Nu har det alltså hänt att två svenskar brutalt slaktats av en radikal islamist i Bryssel bara för att de är just svenskar. Bakgrunden är som bekant bland annat att Sverige är utsatt för en kampanj i den muslimska världen för att vi tillåter offentliga koranbränningar som dessutom skyddas av svensk polis, vilket stämmer, men också för falska påståenden om att svensk socialtjänst kidnappar barn från muslimer.
Den 28 augusti fick jag en debattartikel publicerad i Göteborgsposten där jag pläderade för att regeringen måtte tillse att stoppa koranbränningarna innan svenskars liv går till spillo för islamisternas terror. Jag hade gott sällskap av i stort sett hela den svenska eliten av experter på folkrätt och konstitutionell rätt som har pekat både på möjligheterna och önskvärdheten att stoppa dessa arrangemang, med tanke just på rikets säkerhet.
Sverige och Danmark var i slutet av augusti de enda länderna i Västeuropa som tillät offentliga koranbränningar. Den danska regeringen tog därefter fram ett lagförslag på tre veckor som nu hanteras av det danska folketinget för att just stoppa dem. Nu är vi alltså snart det enda landet i Europa som tillåter offentliga koranbränningar, vilket alltså sätter oss ensamma i skottlinjen.
Det handlar inte om att vika ner sig för islamisternas hot utan att göra en tolkning av yttrandefriheten i linje med alla andra länder i Västeuropa, det vill säga att inte tillåta extremister med svag anknytning till Sverige i namn av yttrandefrihet att med polisbeskydd bränna koraner inlindade i fläsk framför ambassader och moskéer. Något som dessutom uppenbarligen fått organisationer som IS och Al-Qaida att få syre och luft under vingarna igen – den här gången dessutom direkt riktat mot Sverige, svenska liv och svenska intressen. Var det den rollen vi ville spela i världspolitiken?
Påståendet att vi inte ska ändra vårt sätt att leva när vi är satta under hot är ett mantra utan innehåll som utgår från en föreställning om att ”vårt sätt att leva” skulle vara synonymt med att använda yttrandefriheten för att förnedra och hetsa mot andra människor. I min värld är svenska värden respekt för andras åsikter, demokratiska samtal, samförstånd och kompromissvilja, Inte tillåta bokbål på skrifter man finner anstötliga. Det är något som nazisterna i Tyskland ägnade sig åt på 1930-talet, inte ett svenskt sätt allt leva.
Den andalusiske kalifen Al-Mansur lät bränna böcker som inte var i enlighet med islams lära på bål på 1000-talet. Halvt ironiskt att vi nu i Sverige på 2000-talet tillåter att personer eldar Koraner med polisbeskydd. Det går dessutom bra att också linda in dem i fläsk och lägga upp eventen på Tik Tok och kalla det yttrandefrihet.
Om den politiska viljan funnes skulle det inte behöva ta ett års utredning av ordningslagen för att ta fram nya lagförslag eller för den delen domstolar att göra rimliga tolkningar av befintliga lagar som prioriterar svenska liv och svenska intressen. Hur man lagtekniskt ska gå till väga för att få slut på koranbränningarna och få oss ur skottlinjen har nu skrivits spaltkilometer om.
Tunga akademiska experter träder fram en efter en och visar på både önskvärdheten och föreslår tillvägagångssätt. Men den politiska viljan saknas uppenbarligen. Här finns för övrigt en intressant allians mellan det blint islamhatande SD och liberaler i Sverige som har en för västvärlden helt unikt extrem tolkning av yttrandefriheten. Har man lyckats lösa den här frågan och ändå bevarat både yttrandefrihet och demokrati i exempelvis Finland, Norge, Storbritannien, Frankrike, Tyskland och snart även i Danmark borde det vara görligt också i Sverige. Metoden för det finns det kunskap om. Har resten av Västeuropas länder klarat av att ha öppna demokratiska samhällen utan att tillåta koraner grillade med fläsk måste även Sverige klara detta.
Är det som nu hänt, att svenskar mördats just bara för de är svenskar, tillräckligt skäl att se till att ändring kommer till stånd nu? Eller behövs det fler attentat i Sverige eller liksäckar med oskyldiga svenskar från utlandet för politiken att agera?