Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

I´m still standing

Det är med stor tvekan man intar sin daglida dos av gift genom att öppna morgontidningen denna den första julidagen, nådens år 2015.

Finns Grekland kvar? Vem har kidnappat vem i någon annans namn? Vilken bilbomb small högst? 

Har herr Putin fattat ett manligt beslut att " ta Gotland"?

I så fall skulle han med ett enkelt grepp lamslå hela det politiska livet i vårt land.

Och jag tänker då inte på de politiker som råkar vara på ön just nu utan på hela det politiska etablisemanget som befinner sig där. Hur skulle vi arma medborgare annars veta vad vi skall tycka i alla de opinionsundersökningar som numera styr landet?

Det enda som är normalt är väderprognoserna. Idag utlovades gassande sol över Botansika Trädgården och Sir Elto John. Följaktligen är det mulet.

Skönt att veta att man kan lite på något i denna undflyende värld.

I´m still standing!

 

 

Upp flyga orden

Bilen backspegel är skitig. Ja, den är bokstavligen fylld med fågelskit. En stunds observation avslöjar den skyldige. En liten svartvitflugsnappare. Om och om igen attackerar den lilla fågeln sin inbillade rival, sin egen spegelbild. Och släpper sin lort.
Det slår mig att denna scen ur naturen kanske bättre än mycket annat sammanfattar vad som hänt med en av de kungliga akademierna?
För vad annat är denna sorglustiga historia än ett fåfängt fäktande mot sin egen nedsmutsade egenbild?
Och fortsätter gör det.

I dag ägnade Kulturradion nästan hela sin sändning åt detta gräl mellan ett tjog personer i Storstaden.

Och man kan inte gå på en bättre middag, i vart fall inte i det akademiska Uppsala, utan att deltagarna har bestämda uppfattningar om de olika aktörerna. 
I tidens anda kommer anklagelser, utredning och fällande dom i samma flåsande andetag. Lynchmobben har fått turbo.


Men min åsikt att konflikten får alldeles för stor uppmärksamhet i media står fast. Orsaken är förstås att den speglar den tjattrande klassens revistrider och krumbukter. 


Skvaller är skvaller om än i gyllene salar.
 

Är du för eller emot GMO?

GMO är en förkortnings som fått stor spridning. Och debatten kring GMO börjar redan i hur man uttolkar akronymen, GenManipulatiOn säger de som är emot, GenModifikation används ofta av de som är för.

Mänskligheten framgång har till stor del vilat på vår förmåga att forma miljön omkring oss till vår egen fördel. I de två tidigare föreläsningarna i serien Genvägen till Kunskap har vi fått lära oss hur vi tämjt olika djurslag. Hunden förstås. Genom att välja de honor och hannar som passade våra syften förvandlade vi Vargen till en hund. Och inte bar det, genom avancerat avelsarbete har vi roat oss med att ta fram flera hundra olika ”renrasiga” vovvar.

På samma vis är det med grisar, hästar, kor och andra husdjur.

Och inte, förstås, med växtriket. Genom växtförädling har vi fått fram de grödor som fortfarande är grunden för vår civilisation. Vete, ris, majs och många flera kulturväxter.

Idag vet vi så mycket mera om genetiken bakom de här resultaten. Vi kan välja och styra exakt vilka egenskaper vi vill plocka fram i en växt eller i ett djur.

 

Så långt kan det verka enkelt, men simpelt är det långtifrån. För vad menar man egentligen med GMO åe 2018? Exakt vilka procedurer innefattas i begreppet och vilka gör det inte? Teknikerna har utvecklats så hastigt att varken debatt, media eller – allra minst- lagstiftare har hunnit med.

Ett stort framsteg gjordes när forskarna hittade en slags ”sax” som ursprungligen användes av bakterier i deras försvar mot virus. Detta verktyg kunde användas för att ”klippa och klistra” i en organisms egen arvsmassa. Och så fick vi ytterligare en förkortning att hålla reda på - CRISPR case9.

 

Om allt detta, och lite till, berättar samverkanslektor Jens Sundström, verksam på SLU, i vårens sista föreläsningen i serien ”Genvägen till Kunskap”, tisdag 8 maj, klockan 18.30 på Humanistiska Teatern.

Som introduktion gentar professor Dan Larhammar sin kortföreläsning om vad en gen är – egentligen.

Välkommen och lyssna och ställ dina frågor!

 

Evenemanget är ett samarbete mellan föreningen Vetenskap och Folkbildning och Uppsala Universitet och det är gratis!

Oron för vårt dagliga bröd

Först av allt, professor Andreas Håkansson har skrivit en lättläst, kunnig och välbehövlig bok om vår tilltagande oro för maten. Läs den!
Oavsett var du står i matdebatten av år 2018.
 
För trots att stora delar av världen i dag lever långt ifrån svält och undernäring verkar vi bekymra oss allt mera för vad vi äter. Om måltiden alltid spelat en roll i alla religioner är det som om MATEN i dag har blivit till en egen religion. Och var och en blir salig på sin diet eller på att undvika jus sin överkänslighet. Verklig eller inbillad.


Det är därför passande att just förlaget Fri Tanke med ger ut den här boken. Förlaget vill ju ge ut böcker som är ”utmanande och banbrytande litteratur i gränslandet mellan filosofi och politik, vetenskap och existentiella frågor.”
 
 
 
I sin bok ”Det ängsliga matsamhället”, med underrubriken ”Det fina med färdigmaten” går Andreas Håkansson igenom en lång rad olika larm och invändningar emot färdigmaten, eller industrimaten som han kallar den.
Han bemöter argumenten att industrimaten skulle vara ett slöseri med energi och därtill hälsofarlig. Så är det i regel inte, tvärtom. Han repeterar turerna kring akrylamiden i chips och en rad andra larm genom åren.
 
Men man gör boken en stor otjänst om man tror att den är en ”motbok”. Ett försvar för färdigmaten. Så är det inte.
Istället söker Håkansson efter förklaringar till varför debatten ser ut som den gör. Och varför människor kan tycka så olika – till och med när de har samma faktaunderlag.
Det handlar kort sagt om olika värderingar
 
Andreas Håkansson citerar här en rad storheter, ifrån Karl Marx till författaren Lena Andersson. En bild som biter sig fast är vårt så omhuldade förnuft. Det rationella resonemanget liknas vid en lite tanig ryttare som försöker tygla en stor elefant. Elefanten det är våra känslor - som styrs av våra värderingar. Och när de sätter av så har ryttaren inte en chans.

Det vet var och en som varit förälskad!


Möjligen kan den lille förskrämda ryttaren komma med efterrationalisering om varför ekipaget befinner sig där de nu råkar hamnat.
Och – observera - detta resonemang gäller båda sidor i en debatt. Även de som argumenterar för industrimatens styrs förstås av sina värderingar. Även de sitter på sina elefanter.
På tal Marx så brukar jag tänka på ett citat som ofta tillskrivs Groucho Marx.
”Kom inte och släpa in en massa fakta i debatten, jag har redan bestämt mig”
 
Vad är då lösningen på det här dilemmat och en rad andra närbesläktade frågor om mat, miljö och makt?
 
Ett svar är kanske att till en början våga erkänna att vi har olika värderingar och föra dialogen utifrån det?
Och att låta samtalet ta lite tid?
Att inte prompt kräva ett domslut redan innan några bevis har lagts fram – något som allt oftare är fallet i dagens elektroniskt förstärkta skrikarsamhälle.
 
Personligen tycker jag att den boken, tillsamman med böckerna ” Bortom GMO” och ”Den ekologiska drömmen!
”utgivna på samma förlag, borde ingå i kurslitteraturen på alla utbildningar som sysslar med livsmedel. J
Jag väljer ändå att tro på vetenskap och beprövad erfarenhet som en väg framåt, trots allt!

(Nu har även SvD recenserat boken.)

Ibland brokiga grisar och töltande hästar

 

Det blev en rolig och omväxlande kväll när professor Leif Andersson framträdde i serien Genvägen till Kunskap. Först påminde professor Dan Larhammar oss om vad en gen är.

Här kan du se de båda föreläsningarna

 

och här följer frågestunden efteråt

Nu har serien två gånger i rad handlat om hur vi människor genom medvetna val förändrat våra husdjur. Nästa gång handlar det om hur vi med mera exakta metoder kan förändra organismer i vår omvärld, genom GMO och "gensaxar".

Missa inte nästa show i Humanistiska Teatern 18.30 den 8 maj!

En akademisk fråga

”Akademin är det finaste vi har” hör jag på radion. Nja, jag vet inte om jag riktigt håller med om det.

För det första, jag tycker det finaste som finns är de där människorna i vardagen som gör ett bra jobb. Det är på dem som samhället vilar. En Marianne, en Åsa, en Pia eller en Bengt på Akademiska Sjukhuset.

Eller en Dennis som kopplar upp en på nätet igen, eller en Stefan på Bilia som räddar en genom att visa serviceanda.

Ja, ni förstår säkert vad jag menar.Länge leve Ragnar som han heter i Lena Anderssons senaste bok! Akademier i all ära, men de sysslar mest med akademiska frågor.

 

Trots det så kan jag inte låta bli att irritera mig på det oproportionerligt stora media utrymme som halvt dussin kultursnobbar fått den senaste tiden. Varför är det så?

En förklaring är nog att många av de som arbetar inom media har just de här ”profilerna” som en slags förebilder.

De som sitter i ”Akademin”, eller nu inte längre gör så, hör till samma subkultur som de som skall bevaka och skildra samhället i media.

Men utanför denna ankdamm finns det en annan värld, ja, det finns till och med andra akademier – i plural.

 Ta exempelvis Kungliga Vetenskapsakademin, KVA!

KVA delar ut, inte ett, utan två Nobelpris och är mycket väl kända utanför landet.  ( Ja, man skulle rent av kunna säga att de hanterar två och ett halvt Nobelpris eftersom de även har hand om Riksbankens Pris till Alfred Nobels minne, det så kallade Ekonomipriset.)

Deras ständige sekreterare Göran K. Hansson skrev för övrigt en klargörande blogg om hur akademierna kan undvika jäv och unkenhet. En text som aldrig dök upp på någon Kultursida.

 

Är då inte verksamhetsområden som räddar liv, ger oss en bättre vardag och en större förståelse om vår värld lika ”fina” som litteratur?

Nej, kanske inte om du frågar den tjattrande klassen. Men om du ställer frågan till den genomsnittliga lyssnaren på hela Sveriges radio blir svaret ett helt annat.

 Pressens fokus på bråket inom Svenska Akademin visar återigen på den stora blinda fläck som svensk media har när det gäller samhällsområden som teknik, medicin och naturvetenskap.

Verksamheter som enligt undertecknad är lika centrala för vår Kultur som texter av Bob Dylan.

Så bråketSvenska Akademin är sorgligt, men det är och förblir en storm i ett punschglas.

Det allvarliga är hur media definierar vad som är relevant i Sverige år 2018.

 

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder64 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Redaktionella bloggar

Sport

Kultur & Nöje

Fler bloggar

Stadsdelsbloggar

Uppsalavimmel.se