Hon ger dödsboet nytt liv i Svartbäcken

Svartbäcken Att inreda sin allra första gemensamma lägenhet är för många en milstolpe i livet. Studenten Emma Westman gillar dessutom att just hennes hem har kopplingar till äldre tider och människor.

25-åriga Emma Westman står på sitt omslipade ekparkettgolv i hallen och speglar sig. Hon har så länge hon kan minnas älskat den guldinramade spegeln på väggen. Detsamma gäller den lilla rokokobyrån med röd marmorskiva och den nätta mässingslampetten som hon placerat under spegeln.

– Min gammelmormor är väldigt närvarande i den här lägenheten. Det är hennes grejer som är pricken över i:et. Om det börjar brinna är det de här sakerna som jag kommer att försöka rädda först, säger hon med eftertryck och tänder lampettens två stearinljus. Lågorna dubbleras i spegeln och sprider med hjälp av lampettens kristaller ett varmt sken i hallen.

Emma Westmans mormors mor Ingrid gick bort för tre år sedan. Hon bodde också i Svartbäcken, senast på Torbjörnsgatan, inte långt ifrån Egilsgatan där vi nu befinner oss.

– Hon brukade säga att jag och gammelmorfar var som korpar båda två eftersom vi gillar blanka saker, skrattar Emma.

Och visst är det mycket som blänker i Emma Westmans 48 kvadratmeter stora tvårumslägenhet från 1944. Till exempel domineras det ljusa, vitmålade vardagsrummet av en enorm taklampa i mässing. Lampan fick hon i 25-årspresent av sin sambo i höstas.

I hörnet bredvid en rejäl tresittssoffa blänker det från ett blocketfynd – ett nyputsat satsbord av mässing och glas. Och på matbordet i gustaviansk stil, som hon fått gratis från ett dödsbo mot att hon körde det hon inte ville ha till soptippen, står den klassiska ljusstaken ”Vänskapsknuten” från Svenskt Tenn. Den är också av mässing och även den en present från hennes sambo, som enligt Emma är ”helt ointresserad av inredning”.

Att för första gången köpa sig en egen lägenhet är något extra i livet. Och att sedan få inreda och göra om den som man vill är speciellt, i synnerhet om man är inredningsintresserad.

Emma Westman och hennes sambo letade i hela åtta månader innan de bestämde sig. Det har nu gått två år sedan kontraktet skrevs på och Emma är mer än nöjd. På måstelistan fanns bland annat att lägenheten skulle vara ljus och att det skulle finnas en balkong i solläge.

– Vi gillade också att vardagsrummet var stort. Men badrummet är ju väldigt ”compact living”, här kan jag nästan få klaustrofobi, skojar Emma Westman och ställer sig framför badrumsspegeln, som smart nog är försedd med en liten digitalklocka.

– Det är bra att kunna hålla koll på tiden när man sminkar sig.

Hon tror att intresset för inredning delvis kommer från hennes gammelmorfar, men också från hennes mamma. Stilmässigt gillar hon att blanda nytt med gammalt och flera av fynden i lägenheten kommer från olika dödsbon och skapar kopplingar till det förgångna. Ändå är det tydligt att det är den ljusa, luftiga och moderna stilen som först och främst kännetecknar Emma Westmans smak.

Men utan gratisjobb från hennes pappa hade lägenheten, som var ganska sliten, inte blivit lika fin.

– Vi har fått otroligt mycket hjälp av min pappa att fixa till lägenheten. Det har blivit en del speciallösningar, som till exempel de matchande förvaringsskåpen i köket och sovrummet.

Hon är tydlig med att hon och hennes sambo aldrig hade haft råd med lägenhetsrenoveringen.

– Efteråt sa pappa: ”det här gör jag aldrig igen”. Men sedan ändrade han sig och sa att han kan tänka sig att ställa upp en gång till i framtiden.

År 1940 inleddes en byggboom i Uppsala som varade i cirka 15 år. Befolkningen ökade under samma tid från 37 600 till 68 600 invånare och 1955 var Uppsala Sveriges sjunde största stad. Folkhemmet tog form på allvar och Svartbäcken var ett av de områden som expanderade.

Den lägenhet vi nu står i är typisk för den tidens byggande, med ljusinsläpp från två håll, 2–3 rum och kök och relativt liten till ytan. Köken och badrummen var förhållandevis små men det fanns inte sällan ett separat matrum, i mindre lägenheter använt som sovrum.

Lägenheten är faktiskt också ett dödsbo och det är en historia i sig.

– Den har bara haft en tidigare ägare och såldes av en man i 65-årsåldern som själv hade växt upp här. Det var väldigt känslosamt för honom att sälja den. Hans mamma bodde här i över 60 år, men de sista åtta åren bodde hon på äldreboende. Han klarade inte av att sälja den förrän mamman gått bort, berättar Emma Westman.

Mamman hade handmålat flera av kakelplattorna i köket och när det revs räddades flera av plattorna som sonen sedan fick tillbaka. Det tidigare köket var från 80-talet och är nu ersatt med ett nytt Ikeakök med diskmaskin i krom, ekparkett och matchande bänkskivor i ek. Det nya kökskaklet består nu av vita rektangulära plattor med fasade kanter och tillsammans med de vita köksluckorna med glasdörrar skapas en modern, men lantlig känsla.

– Efter att renoveringen av hela lägenheten var klar flyttade vi in sommaren 2015 och då bad vi sonen komma hit och titta. Han tyckte att det var så fint att han blev tårögd, berättar Emma Westman.

  • Senaste nytt
  • Mest läst