vad som händer med jordens jordar i stort. I värsta fall är ca 10 miljoner hektar odlingsjord borta med vinden och vattnet - eller begravs under asfalt och betong, försuras försumpas eller försaltas – varje år. Det är fyra gånger hela den svenska jordbruksarealen.

Om knappt 30 år – när FAO (FN´s jordbruks och livsmedelsorganisation) säger att världens befolkning kan vara 10 miljarder och att det då måste finnas 50 - 100% mer mat till priser som människor har råd att betala – har kanske 20% av den åkermark vi nu odlar försvunnit! Den ekvationen går bara inte ihop. Och löser vi den inte vet vi hur det går. Det finns inget i historien som så säkert förutsäger framtiden som brist på mat och stigande livsmedelspriser. Senast vi i Sverige upplevde konsekvenserna på allvar av den saken var för bara precis 100 år sedan. Det svenska hungerupproret 1917. Den krisen förde oss farligt nära en social kollaps. Livsmedelskriser leder alltid till samhällelig oro, konflikter i värsta fall krig och förlust av allt vad hållbarhet heter.

Men ekvationen har en lösning. Det är den Pinnån pekar på. Att vi lär oss odla jorden som om den var skog – eller gräsmark. Det vill säga att först och främst sluta med (eller i vart fall kraftigt begränsa) det brutalaste av alla ingrepp vi gör när vi odlar marken – att plöja den. För det andra odla marken så att den är bevuxen och skyddad året om av växande eller vissnande växter, att jorden alltid är genomvävd av levande och döda rötter. För det tredje odla så att så absolut minsta nödvändiga del av odlingsmarken påverkas av tunga maskiner. För det fjärde att odlingslandskapets biologiska mångfald ökar. Och så slutligen – och för det femte – att vi odlar så att marken förvandlas från att vara en källa för växthusgaser till att bli en fälla som fångar in och begraver växthusgaser i marken.

Allt detta är möjligt tack vare ny och nygammal vetenskapsbaserad kunskap och teknik. Där ingår att kunna så en ny gröda i en redan växande eller direkt efter skörd. Odla mellangrödor som täcker och skyddar marken, suger upp överskottsnäring och håller fast jorden under höst- och vinterregnen. Öka den biologiska mångfalden genom att odla blommande kantzoner, anlägga s.k. skalbaggsåsar och att samodla olika växtslag eller olika sorter av samma växtslag på samma åkrar. Precissionsstyra alla maskiner med hjälp av IT och GPS i fasta körspår och därmed lämna alla annan mark opåverkad av tunga maskiner. Maskiner som då dessutom kan göra alla sina jobb helt resursanpassade och resurssparande efter hur behoven varierar meter för meter över varje enskilt fält de arbetar på.

Att sikta mot den här visionen vore en livsmedelsstrategi värd namnet. Den får ju ihop allt som behövs för en hållbar utveckling. Större skördar, mindre insatser, lägre kostnader, mindre miljöbelastning, högre biologisk mångfald, faktisk klimatnytta och bättre lönsamhet. Det är vinn, vinn, vinn längs hela kedjan från jord till bord, tillbaka igen - och för samhället i sin helhet. Men för att komma dit krävs en omställning av jordbruket kanske lika omfattande som när vi gick från bondesamhälle till industrisamhälle. Och att både opinion, forskning, teknik och politik går i takt mot samma mål; ett jordbruk som är både ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart – och dessutom vackert att se på och skönt att vistas i.

Peter Sylwans foto.
Peter Sylwans foto.
Peter Sylwans foto.

Vetenskap, virus och opera

I dag fick professor Ulf Pettersson motta  Olof Rudbeckpriset av Uppsala läkarförening! Jag kunde tyvärr inte delta i själva ceremonin men vill på detta sätt hylla honom för hans många och betydande insatser för vetenskapen och för Uppsala.

Forskargärningen är väl fångad i den text som Uppsala Universitet författat inför dagens prisutdelning. Se här.

 

Centralt i hans forskning har adenioviruset varit.  Det var detta lilla virus han brottades med under sin tid på det världsberömda Cold Spring Harbor labbet i USA. En institution som grundades av den kontroversielle James Watson. En av DNA upptäckare.Det var också tack vare Ulf som Vetenskapsradion fick en lång intervju med Jim Watson. På den tiden som Watson gav sådana.

När man vandrar runt på det rikt utsmyckade campuset vid Cold Spring Harbourså uptäcker man en liten paviljong precis nere vid vattnet. Uppe på taket sitter en liten boll med spröt, det är en avbildning det berömda viruset!

 

En av Ulfs många styrkor har varit att rekrytera rätt personer till Uppsala.

Av en slump kom två av dem att dela förnamnet Ulf, nämligen Ulf Gyllensten och Ulf Landegren.

Därav uttrycket ” om man skall få något gjort på den här institutionen så måste man få med minst en Ulf”.

Men, innan ni drar felaktiga slutsatser, han har även knutit  flera framgångsrika kvinnliga forskare till universitet.

 

Uppsala Universitet har för visso haft många duktiga forskare, det som är unikt med Ulf Pettersson är hans brinnande engagemang för att sprida akademins kunskap utanför dess ofta slutna krets. Att riva elfenbenstornen.

Bakom detta tror jag finns en personlig upplevelse. En förväntan hos den unge studenten från landsbygden som storögt anländer till den omsjungna lärdomsstaden för att upptäcka världen.

Och som möts av stängda dörrar och slutna sällskap.

En upplevelse som han nog delar med många. I vart fall med mig.

 

När jag för många år sedan skrev en spalt här i UNT om hur lite stadens medborgare egentligen visst om vad som föregick på stadens två universitet så var det Ulf som ringde.

- Det där kan vi göra något åt sa han. Sagt och gjort.

Så startade vår populära föreläsningsserie ”Livet, universum och allting” på Rudbeckslabbet. Inspirerade av Douglas Adams roman ”Liftarens guide till galaxen” berättade Uppsalas bästa forskare om historien, från före Big Bang till nutid. Ett ambitiöst projekt som kunde genomföras tack vare Ulfs personliga engagemang för folkbildning.  Och rektor Anders Hallbergs aktiva stöd.

 

Ja, även UNT hade en stor del i framgången tack vare dess dåvarande chefredaktör Lars Nilsson. Han tyckte att även UNT hade ett ansvar att stötta något utanför sport och politik.

Efter några år så flyttade föreställningarna till sal X i Universitetshuset. ( Efter att ha mellanlandat på EBC, under rubriken ” Utvecklingssamtal”)

Då kallade vi föreläsningarna ”Enfald eller mångfald?  

Slutligen fann vi rubriken Fakultet X, en slags syntes av Universitets många läroinriktningar.

 Föreläsningarna blev så populära att en kväll när Lars Nilsson en kväll blev uppehållen på redaktionen så blev han inte insläppt i salen på grund av platsbrist och kunde därför inte hälsa publiken välkommen.

Ulf var också ofta sen, eller snarare, han anlände elegant i sista sekunden, men han dök alltid upp och som moderator visst man att han alltid hade bra frågor med sig. Om publikens nyfikenhet skulle mattas.

 Men de öppna föreläsningarna som på sätt och vis fortfarande pågår var bara en del av Ulfs kulturella intressen. Så låg han även bakom de oförglömliga operauppsättningarna som Uppsala Universitet var en del av. Tosca och Otello. ( Ulf spelade för övrigt kardinalen när operan utspelades i Domkyrkan!)

Liksom teaterföreställningen Cellsamma historier.

Han drev även föreläsningsserien Konst och läkekonst.

 En annan hemlighet bakom Ulf Peterssons framgångar är hans goda kontakter med stadens finansiärer. Inte minst den suveräna Anders Wall och Kjell och Märta Beijers stiftelse som stöttat så mycket under så många år.

Wall är i sanning en unik person och möjligen finns även där den där rena, barnsliga nyfikenheten som våra läroanstalter borde ta vara på och förädla. ( Missa förresten inte de årliga Anders Wall föreläsningarna nu i november.)

 

Är det för övrigt någon son skriver Uppsalas historia ur den här synvinkeln?  Då när Pharmacia fortfarande fanns och Uppsala var ett forsknings nav att räkna med  internationellt, inte minst inom biokemin?

”Uppsala har en intressant historia” som det stod på skylten vid den gamla E4:an förr. Då avsåg man kanske mera vikingatiden, men min fråga är den samma nu som då, har Uppsala en intressant framtid?

 

Sökandet efter sanningen och människans ständiga förmåga att hitta nya lösningar på de problem som hon ofta själv har förorsakat är två företeelser som trots allt kan ge mig lite hopp i en galen värld.

 

Därför bör vi också hylla de eldsjälar som leder oss framåt på den vägen. Därför är det i dag extra roligt att få hurra för vännen och lärdomsgiganten Ulf Pettersson!

 

 

 

 

 

 

Släkten är värst?

Släktforskningen är kanske mera en hobby än forskning men på senare år har den fått ett helt nytt redskap -  DNA. Även om dessa relativt kostsamma analyser sällan ger något häpnadsväckande så har de sin plats för att bekräfta eller avfärda misstänkta släktskap. ”DNA ljuger inte” är en sentens som man ofta hör i sammanhanget.

Att spår av DNA används som ett bevis inom brottsutredningar vet alla som sett CSI eller andra crimeserier på TV. ( Eller som lyssnat på det fascinerande föredraget Genvägen till rättvisa av Marie Allen vår serie Genvägen till kunskap.)

 Men sedan några år har dessa två olika användningar kopplats ihop, det vill säga polisen vill använda släktforskningens resultat för att hitta den skyldige i exempelvis mordutredningar.

Ofta gäller det gamla olösta brott där man lyckats säkra DNA-spår men inte hittat förövaren. Mest uppmärksammat är kanske den mycket omskrivna så kallade Golden State killer i delstaten Kalifornien i  USA. Denna osedvanligt grymma och hänsynslöse skitstövel härjade länge i olika delar av Kalifornien utan att polisen kunde få fast honom. Till slut tillgrep man just material insamlat via släktforskning. Genom ett rätt avancerat pussel på DNA nivå och uteslutningsmetoden så lyckades man komma fram till vem mördaren var. Svaret bidrog till känslan av att alltihop var som hämtat ur en TV såpa, den skyldige visade sig vara en fd polis!

För att alltihop skall lyckas så krävs bland annat släktingar till brottslingen skall ha låtit analysera sin arvsmassa och att man får tillåtelse att använda sig av det här materialet. Framgångarna har lett till att svensk polis nu också vill kunna använd sig av denna lite oväntade väg att fälla en skyldig. Oväntad eftersom det ju inte var det här som släktforskaren tänkte när hen lämnade in sitt prov.

Skulle du säga ja till en sådan användning?

Men frågan dök upp redan vid mordet på Anna Lind.

Krav ställdes då på att polisen skulle få tillgång till det så kallade PUK registret som finns på alla nyfödda i landet.

Även här är syftet ett helt annat. Att snabbt spåra genetiska problem som är enkla att åtgärda, det vill säga att säkra barnets hälsa och välbefinnande. Samtidigt får man ett stort register över alla de medborgare som är födda i Sverige.

Användningen av PUK registret avslogs om jag minns rätt.

Personligen så har jag inga problem med att låta myndigheterna använda alla tillgängliga medel för att få fast mördare och förhindra att oskylda döms, men frågan är förstås var exakt man skall dra gränsen.

Bestämmelserna på området är som så ofta när det gäller DNA teknik oklara och inte helt genomtänkta.

 

 

Genväg till genvägen

Genvägen till kunskap är namnet på en serie föreläsningar av föreläsningar som anordnas av Vetenskap och Folkbildning, SSMG och Uppsala Universitet. Och jag har fått förmånen att leda dessa sammankomster.

Igår tog vi upp frågan vad läkarvetenskapen idag kan se i våra gener och vad vi egentligen vill veta.

Hela serien startade på Stadsbiblioteket där vi berättade om hur DNA analyser används i släktforskningen. Den förelsäningen fick vi tyvärr inte filma.

Men del två som handlar om vad vi kan utläsa om mänsklighetens historia och vandringar över jorden finns på video. Det är en populär föreläsning av professsor Mathias Jacobsson som i dag har setts av över 1300 personer. Här hittar du den!

Skrivet i dina gener?

1900-talets viktigaste vetenskapliga upptäckt!

Så har den kallats, upptäckten att det är DNA som är grundritningen i allt levande.

Och det är just detta banbrytande framsteg som står i fokus för vår föreläsningsserie Genvägen till kunskap som nu går in på sin tredje termin.

I går berättade överläkare och professor Niklas Dahl om vad vi numera kan läsa ut om en individs framtida hälsa och liv. En fascinerande och inte helt enkel historia.

Sal IV var fylld med nyfikna åhörare och om du missade tillställningen så finns den nu på video här. Håll till godo!

 

Välkommen till sal IV

Morgondagens föreställning om Genvägen till hälsan hålls i sal IV i Universitetshuset  ( Biskopsgatan 3) och inget annat. Klockan 19.00 börjar vi med Dan Larhammar berättar om vad en gen är egentligen och därefter berättar professor Niklas Dahl om vad vi idag kan förutse med hjälp av genetiska analyser. Inget inträde!

Varmt välkomna!

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder64 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter: